Syfte: Motviktad enbenscykling är en ny träningsmetod som kan användas för att öka intensiteten. Tidigare studier har påvisat att det finns skillander mellan dominant och icke-dominant ben vid cykling med två ben. Syftet med denna studie var att undersöka fysiologiska assymetrier vid motviktad enbenscykling. Metod: Åtta undersökningsdeltagare (ålder 24,1 ± 4,2 år, längd 177,0 ± 5,5 cm, vikt 74,6 ± 9,0 kg, vo2max 69,0 ± 6,4 ml/kg/min) deltog i studien. Undersökningsdeltagarna delades in slumpmässigt i två grupper (dominant eller icke-dominant). För att bestämma undersökningsdeltagarens dominanta ben användes Waterloo Footedness Questionnaire. Den dominanta gruppen utförde första intervallen vid testtillfälle två med sitt dominanta ben och den icke-dominanta gruppen med sitt icke-dominanta ben.Vid testtillfälle ett utfördes ett standardiserat nivåtest till utmattning på cykel. Testtillfälle två, som utfördes minst 48 timmar senare, bestod av fyra stycken tio minuters intervaller av motviktad enbenscykling, varannat ben. Testtillfälle två kördes blint. Resultat: Skillnader kunde observeras men dock inga signifikanta skillnader. Tendensen var att man uppmätte en högre effekt med dominant ben (dominant ben 168 ±18,9 W, icke-dominant ben 162 ±18,1W), men en högre kadens med icke-dominant ben (dominant ben 93 ± 12,7 rpm, icke-dominant ben 95 ± 10,3 rpm). Slutsats: Skillnader finns mellan dominant och icke-dominant ben vid motviktad enbenscykling, dock inga signifikanta skillnader. Vår slutsats är att inlärningseffekten påverkade resultatet i denna studie. För att motverka detta i framtida studier angående motviktad enbenscykling bör undersökningsdeltagarna genomgå en invänjningsperiod med träningsmetoden. / Purpose: Counterweighted single-leg cycling is a new training method that can be used to increase intensity. Studies have shown differences between dominant and non-dominant leg during normal cycling. The purpose of this study was to analyse physiological assymetries during counterweighted single-leg cycling. Method: Eight volunteers (age 24,1 ± 4,2 years, height 177,0 ± 5,5 cm , weight 74,6 ± 9,0 kg, vo2max 69,0 ± 6,4 ml/kg/min) participated in this study. Participants were randomly divided into two groups (dominant or non-dominant). Waterloo Footedness Questionnaire was used to decide participants dominant leg. The dominant group used their dominant leg in the first interval at the second test, and the non-dominant group used their non-dominant leg in the first interval. At the first test a standarized incremental cycling test was performed until exhaustion. The second test , >48 hours later, consisted of four ten-minute intervals of counterweighted single-leg cycling, alternating legs.The second test was blinded. Results: Differences were observed, but no significant differences. Tendencies showed a higher power-output with the dominant leg (dominant leg 168 ±18,9 W, non-dominant leg 162 ±18,1W), but a higher cadence with the non-dominant leg (dominant leg 93 ± 12,7 rpm, non-dominant leg 95 ± 10,3 rpm). Conclusion: Differences exist between dominant and non-dominant leg in counterweighted single-legged cycling, but no significant differences. Our conclusion is that the learning effect affected the results in this study. To counteract this in future studies concerning counterweighted single-legged cycling the studies should include a learning period with the training method.