Many private households spend considerable amounts of time accessing water, for instance by walking to and queuing at public access points, or by filling storage vessels at taps with low flow rates. This time has an opportunity cost, which can be substantial and may impact which water services and quantities of water households demand. In a novel form of diary study, we gathered detailed water consumption and time use data from 50 households in five informal settlements of the Indian metropolis Pune, accompanied by a household survey and in-depth interviews. With the data, we characterize water collection behaviors and assign monetary values to water procurement time. We statistically analyze the effects of time cost on consumed quantities in several two-level mixed effect models. Household members in our sample spend up to several hours each day filling storage vessels, even if a private connection to the piped network is available. Average time cost amounted to the equivalent of 4.23–13.81% of monthly household cash income. Our analyses indicate that procurement time reduces quantitative water demand in a significant way. The households incurring the highest per-unit time cost consumed water quantities below minimum levels recommended for human health. This substantiates that time costs can impede access to water and are a relevant issue for water management and policy.

Diarrheal diseases are a global public health burden, killing 1.8 million people annually. Diarrhea disproportionately affects children and those in poverty. Most diarrheal cases can be prevented through safe drinking water, basic hygiene and/or sanitation measures, with drinking water interventions having the most impact on reducing diarrheal disease. There is no generally agreed-upon field method for determining biosand water filter effectiveness that is usable in low-resource communities. A pilot study was conducted of potential field use indicators, including the Colilert coliform presence/absence (P/A) test, hydrogen sulfide, alkalinity, hardness, pH, and fluorescently labeled latex microspheres. The study included both laboratory and field testing. The Colilert P/A test had the highest correlation to the United States Environmental Protection Agency standard method (IDEXX Quanti-trays), but more data are needed before making a recommendation. This study adds to understanding about evaluation of biosand water filters and provides preliminary data to address the need for a field use indicator for biosand water filters.

Yes / This paper presents a study to assess the roof-harvested rainwater (RHRW) in the Ikorodu area of Lagos state, Nigeria, and recommends guidance to minimise the health risk for its households. The types, design and use of rainwater harvesting systems have been evaluated in the study area to inspect the human risk of exposure to Escherichia coli (E. coli). To achieve these objectives, a detailed survey involving 125 households has been conducted which showed that 25% of them drink RHRW. Quantitative microbial risk assessment (QMRA) analysis has been used to quantify the risk of exposure to harmful E. coli from RHRW utilised as potable water, based on the ingestion of 2 L of rainwater per day per capita. Results have revealed that the maximum E. coli exposure risk from the consumption of RHRW, without application of any household water treatment technique (HHTTs) and with application of alum only, were 100 and 96 respectively, for the estimated number of infection risk per 10,000 exposed households per year. This estimation has been done based on 7% of E. coli as viable and harmful. Conclusively, it is necessary that a form of disinfectant be applied to the RHRW before use.

No description available.

Currently 884 million people worldwide are living without access to an improved source of drinking water (WHO/UNICEF, 2011). Piped-water on premises is the ultimate goal of World Health Organization (WHO) due to the ability to treat all of the water and distribute it safely in pressurized pipes. However, Household Water Treatment and Safe Storage (HWTS) is an option for improving the quality of drinking water where that infrastructure is not yet developed, especially where there is a risk of recontamination between point of collection and point of use (Clasen, 2006). This study analyzed one such HWTS, the ceramic pot water filter. The study compared the hydraulic properties of the FilterPure (FP) and Potters for Peace (PFP) ceramic pot filters through a thirteen-month field study in the Dominican Republic and laboratory studies at the University of South Florida. In the field study 55 filters were tested for first hour flow rate and hydraulic conductivity. Eight first hour flow rate tests were conducted in the field on one month intervals during months 7- 13. FP filters had an average first hour flow rate of 553 ml/hr and PFP Filters had a first hour flow rate of 395 ml/hr. No significant change in first hour flow rate was observed over time in FP filters. PFP experienced an average increase of 31 ml/hr per month during the seven-month testing period. Falling head tests were conducted on four filters in the laboratory and the flow rate was modeled to determine hydraulic conductivity. Hydraulic conductivity values for FP filters ranged from k = 0.0495 - 0.0831 cm/hr and for PFP filters ranged from k = 0.0136 - 0.0389 cm/hr. Eight out of 29 (26%) Potters for Peace filters in the field had first hour flow rates of less than 250 ml/hr by month nine of the study and had to be replaced and removed from the study. In total 24 of 55 (44%) filters (8 FP and 16 PFP) had to be removed from the study due to several reasons discussed in this thesis.

