This dissertation aims to establish a philosophical framework, described from the spectator’s viewpoint, for the analysis of the embodiment process of Qi in Taiwanese hypermedial theatre works, which subtly convey a traditional Chinese aesthetic of Qi. This traditional Chinese aesthetic based on the idea of Qi suggests that the spectator participates in the development of certain Qi-energy, which is inherent in and continuously transmitted between humans and various other beings or things. The establishment of the spectator-work relation with respect to Qi-energy suggests that there are potential communication pathways between humans and the cosmos. I explore how the world model based on Qi is realised in Taiwanese hypermedial theatre through the spatial configuration of the spectator-work relation. I argue that this world model based on Qi indicates a mode of existence in which both the spectator and the multiple media used in the work are transformed and become certain beings that are cultivated by Qi and originally merge with each other. The spectator’s reactions to a theatre work emerge, as I contend, as performative acts that interact with and continue the flow of Qi. Furthermore, these acts generate a performative space that corresponds to a spiritual and cosmological aspect of Qi. This framework provides a complement to the phenomenological discourses of performative space in the context of new media and hypermedial theatre studies. In Chapter 2, I examine the correlation between the constitution of performative space and the channelling of agency in contemporary Western theatre. Based on this examination, I propose that in the course of such constitution, three aesthetic actions of agency occur: sharing agency between the spectator and the work leads to the inter-activity between the two sides; meanwhile, it also leads to the spectator’s embodiment and presence in the mixed realms of the physical and the mediated. Chapter 3 elucidates the philosophical concepts, spatial implications, and practices of Qi in the context of Confucianism. I propose a connection between Qi and agency without substituting the latter entirely with the former, as the operations of the two systems respectively lead to different world models. With reference to Chiang Nien-feng’s phenomenological interpretation of the poetic arising of Qi (hsing) and Mathias Obert’s research into Qi’s performative feature in Chapter 4, I explore two issues. First, I examine how the poetic arising of Qi is expressed in the spectator’s performative acts in an encounter with a theatre work; secondly, I investigate how this poetic arising of Qi gives rise to the constitution of performative space through the spatial configuration of the spectator-work relation based on the Qi world model. I then develop a framework of Qi-arising Space for my further analysis of the constitution of performative space in relation to the embodiment of Qi in Taiwanese hypermedia theatre works and discussion of the three aesthetic actions of agency from the Qi worldview. Finally, in Chapter 5, with three case studies in this genre of the theatre, I analyse the similarities and differences between the operations of agency and Qi regarding the constitution of performative space and interrogate the characteristics of the aesthetic actions of agency and Qi. This study proves the value of the knowledge of Qi in the field of hypermedial theatre and offers an intercultural understanding to the existing notions in the field.

Sättet som vi använder fotografier på har utvecklats genom åren och sedan de första fotografierna uppstod har det hänt mycket. Det har inte bara blivit mycket lättare att kopiera och massproducera motiv utan också billigare. Detta har medfört att privatpersoner kan fotografera och kopiera sina bilder enklare och med mindre begränsningar. Även möjligheten att publicera bilder har förändrats. Privata fotografier gick inte att sprida på samma sätt som det går idag, utan går nu att hitta utan någon som helst ansträngning på nätet. Bloggar och bilddagböcker har skapats där man lägger ut sina bilder utan att kanske tänka på att hela världen faktiskt kan se och ta del av dem. Det är viktigt att användare av internet är medvetna om hur de personliga bilderna sprids och arkiveras i de digitala bilddatabaserna. Jag kommer i denna uppsats att diskutera digitala fotoalbum med utgångspunkt från Bilddagboken.se. Detta är dock det enda digitala fotoalbum som jag kommer att diskutera i min uppsats, men jag är medveten om att det finns andra typer av digitala fotoalbum som skiljer sig en hel del från Bilddagboken.se. Anledningen till att jag valde just denna sajt som utgångspunk är för att den i första hand är baserad på fotografier och bilder. Bilddagboken.se är också en av de största i Sverige just nu. Bilddagboken.se går att använda på olika sätt beroende på medlemmens syfte och mål med publiceringen. Åldern på hemsidans besökare varierar, men uppskattningsvis ligger medelåldern på 14- 20 år. Det är en låg ålder och det är tydligt att ungdomarna inte är medvetna om riskerna de tar då de lägger ut sina bilder. Det är inte ovanligt att de visar upp sig både halvnakna och alkoholpåverkade, och de lägger inte bara ut bilder på sig själva utan också på sina vänner och bekanta. Jag har valt att göra min uppsats hypermedial eftersom jag anser att det blir mer spännande att läsa en uppsats på detta vis. Mitt mål var att forma den som en traditionell uppsats, till skillnad från att länkar och rubriker är klickbara. På så vis kan man välja vilka delar och i vilken ordning man vill läsa uppsatsen. Uppsatsen finns även som hypermedial version.

<p>Sättet som vi använder fotografier på har utvecklats genom åren och sedan de första fotografierna uppstod har det hänt mycket. Det har inte bara blivit mycket lättare att kopiera och massproducera motiv utan också billigare. Detta har medfört att privatpersoner kan fotografera och kopiera sina bilder enklare och med mindre begränsningar.</p><p>Även möjligheten att publicera bilder har förändrats. Privata fotografier gick inte att sprida på samma sätt som det går idag, utan går nu att hitta utan någon som helst ansträngning på nätet. Bloggar och bilddagböcker har skapats där man lägger ut sina bilder utan att kanske tänka på att hela världen faktiskt kan se och ta del av dem. Det är viktigt att användare av internet är medvetna om hur de personliga bilderna sprids och arkiveras i de digitala bilddatabaserna.</p><p>Jag kommer i denna uppsats att diskutera digitala fotoalbum med utgångspunkt från Bilddagboken.se. Detta är dock det enda digitala fotoalbum som jag kommer att diskutera i min uppsats, men jag är medveten om att det finns andra typer av digitala fotoalbum som skiljer sig en hel del från Bilddagboken.se. Anledningen till att jag valde just denna sajt som utgångspunk är för att den i första hand är baserad på fotografier och bilder. Bilddagboken.se är också en av de största i Sverige just nu.</p><p>Bilddagboken.se går att använda på olika sätt beroende på medlemmens syfte och mål med publiceringen. Åldern på hemsidans besökare varierar, men uppskattningsvis ligger medelåldern på 14- 20 år. Det är en låg ålder och det är tydligt att ungdomarna inte är medvetna om riskerna de tar då de lägger ut sina bilder. Det är inte ovanligt att de visar upp sig både halvnakna och alkoholpåverkade, och de lägger inte bara ut bilder på sig själva utan också på sina vänner och bekanta.</p><p>Jag har valt att göra min uppsats hypermedial eftersom jag anser att det blir mer spännande att läsa en uppsats på detta vis. Mitt mål var att forma den som en traditionell uppsats, till skillnad från att länkar och rubriker är klickbara. På så vis kan man välja vilka delar och i vilken ordning man vill läsa uppsatsen.</p><p>Uppsatsen finns även som hypermedial version.</p>