Det råder domarbrist bland Sveriges ishockeydomare. Medan allt fler äldre och rutinerade domare väljer att sluta lyckas man inte rekrytera nya och fylla upp de vakanta platser som uppstår. Tidigare forskning visar att det främst är nya och yngre domare som tidigt i sin karriär väljer att sluta döma, ofta pga. aggressiva spelare och ledare. Samtidigt vittnar ansvariga förbund och domare om ett allt hårdare klimat på och kring isen för domarna.Den här undersökningen fokuserar på Sveriges distriktsdomare och ämnar undersöka om aktiva domare överväger att sluta pga. hot och våld, och om detta hänger ihop med hur arbetssituation ser ut som domare. Studien har även kartlagt hur den psykosociala arbetsmiljön ser ut för Sveriges distriktsdomare.Undersökningen har genomförts med en kvantitativ ansats där samtliga distriktsdomare i Sverige har fått möjlighet att svara på en enkät. Data har sammanställts i SPSS och olika korstabeller varvas med citat från domare och slutligen presenteras en linjär regressions analys över vilka faktorer som påverkar om domarna överväger att sluta pga. hot och våld.Resultatet visar på att nästan 70% av domarna upplever sin arbetssituation som hotfull och våldsam i någon grad. Det framkommer även att av de som upplever hot och våld så har nästan hälften någon gång övervägt att sluta döma.Den ökade domarbristen måste angripas ur flera vinklar för att stoppa den nedåtgående trend som råder.

Syfte: Studiens syfte var att ur ett etiskt perspektiv belysa hur psykiatrisjuksköterskan skapar en relation med patienten i en hotfull situation. Metod: En empirisk studie med kvalitativ ansats. Öppna intervjuer med fyra psykiatrisjuksköterskor låg till grund för innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Analysen resulterade i fyra teman vilka är Sjuksköterskan som professionell vårdare, Sjuksköterskan som patientens advokat, Det hotfulla mötet och Det motsättningsfulla mötet. Slutsats: Psykiatrisjuksköterskan skapar en relation med patienten i en hotfull situation, förklarad med hjälp av Lévinas etik, genom att bli djupt påverkad av medlidande och sorg över patientens öde, genom att med sitt bestående ansvar ta initiativ att närma sig patienten i lyssnande och tillit, genom att i detta lyssnande få stöd av arbetsgruppen, för att utvidga ansvarstagandet i relation till patienten, den Andre och genom att, när tvång används, vara övertygad om att det är för patientens bästa. Sjuksköterskan handlar dels enligt generella mönster, dels visar hon djup förståelse för den Andres annanhet, vilket uttrycks i begreppet andlighet: det Oändliga enligt Lévinas. / Objective:The purpose of this study was that from an ethical perspective illuminate how the psychiatric nurse creates a relationship with the patient in a threatening situation. Method: An empirical study with a qualitative approach. Open interviews with four psychiatric nurses formed the basis for content analysis in accordance with Graneheim and Lundman (2004). Findings: Four themes emerged, i.e. the nurse as a professional caregiver, the nurse as the patient's advocate, the threatening encounter and the ambiguous encounter. Conclusion: The psychiatric nurse creates a relationship with the patient in a threatening situation, explained by Lévinas ethics, by experiencing feelings of compassion and sorrow for the patient's fate, by taking a permanent responsibility approaching the patient in listening and trust, by having support of colleagues in this listening, expanding the responsibility for the patient, the Other and by, when coercion is used, be convinced that it is the patient's best interests. On the one hand the nurse acts in accordance with general patterns, on the other she shows her deep understanding of the Other's otherness, which is expressed in the concept of spirituality: the Infinite according to Lévinas.