No description available.

No description available.

During the last couple of years, Sweden has experienced periods with greatly reduced amount of precipitation, causing decreased groundwater levels. This has affected the drinking water supply. The need to actively prevent water scarcity is strong. Apart from water scarcity, the water available for consumption is also limited by the capacity of wastewater treatment plants, pipelines and waterworks. As a result of this, interests in water conservation measures have grown among municipalities the last few years. Opportunities to save water are good, but there is a lack of incentive to invest in technical solutions. Investment costs are high in relation to the low prices of drinking water. Primary drivers are currently awareness of the issue or local problems with water scarcity. Further incentives are thus needed. The aim of this thesis is to examine what the main drivers are for large property owners to implement measures to save water and what the obstacles are. The aim is also to investigate how water saving measures can help reduce energy use and financial expenses. To fulfil this purpose, interviews with larger property owners, literature search and calculations were carried out.   The results from the interviews showed that the main drivers were resource management and social responsibility. Economy proved to be an increasingly important driver as the price for water and energy are rising. The main obstacles for implementing water saving measures were financing issues and technical difficulties in implementation. Certification proved to be important for commercial property owners but was not considered profitable for the public housing companies. Calculations showed significant theoretical savings with regards to water, energy and economy with the techniques: aerators, water-saving showers and low-flush toilets. Calculations also showed that for more advanced technical solutions like urine-separating toilets and recirculating showers, the potential for water saving is great but it takes a long time for an investment to pay off. Collected data showed a high consumption despite water efficient technology, which implies that technology has to be combined with other measures, for example communication or individual metering and billing for cold water.  Key words: drivers, water conservation measures, large property owners, household water use, drinking water / Under de senaste åren har Sverige upplevt några långa perioder med mycket mindre nederbörd än normalt, med sänkta nivåer i grundvattenmagasin som följd, vilket påverkar dricksvattenförsörjningen. Behovet av att aktivt förebygga vattenbrist är stort. Förutom vattenbrist begränsas mängden vatten som kan användas också av kapaciteten i vattenverk, ledningsnät och reningsverk. Detta har gjort att intresset för vattenbesparande åtgärder ökat från VA-huvudmän de senaste åren. Möjligheterna till vattenbesparing i hushåll och kontor är goda, men det saknas ekonomiska incitament för att investera i de tekniska lösningar som krävs. Investeringskostnaderna bedöms för höga i förhållande till de låga priserna på dricksvatten. Drivkrafter i nuläget handlar främst om medvetenhet i frågan samt vattenbrist i lokalområdet. Därför finns det behov av ytterligare incitament.  Syftet med denna studie var att undersöka vilka de huvudsakliga drivkrafterna är för större fastighetsägare av hyresfastigheter att vidta åtgärder för vattenbesparing och vilka hinder som finns. Syftet var också att titta på hur energibesparing kan uppnås genom vattenbesparande åtgärder samt vilken ekonomisk besparing som kan uppnås genom att vidta åtgärder. För att uppfylla detta syfte användes intervjuer, litteratursökning och beräkningar. Resultaten från intervjuer med fastighetsägare visade att de huvudsakliga drivkrafterna var resurshushållning och samhällsansvar, men att ekonomi blivit en viktigare drivkraft i och med stigande priser på vatten och energi. De huvudsakliga hindren för att vidta åtgärder var problem med finansiering samt tekniska svårigheter kopplat till implementering. Certifiering var viktigt för de kommersiella fastighetsbolagen men ansågs inte lönsamt för de allmännyttiga bostadsbolagen. Resultaten från beräkningar visade på en stor teoretisk besparing med avseende på både vatten, energi och ekonomi med åtgärderna perlatorer, vattensnåla duschar samt snålspolande toaletter. Resultaten visar att för mer avancerade tekniska åtgärder för vattenbesparing såsom urinseparerande toaletter och recirkulerande duschar är vattenbesparingspotentialen stor, men det tar lång tid för en investering att återbetala sig. Insamlad data visade på en hög förbrukning trots vattensnål teknik, vilket talar för att tekniken behöver kombineras med fler åtgärder, som exempelvis kommunikation eller individuell mätning och debitering för kallvatten.

