Projektet har inriktning på Galdermas produkter Deflux och Solesta, de ämnen som produkterna är uppbyggda av (dextran och hyaluronsyra) har studerats laborativt. Ändringar av parametrar såsom koncentration av dextran men även i siktningsmetod (dubbel- respektive enkelsiktningar samt olika filterstorlekar) har genomförts. Resultatet av dessa ändringar har erhållits med hjälp av mikroskop, laserdiffraktometer samt dragprovare. De slutsatser som har kunnat dras från resultaten är att med ökad partikeldiameter erhålls en lägre extruderingskraft, oavsett om använd siktningsmetod var enkel- eller dubbelsiktning. Vidare så erhålls en större extruderingskraft med ökad koncentration av dextran.

Projektet har inriktning på Galdermas produkter Deflux och Solesta, de ämnen som produkterna är uppbyggda av (dextran och hyaluronsyra) har studerats laborativt. Ändringar av parametrar såsom koncentration av dextran men även i siktningsmetod (dubbel- respektive enkelsiktningar samt olika filterstorlekar) har genomförts. Resultatet av dessa ändringar har erhållits med hjälp av mikroskop, laserdiffraktometer samt dragprovare. De slutsatser som har kunnat dras från resultaten är att med ökad partikeldiameter erhålls en lägre extruderingskraft, oavsett om använd siktningsmetod var enkel- eller dubbelsiktning. Vidare så erhålls en större extruderingskraft med ökad koncentration av dextran.

Introduktion: Huden är människans största organ och dess funktion är att skydda kroppen mot uttorkning och främmande ämnen. Huden kan delas upp i flera lager: underhuden, läderhuden och överhuden. Överhuden utgörs av stratum corneum som huvudsakligen ansvarar för hudbarriärens egenskaper och som begränsar dess penetration.   Syfte: Syftet med studien är att studera vilken typ av formulering som kan förbättra penetrationen av vattenlösliga och svårpenetrerande ämnen som hyaluronsyra och azelainsyra genom hudbarriären.  Metod: En systematisk litteraturöversikt har gjorts genom att söka efter originalartiklar via databasen Web of Science med hjälp av inklusions- och exklusionskriterier.  Resultat: Penetrationstester av olika nanoformuleringar av hyaluronsyra och azelainsyra utfördes. Variationer i molekylvikt och partikelstorlek av hyaluronsyra, liksom mängden ytaktiva, ämnen gav olika penetreringsdjup i huden.  Diskussion: För att förbättra penetrationen av hyaluronsyra och azelainsyra genom stratum corneum bör aspekter såsom molekylvikt, partikel/droppstorlek, viskositet, koncentration liksom val av vehikel tas hänsyn till vid formulering.  Slutsats: Nanoemulsioner visade sig vara en optimal formulering för att förbättra penetrationen av hyaluronsyra och azelainsyra, tack vare minskning av partikelstorlek samt de lipofila egenskaperna i gemenskap med hudbarriären.

Bakgrund: Huden är människans största organ och har många viktiga funktioner. En av de viktigaste funktionerna är att skydda kroppens inre miljö. Med åren åldras huden och volymen i ansiktet avtar på grund av yttre och inre faktorer. Nasolabialveck är linjer på sidorna mellan mun och näsa, dessa linjer blir mer synliga med ökande ålder. Hyaluronsyra finns naturligt i huden och ger huden fukt och volym. Med åren minskar mängden hyaluronsyra, vilket leder till rynkor i huden. Hyaluronsyra-fillers används ofta som en behandlingsmetod för att jämna ut rynkor och återskapar volym i huden. De delas in i två typer: mono-fasisk filler och bi-fasisk filler som är tvärbundna på olika sätt för att öka hållbarheten hos hyaluronsyra.  Syftet: Studiens syfte vara att undersöka effektivitet av bi-fasisk hyaluronsyra filler jämfört med mono-fasisk filler vid behandling av nasolabialveck.  Metod: Denna studie utfördes genom sökning med databasen PubMed. För att besvara studiens frågeställning valdes 5 randomiserade kontrollerade studier.  Resultat: Studie 1, 2, 3 och 5 visade bättre effektivt av mono-fasisk HA-filler jämfört med bi-fasisk, dvs de visade bättre WSRS-poäng vid bedömning av rynkorna enligt WSRS och GAIS-poängen. Studie 4 visade att bättre stabilitet av mono-fasisk HA-filler jämfört med kontroll-lösningen (NaCl) vid injicering av hyaluronidas.  Slutsats: Hyaluronsyra är ett effektivt filler-ämne som motverkar rynkor i nasolabialveck. De fem studierna visar bättre effekt av monofasisk filler jämfört med bi-fasisk. Effekten är inte permanent då hyaluronsyra bryts ner naturligt av kroppen av hyaluronidas över tid.

