Det övergripande syftet var att beskriva och jämföra sjuksköterskors och underskö­terskors bedömningar av patienters smärta, näringstillstånd och hudkostym samt de­ras uppfattningar om att använda bedömningsinstrument. Vidare att beskriva sjuk­sköterskors och undersköterskors uppfattningar om hur de bedömer patienters smärta, näringstillstånd och hudkostym. Metod: Etthundrasjuttio pati­entjournaler granskades. Intervjuer med sjuksköterskor (n=9) och undersköterskor (n=9) genomfördes. Resultatet av sjuksköterskors (n=34) och undersköterskors (n=43) bedömningar jämfördes. Interbedömarreliabilitet undersöktes när sjuk­sköterskor (n=50) och undersköterskor (n=61) använde bedömningsinstrument.  Resultat: Sextio pro­cent av patientjournalerna vid inskrivningen och 78 % vid utskrivningen innehöll do­kumentation om patientens hudstatus. Det fanns dokumentation om trycksår i 15 % respektive 20 % av patientjournalerna. Patienter som var i risk för trycksårutveckling enligt Modifierad Nortonskala (MNS) erhöll i medeltal 4,6 omvårdnadsåtgärder och patienter som ej var i risk erhöll i medeltal 3,8. Det var inte några tydliga grän­ser för hur sjuksköterskor och undersköterskor genomförde bedömningar, vem som gjorde vad och på vilket sätt det gjordes. Det var inga skillnader mellan sjukskö­terskors och undersköterskors bedömningar av risk för undernäring och trycksår när det gäller poäng för initial bedömning och totalpoäng. Det var dock skillnader i deras bedömningar av enskilda delskalor och smärta. Sjuksköterskors och undersköterskors uppfattning om hur det var att använda bedömningsinstrument varierade. Inter­bedömarreliabiliteten avseende MNS, Short- Form Mini Nutritional Assessment och trycksårkortet varierade mellan och inom sjuksköterskegruppen och undersköterskegruppen. Konklusioner: Sjuksköterskor dokumenterar inte alltid bedömning av patienters hudkostym och risk för trycksårutveckling. Det är såväl likheter som skillnader mellan sjuksköterskor och undersköterskor när det gäller hur de genomför bedömningar och resultatet av deras bedömningar. Interbedömarreliabilite­ten mellan och inom sjuksköterske- och undersköterskegruppen varierar vid deras bedömning med olika bedömningsinstrument och trycksårkort. Ett viktigt led i arbetet med att säkerställa patientsäkerhet och hög vårdkvalitet är att vara steget före och fortlö­pande bedöma patienters smärta, näringstillstånd och hudkostym. / The overall aim was to describe and compare registered nurses’ (RNs’) and enrolled nurses’ (ENs’) assessments of pain, nutrition and skin and their perceptions of using assessment tools. Further to describe RNs’ and ENs’ perceptions of how they assess patients’ pain, nutrition and skin. Methods: One hundred and seventy patient records were reviewed for patients with hip fracture. Interviews were conducted with RNs (n=9) and ENs (n=9). Results of the RNs’ (n=34) and ENs’ (n=43) assessments of patients with hip fracture were compared. Interrater reliability was examined between and among RNs (n=50) and ENs (n=61) using assessment tools for assessments (n=228) of patients with hip fracture and stroke. Results: Sixty percent of patient records on admission and 78% at discharge had documentation of the patient’s skin status. Pressure ulcers were documented in 15% and 20% of patient records respectively. Patients at risk for developing pressure ulcers according to the Modified Norton Scale (MNS) received a mean of 4.6 nursing interventions, while those not at risk received a mean of 3.8. There were no established boundaries between RNs’ and ENs’ assessment who performed it and in what way it was done. There were no differences between RNs’ and ENs’ as­sessments of risk for malnutrition and pressure ulcer regarding screening or total scores. However, there were differences regarding their assessments on the subscales and patients’ pain.  RNs’ and ENs’ perceptions of using assessment tools varied. Interrater reliability regarding MNS total score was very good among RNs, good among ENs and between RNs and ENs. For Short- Form Mini Nutritional Assessment screening score, interrater reliability was good between RNs and ENs and among RNs, while it was moderate among ENs. Interrater reliability between and among RNs and ENs varied for Pressure Ulcer Card. Conclusions: RNs do not always document assessment of patients’ skin and risk for pressure ulcer. Patients at risk for pressure ulcers receive more nursing interventions than patients not at risk. There are both similarities and differences between RNs and ENs regarding how they perform their assessments and what the results of their assessments are. Interrater reliability between and among RNs and ENs varies regarding the different assessment tools. An important part of the work in establishing patient safety and high quality of care is to be one step ahead and continuously assess the patients’ pain, nutrition and skin.