<p>Given the tremendous importance of water supply and sanitation (WSS) on health and welfare, the purpose of this thesis was to suggest a design of a sustainable WSS system for a rural village in the sub-Andean Amazon of Northern Peru. WSS planning and intervention in the developing world have traditionally been characterized by large failures, and to understand the related problems, this work was initiated with a literature review on the topic. The review resulted in the development of a planning support, containing eight stages ranging from project identification to project realization. Within this thesis, the first four stages were implemented, including an in-field WSS situation assessment and a screening of suitable technical options.</p><p>The in-field assessment contained a general fact collection, an inventory where about a fifth of the households in the village was visited and interviewed, and a water quality analysis. An analysis of the assessment findings resulted in the identification of the WSS components requiring intervention. Thereafter followed a screening of suitable technologies, and based on the results from the analysis, a selection of interesting options was done. Selected options were reviewed and evaluated according to a set of sustainability criteria.</p><p>A majority of the households in the village had standpipes on their premises, delivering untreated water from an unprotected creek outside the village. Apart from surface water, rainwater and water from an open spring were also used in the village. The water analysis revealed that surface water contained elevated levels of bacteria, whereas the spring water was clean. Contaminated water remained contaminated after household treatment (boiling), indicative of poor handling. Water treatment with solar disinfection (SODIS) proved to be effective. The sanitary situation was not satisfactory; almost all households had unimproved pit latrines that could not ensure a hygienic separation of excreta, and open defecation was also practiced. Greywater, resulting from showering and cloth-washing under the standpipe, was at best diverted away from the premises by small drains, but often not managed at all. Stormwater created unhygienic conditions on both private premises and in communal areas during the rainy season; the management situation was similar to that of greywater. Solid waste was not officially managed and even though many of the households had designated a collection site, waste was commonly seen all over the premises.</p><p>The selected technologies were mainly inexpensive such that could be constructed, operated and managed by the community itself. From the assessment it also became clear that the WSS situation could be considerably improved by behavior change. Following the developed planning support; with the finalization of this thesis, the next step would be to present the results from the screening and evaluation of technologies to the villagers, for them to decide which options to proceed with.</p> / <p>Debido a la gran importancia del agua potable y saneamiento (APS) para la salud y el bienestar, el objetivo de este proyecto fue proponer un sistema APS, adecuado y sostenible, para una aldea rural en la selva Amazónica en el norte de Perú. Tradicionalmente, la planificación y el diseño de APS en el mundo en desarrollo han sido caracterizados por fallos grandes, y para comprender los problemas, este trabajo comenzó con un estudio amplio sobre el tema. El estudio resultó en un apoyo de planificación, que contiene ocho etapas que van desde la identificación de un proyecto a la realización del proyecto, y fue empleado para la orientación en el trabajo posterior. Dentro de esta tesis, las primeras cuatro etapas se llevaron a cabo, incluyendo una evaluación de la situación APS en campo y un examen de las opciones técnicas adecuadas.</p><p>El trabajo de campo incluía una colección de datos, un inventario, en el que una quinta parte de los hogares en el pueblo fue visitada y entrevistada, y un análisis del agua. Un análisis de los resultados del trabajo de campo resultó en la identificación de los componentes de APS que requieren una intervención. Después siguió un examen de tecnologías adecuadas, y con base en los resultados del análisis se hizo una selección de opciones interesantes. Las opciones seleccionadas fueron revisadas y evaluadas de acuerdo a un conjunto de criterios de sostenibilidad.