Uppsatsen handlar om enpersonshushållen, deras utveckling och vilka samband denna utveckling har med andra variabler för samhällsutvecklingen. Syftet är att öka kunskapen kring hushållsutvecklingen för att ge underlag för en bättre planering av samhället. Uppsatsen bygger på bearbetning och analys av allmänt tillgängliga registerdata från webbdatabaser. I uppsatsen uppmärksammas teorierna om andra demografiska transitionen och det konstateras att Sverige ligger, tillsammans med övriga nordiska länder, tidigt i denna utveckling. För Sveriges har dock utvecklingen bromsats upp och de för transitionen karaktäristiska variablerna har de senaste åren i huvudsak inte förändrat sig. Studierna av sambanden mellan andel enpersonshushåll och andra variabler har gjorts genom att med multivariat regressionsanalys ta fram korrelationen mellan kommunernas utfall för olika variabler och kommunens andel enpersonshushåll. Starkast samband med andel ensamhushåll har andel befolkning i olika åldersgrupper. Andra tydliga samband är de mellan andel ensamhushåll och hög andel smålägenheter och hyresrätter samt hög bruttolön och utbildningsnivå. Däremot konstateras svagt samband med andel befolkning med utländsk bakgrund och kommunernas tätortsgrad. Avslutningsvis redovisas i uppsatsen olika analyser som bedöms angelägna för att förbättra kunskapsunderlaget kring hushållsbildning.

Målet med uppsatsen har varit att identifiera sambandet mellan flera kvantitativa samhällsvariabler och andelen singelhushåll i Sverige för att utöka förståelse kring inhemska hushållsbildningen. Tidigare forskning har nämligen visat att andelen singelhushåll inom en region är starkt påverkad av flera faktorer, såväl ekonomiska som sociala, demografiska och geografiska. Variabler som således har studerats innefattar inkomst, studiedeltagande, förvärvsarbete, boendekostnad, urbaniseringsgrad och folkmängd. Analysen utfördes med en tillämpning av paneldata och två linjära regressionsmodeller. Estimeringen av ursprungsmodellen indikerar att sambandet mellan samhällsvariablerna och andelen singelhushåll inte är tillräckligt applicerbar att utgöras som underlag för bostadsbygge, medan alternativa modellen visar på ett högt tolkningsvärde och potentiell applicerbarhet. Slutsatsen av studien tyder på att det inte är tillräckligt att enbart studera kvantitativa variabler för att förstå hela bilden kring inhemsk singelhushållsbildning. Samtidigt är det fortfarande väsentligt för beslutsfattare att ta hänsyn till just kvantitativa variabler för att kunna prognostisera den framtida utvecklingen av hushållsbildningen.