Konsistensen på en gel bestående av tvärbunden hyaluronsyra beror av tre faktorer: total koncentration hyaluronsyra, gelningsgrad och tvärbindningsdensitet. För att utföra detta projekt erhölls tre olika geler med olika tvärbindningsdensitet. Dessa geler späddes dels med lösning av fri, icke tvärbunden, HA från 100 % gelningsgrad till 90 % och 80 %. De olika gelningsgraderna späddes också med natriumkloridlösning från den totala koncentrationen HA, 35 mg HA/g gel, till 25 mg/g och 15 mg/g. Projekts huvudfråga är att kartlägga gelens reologiska egenkaper då både total koncentration HA och gelningsgrad varieras. För att kunna kartlägga detta har en reometer brukats där följande tre tester körts: tidssvep, frekvenssvep och amplitudsvep. Från erhållen data har sedan två parametrar som representerar gelkompositionernas viskösa egenskaper (G'') och elastiska egenskaper (G') observerats. Även mätning av extruderingskraft har genomförts för att dra vidare paralleller och slutsatser mellan extruderingskraften och de reoligiska egenskaperna. Ur resultaten ses att förlusttangenten tenderar att sjunka när gelningsgraden ökar, d.v.s. gelerna blir då mer viskösa och mindre elastiska. Förlusttangenten sjunker även vid ökande total koncentration HA vilket betyder att G’ ökar mer än G’’ i vardera punkt som gör att förlusttangenten minskar.Det gick även att avläsa att de viskösa egenskaperna i gelen ökar då total koncentration hyaluronsyra minskar samt att de viskösa egenskaperna i gelerna minskar vid en sjunkande gelningsgrad. Mellan gelningsgrad 90-100 % och total koncentration HA 25-35 mg HA/g har analyserna som gjorts i detta projekt gett följande slutsatser. Konsistensen på gel A och C är mer påverkade av gelningsgraden än total koncentration HA. För gel B kan ingen dominerande parameter utläsas. / The softness of a gel made of crosslinked HA (HA = hyaluronic acid) depends onthree factors. One is the amount of free hyaluronic acid in the gel. Another is thedensity of the crosslinked network, which is the molecular entanglements in the gel.The third is the total concentration of HA. In this project a rheometer is used to measure the rheological properties by runningthe following tests: time sweep, frequency sweep and amplitude sweep. From theobtained data, parameters related to viscous properties (G’’) and elastic properties(G’) of the gels were observed. 27 different compositions of gels with three differentconcentrations (35 mg HA/g, 25 mg HA/g, 15 mg HA/g), three different gel contents(100%, 90%, 80%) and three different densities of crosslinked network (A, B, C) wereanalyzed. To draw further conclusions an analysis of extrusion force was performedas well. The results from the frequency sweeps show that the loss tangent for a gel increasedas the total concentration of HA was reduced and that the loss tangent for a gelincreased as the gel content was decreased. This indicates that the gels become moreviscous when either the concentration of HA or the gel content was decreased. Anincrease in concentration of HA results in an increase of G' and an increase of gelcontent also results in an increase of G'. The results from the amplitude sweeps showthat xG' (xG' = storage modulus at the crossover point between G' and G'') increasesas either the concentration of HA or the gel content is increased. For xStrain (xStrain= deformation of the gel at the crossover point) and xStress (xStress = the stressapplied to the gel at the crossover point) no clear trend can be seen regarding the gelcontent. But an increase in concentration of HA results in an increase of both xStrainand xStress. The results from the analysis of extrusion force show that an increase intotal concentration HA increases the force.

Hyaluronan (HA) is a substance that is commonly used in biomedical applications in the form of hydrogels. One of these biomedical applications is dermatological fillers where HA is cross-linked with 1,4-Butanediol diglycidyl ether (BDDE) to reduce its rapid turnover within tissue. The filler gives a volumetric effect that can fill out wrinkles. This literature study was conducted in collaboration with Galderma to determine if there is research that explores additives to HA hydrogels that give both volumetric and biological effects when applied as filler. Biological effects that improve the skin's appearance and complexion such as a rejuvenation of the skin was preferable. Both polynucleotides and mannitol show great potential to act as additives in injectable hyaluronan hydrogels.  The main effect of polynucleotides (PN) added in hydrogels is that it is collagen stimulating and provides a more natural tissue regeneration. Rheological properties of the filler change with the addition of PN, where elasticity, viscosity and viscoelasticity have been shown to increase. PNs show no toxicity and are considered safe to inject. The study of mannitol has shown that it does not give a volumetric effect after the injected hydrogel has been broken down. What mannitol can help with, is to prolong the life of the hydrogel and reduce the swelling that is a common side effect after an injection. In addition to this, mannitol is a safe substance to inject.