</p><p>En la mayoría de los hogares del pueblo había una pileta en sus parcelas, entregando agua no tratada de una quebrada sin protección, a fuera del pueblo. Aparte de las aguas superficiales, habían aguas de lluvia y de una fuente abierta. El análisis del agua mostraba niveles elevados de contaminación bacteriológica en las aguas superficiales, mientras que el agua de la fuente abierta era limpia. El tratamiento del agua con la desinfección solar fue demostrado ser eficaz. La situación sanitaria no era satisfactoria – casi todos los hogares tenían letrinas de foso, que no podían asegurar una separación higiénica de la excreta, y la práctica de defecación al aire libre también se veía. Aguas grises, resultante del lavado de ropa y el baño de personas debajo de la pileta, en el mejor de los casos estaban desviando de las parcelas, pero a menudo no estaban tratando. Durante las épocas de lluvia, había bastantes problemas con el agua de escorrentía, creando las condiciones antihigiénicas, y el manejo de la situación era la misma que la de las aguas grises. Los residuos sólidos no estaban oficialmente manejados y aunque muchos de los hogares habían designado un lugar especial en el patio para su recolección, eran comúnmente vistos en todas las parcelas.</p><p>Las tecnologías seleccionadas fueron tales que podrían ser financiadas, construidas, operadas y administradas por la propia comunidad. La evaluación reveló que la situación también podría mejorar considerablemente con un cambio de conducta. A la finalización de este proyecto, la siguiente etapa, de acuerdo con el apoyo de la planificación, sería devolver la evaluación de las opciones seleccionadas a los habitantes del pueblo, y dejar a ellos decidan con cuales opciones quieren proceder.</p> / <p>Dricksvatten och sanitet (DVS) är extremt viktigt för hälsa och välfärd, både för individen och för samhället i stort. Syftet med detta examensarbete var därför att föreslå en utformning av ett hållbart DVS-system för en by i sub-andinska Amazonas i norra Peru. DVS-planering och -projektering har traditionellt karakteriserats utav stora misslyckanden, och för att förstå denna problematik så inleddes arbetet med en översiktlig studie i ämnet. Detta resulterade i att ett vägledande planeringsstöd utvecklades, bestående av åtta steg som sträcker sig från problemidentifikation till projektrealisering. Inom ramen för detta arbete ingick de fyra första stegen, vilket inkluderade en fältundersökning av DVS-situationen i byn och en genomgång av lämpliga tekniska alternativ.</p><p>Fältundersökningen innefattande en allmän faktainsamling, en inventering där en femtedel av byns hushåll besöktes och intervjuades, och en vattenanalys. Resultaten från fältundersökning sammanfattades och ett antal DVS-punkter identifierades som i behov av åtgärder. I teknikgenomgången användes resultaten från fältundersökning som grund för urvalet av intressanta alternativ, vilka sedan utvärderades utifrån en uppsättning hållbarhetskriterier.</p><p>Majoriteten av hushållen i byn hade en vattenkran på sina ägor, och vattnet levererades obehandlat från ett oskyddat vattendrag utanför byn. Förutom ytvatten så använde man även regnvatten och vatten från en öppen källa. Vattenanalysen visade att ytvattnet var starkt förorenat av bakterier, medan källvattnet visade sig vara rent. Förorenat vatten förblev förorenat även efter att hushållen behandlat det (genom kokning), vilket tyder på dålig efterhantering. Soldisinfektion (SODIS) visade sig vara en effektiv reningsmetod. Den sanitära situationen var otillfredsställande – nästan alla hushåll använde sig av oförbättrade grävda latriner och även tarmtömning i det fria praktiserades. BDT-vatten, från dusch och tvätt under vattenkranen, var som bäst avlett från ägorna med enkla fåror, men oftast inte alls hanterat. Under regnperioden orsakade dagvatten ohygieniska förhållanden och hanteringen var liknande den för BDT-vattnet. Det fanns ingen officiell sophantering och även om många hushåll avsatt en speciell plats på gården för insamling så var nedskräpningen omfattande.</p><p>Utvalda tekniker var främst sådana som skulle kunna bekostas, konstrueras, drivas och skötas av samhället själv. I fältundersökningen framkom det också att situationen skulle kunna förbättras avsevärt genom beteendeändringar. I och med avslutningen av detta arbete är nästa steg att, i enlighet med planeringsstödet, presentera resultaten från utvärderingen av de tekniska alternativen för invånarna i byn, och låta dem besluta om vilka som de vill gå vidare med.</p>

