Introduktion: Sportrelaterade hjärnskakningar drabbar minst 1.6 till 3.8 miljoner idrottare varje år i USA. Idrottare aktiva inom olika kontaktidrotter har en relativ ökad risk att drabbas av hjärnskakningar. Ungdomar är särskilt känsliga för hjärnskakningar på grund av strukturella och anatomiska skillnader i hjärn- och kroppsutvecklingen, vilket kan leda till allvarligare skador. Låg nackstyrka har visat sig vara en bidragande faktor hos idrottare som drabbats av hjärnskakning. Syfte: Att undersöka vilka typer av nackträningsinterventioner som används och om de ökar nackstyrkan hos ungdomar inom kontaktidrotter. Metod: En strukturerad sökning gjordes i Pubmed, Web of Science, SportDiscus och Medline med hjälp av en PICO. P = Idrottande ungdomar inom kontaktidrotter, 12–19 år. I = Träning av nackmuskulaturen och dess effekt. C = Studier som jämför nackträning med kontrollgrupp utan nackträning. O = Ökad nackstyrka. Resultat: Databassökningen genererade 520 studier. Efter kontroll av titel, abstrakt och full genomgång av studier inkluderades fyra studier. Vid referenssökning hämtades två andra studier in som genomgick samma procedur. Samtliga inkluderade studier fann en ökning av nackstyrka efter intervention. Störst ökning i nackstyrka sågs där nackträningen implementerades i ett befintligt skadeförebyggande program. I fem av sex interventioner användes isometrisk träning för att öka nackstyrkan. Konklusion: Nackstyrka går att öka på relativ kort tid med få eller inga redskap. Det går inte att dra en slutsats kring vilken metod som är effektivast då metoderna varierar. Framtida forskning bör fokusera på fler deltagare och idrotter då befintlig forskning är begränsad. / Introduction: Sports-related concussions affect at least 1.6 to 3.8 million athletes each year in the United States. Athletes active in various contact sports have a relatively increased risk of concussion. Adolescents are particularly susceptible to concussions due to structural and anatomical differences in brain and body development, which can lead to more serious injuries. Low neck strength has been shown to be a contributing factor in athletes suffering from concussions. Aim: To investigate what types of neck training interventions are used and whether they increase neck strength among adolescents involved in contact sports. Method: A structured literature search was done in Pubmed, Web of Science, SportDiscus and Medline using a PICO. P = Adolescent athletes in contact sports, 12-19 years old. I = Training of the neck muscles and their effect. C = Studies that compare neck training with control group without neck training. O = Increased neck strength. Results: The database search generated 520 studies. After checking titles, abstract and full screening of studies, four was included. During reference search, two other studies were found and underwent the same procedure. All included studies found an increase in neck strength after intervention. The largest increase in neck strength was seen where neck training was implemented in an already existing injury prevention program. In five of the six interventions, isometric training was used to increase neck strength. Conclusion: Neck strength can be increased in a relatively short time with few or no tools. It is not possible to draw a conclusion about which method is the most effective one, as the methods vary. Future research should focus on more participants and sports as existing research is limited.

Ice hockey has been identified as a sport with a high risk for concussions due to it being highly physical. Improvements have been made over the years to improve the protective gear for the players effectively eliminating more severe traumatic brain injuries (TBIs) however mild concussions (mTBI) are still prevalent to this day. One way of predicting these injuries in the recent years is the usage of finite element (FE) analysis to recreate impacts to study the effects of said head kinematics and strain parameters using validated FE models of the brain. In this thesis, video analysis was done on five cases resulting in a concussion and five cases not resulting in concussion from both the Swedish Hockey League (SHL) and the National Hockey League (NHL) to extract the initial velocities and positioning. The average velocity for the injured player and attacking player was 5.12 m/s and 5.08 m/s respectively for the impacts resulting in a concussion. Additionally, the average velocity for the injured player and attacking player was 4.80 m/s and 5.51 respectively for the impacts not resulting in a concussion. The video analysis methodology was also validated using a dataset from a football game and resulted in an average error of 25.4%. The impacts were recreated using the extracted velocities and initial positions in LS-PrePost with the full body FE model THUMS v.4.02 representing a 50th percentile adult male fitted with a helmet previously developed by master thesis students at KTH. The simulations were ran using LS-DYNA. The head kinematics from the head’s center of gravity and brain strain measured called Maximum Principal Strain (MPS) were extracted. Using the MPS values, the 95th percentile was calculated to then determine the likelihood of concussion. The MPS95 ranged from 0.18 to 0.63 for the cases resulting in a likelihood of concussion of 7.48 to 100%. For the cases not resulting in a concussion, the MPS95 values ranged from 0.20 to 0.45 resulting in likelihood of concussion 11.1 to 80.5%. The head kinematics extracted reported similar outcome in terms of risk of suffering concussions. The varying results can be pointed to the drawbacks in the methodology such as the error of the video analysis and the positioning of FE models. / Ishockey har fastställts som en sport med höga risker för hjärnskakning på grund av dess fysiska natur. Med åren har förbättringar gjorts på skyddsutrustningen vilket har avlägsnat allvarligare hjärnskador (TBI) från sporten, men dessvärre förekommer mildare hjärnskakningar än idag. På senare år har användning av finita element (FE) metoder använts för att återskapa kollisionerna för att förutspå dessa skador. Detta görs genom att använda validerade FE modeller av hjärnan för att analysera kinematiken samt töjningarna. I detta arbete gjordes en videoanalys av fem fall som resulterade i hjärnskakning samt fem fall där kollisionen inte resulterade i en hjärnskakning från både den Svenska Hockey Ligan (SHL) och "National Hockey League" (NHL). Från videoanalysen togs de initiala hastigheterna samt positionerna fram. Den genomsnittliga hastigheten för den skadade spelaren respektive attackerande spelaren var 5.12 m/s och 5.02 m/s för fallen där hjärnskakning hade skett. För fallen där hjärnskakning inte hade skett var hastigheten för den skadade respektive attackerande spelaren var 4.80 m/s samt 5.51 m/s. Videoanalysmetoden validerades genom att utföra videoanalysis på en databas från en fotbollsmatch. Valideringen resulterade i ett genomsnittligt fel på 25.4%. Kollisionerna återskapades genom att använda de extraherade initiala hastigheterna och positionerna i LS-PrePost med FE helkroppsdockan THUMS v.4.02 som representerade en 50:e percentil vuxen man utrustad med en ishockeyhjälm som utvecklats av tidigare masterexamensstudenter på KTH. Simuleringarna gjordes genom LS-DYNA. Huvudkinematiken från huvudets tyngdpunkt samt de maximala principiella töjningarna (MPS) i hjärnan extraherades. Från de extraherade MPS värdena kunde den 95:e percentilen uträknas för att bestämma sannolikheten att hjärnskakning sker. För fallen där hjärnskakning skett, varierade MPS95 värdet mellan 0.18 till 0.63 vilket motsvarar en risk för hjärnskakning på 7.48% respektive 100%. För fallen där hjärnskakning inte hade skett varierade MPS95 värdet från 0.20 till 0.45 vilket motsvarar 11.1% respektive 80% risk för hjärnskakning. Den extraherade huvudkinematikens risk för hjärnskakning överensstämde för det mesta med MPS95 sannolikheterna. De varierande resultaten kan hänvisas till de brister i metoden som exempelvis felet i videoanalysen samt positioneringen av FE modeller.