Given the tremendous importance of water supply and sanitation (WSS) on health and welfare, the purpose of this thesis was to suggest a design of a sustainable WSS system for a rural village in the sub-Andean Amazon of Northern Peru. WSS planning and intervention in the developing world have traditionally been characterized by large failures, and to understand the related problems, this work was initiated with a literature review on the topic. The review resulted in the development of a planning support, containing eight stages ranging from project identification to project realization. Within this thesis, the first four stages were implemented, including an in-field WSS situation assessment and a screening of suitable technical options. The in-field assessment contained a general fact collection, an inventory where about a fifth of the households in the village was visited and interviewed, and a water quality analysis. An analysis of the assessment findings resulted in the identification of the WSS components requiring intervention. Thereafter followed a screening of suitable technologies, and based on the results from the analysis, a selection of interesting options was done. Selected options were reviewed and evaluated according to a set of sustainability criteria. A majority of the households in the village had standpipes on their premises, delivering untreated water from an unprotected creek outside the village. Apart from surface water, rainwater and water from an open spring were also used in the village. The water analysis revealed that surface water contained elevated levels of bacteria, whereas the spring water was clean. Contaminated water remained contaminated after household treatment (boiling), indicative of poor handling. Water treatment with solar disinfection (SODIS) proved to be effective. The sanitary situation was not satisfactory; almost all households had unimproved pit latrines that could not ensure a hygienic separation of excreta, and open defecation was also practiced. Greywater, resulting from showering and cloth-washing under the standpipe, was at best diverted away from the premises by small drains, but often not managed at all. Stormwater created unhygienic conditions on both private premises and in communal areas during the rainy season; the management situation was similar to that of greywater. Solid waste was not officially managed and even though many of the households had designated a collection site, waste was commonly seen all over the premises. The selected technologies were mainly inexpensive such that could be constructed, operated and managed by the community itself. From the assessment it also became clear that the WSS situation could be considerably improved by behavior change. Following the developed planning support; with the finalization of this thesis, the next step would be to present the results from the screening and evaluation of technologies to the villagers, for them to decide which options to proceed with. / Debido a la gran importancia del agua potable y saneamiento (APS) para la salud y el bienestar, el objetivo de este proyecto fue proponer un sistema APS, adecuado y sostenible, para una aldea rural en la selva Amazónica en el norte de Perú. Tradicionalmente, la planificación y el diseño de APS en el mundo en desarrollo han sido caracterizados por fallos grandes, y para comprender los problemas, este trabajo comenzó con un estudio amplio sobre el tema. El estudio resultó en un apoyo de planificación, que contiene ocho etapas que van desde la identificación de un proyecto a la realización del proyecto, y fue empleado para la orientación en el trabajo posterior. Dentro de esta tesis, las primeras cuatro etapas se llevaron a cabo, incluyendo una evaluación de la situación APS en campo y un examen de las opciones técnicas adecuadas. El trabajo de campo incluía una colección de datos, un inventario, en el que una quinta parte de los hogares en el pueblo fue visitada y entrevistada, y un análisis del agua. Un análisis de los resultados del trabajo de campo resultó en la identificación de los componentes de APS que requieren una intervención. Después siguió un examen de tecnologías adecuadas, y con base en los resultados del análisis se hizo una selección de opciones interesantes. Las opciones seleccionadas fueron revisadas y evaluadas de acuerdo a un conjunto de criterios de sostenibilidad. En la mayoría de los hogares del pueblo había una pileta en sus parcelas, entregando agua no tratada de una quebrada sin protección, a fuera del pueblo. Aparte de las aguas superficiales, habían aguas de lluvia y de una fuente abierta. El análisis del agua mostraba niveles elevados de contaminación bacteriológica en las aguas superficiales, mientras que el agua de la fuente abierta era limpia. El tratamiento del agua con la desinfección solar fue demostrado ser eficaz. La situación sanitaria no era satisfactoria – casi todos los hogares tenían letrinas de foso, que no podían asegurar una separación higiénica de la excreta, y la práctica de defecación al aire libre también se veía. Aguas grises, resultante del lavado de ropa y el baño de personas debajo de la pileta, en el mejor de los casos estaban desviando de las parcelas, pero a menudo no estaban tratando. Durante las épocas de lluvia, había bastantes problemas con el agua de escorrentía, creando las condiciones antihigiénicas, y el manejo de la situación era la misma que la de las aguas grises. Los residuos sólidos no estaban oficialmente manejados y aunque muchos de los hogares habían designado un lugar especial en el patio para su recolección, eran comúnmente vistos en todas las parcelas. Las tecnologías seleccionadas fueron tales que podrían ser financiadas, construidas, operadas y administradas por la propia comunidad. La evaluación reveló que la situación también podría mejorar considerablemente con un cambio de conducta. A la finalización de este proyecto, la siguiente etapa, de acuerdo con el apoyo de la planificación, sería devolver la evaluación de las opciones seleccionadas a los habitantes del pueblo, y dejar a ellos decidan con cuales opciones quieren proceder. / Dricksvatten och sanitet (DVS) är extremt viktigt för hälsa och välfärd, både för individen och för samhället i stort. Syftet med detta examensarbete var därför att föreslå en utformning av ett hållbart DVS-system för en by i sub-andinska Amazonas i norra Peru. DVS-planering och -projektering har traditionellt karakteriserats utav stora misslyckanden, och för att förstå denna problematik så inleddes arbetet med en översiktlig studie i ämnet. Detta resulterade i att ett vägledande planeringsstöd utvecklades, bestående av åtta steg som sträcker sig från problemidentifikation till projektrealisering. Inom ramen för detta arbete ingick de fyra första stegen, vilket inkluderade en fältundersökning av DVS-situationen i byn och en genomgång av lämpliga tekniska alternativ. Fältundersökningen innefattande en allmän faktainsamling, en inventering där en femtedel av byns hushåll besöktes och intervjuades, och en vattenanalys. Resultaten från fältundersökning sammanfattades och ett antal DVS-punkter identifierades som i behov av åtgärder. I teknikgenomgången användes resultaten från fältundersökning som grund för urvalet av intressanta alternativ, vilka sedan utvärderades utifrån en uppsättning hållbarhetskriterier. Majoriteten av hushållen i byn hade en vattenkran på sina ägor, och vattnet levererades obehandlat från ett oskyddat vattendrag utanför byn. Förutom ytvatten så använde man även regnvatten och vatten från en öppen källa. Vattenanalysen visade att ytvattnet var starkt förorenat av bakterier, medan källvattnet visade sig vara rent. Förorenat vatten förblev förorenat även efter att hushållen behandlat det (genom kokning), vilket tyder på dålig efterhantering. Soldisinfektion (SODIS) visade sig vara en effektiv reningsmetod. Den sanitära situationen var otillfredsställande – nästan alla hushåll använde sig av oförbättrade grävda latriner och även tarmtömning i det fria praktiserades. BDT-vatten, från dusch och tvätt under vattenkranen, var som bäst avlett från ägorna med enkla fåror, men oftast inte alls hanterat. Under regnperioden orsakade dagvatten ohygieniska förhållanden och hanteringen var liknande den för BDT-vattnet. Det fanns ingen officiell sophantering och även om många hushåll avsatt en speciell plats på gården för insamling så var nedskräpningen omfattande. Utvalda tekniker var främst sådana som skulle kunna bekostas, konstrueras, drivas och skötas av samhället själv. I fältundersökningen framkom det också att situationen skulle kunna förbättras avsevärt genom beteendeändringar. I och med avslutningen av detta arbete är nästa steg att, i enlighet med planeringsstödet, presentera resultaten från utvärderingen av de tekniska alternativen för invånarna i byn, och låta dem besluta om vilka som de vill gå vidare med.