Syftet med detta examensarbete är att synliggöra hur den icke-verbala kommunikationen ser ut hos lärare i ämnet idrott och hälsa i idrottsundervisningen. I arbetet undersöks också hur idrottslärarna själva upplever att de använder sig av den icke-verbala kommunikationen i undervisningen. För att besvara frågeställningarna används tidigare forskning som har bedrivits inom den icke-verbala kommunikationen i synnerhet. Som ett teoretiskt ramverk för analysen av idrottslärares icke-verbala kommunikation, har vi som utgångspunkt använt oss av Marie Gelangs teoretiska referensramar och begreppsapparat. Vi har framförallt inspirerats av Actiokapitalet: retorikens ickeverbala resurser från 2008. I Gelangs egen analys av den icke-verbala kommunikationen har Pierre Bourdieu och habitusbegreppet stått för den teoretiska plattformen. Vidare har frågeställningarna besvarats med hjälp av en kvalitativ metod i två olika delar. Dels i form av semistrukturerade videoobservationer av fyra idrottslärare i undervisningssituationer, där lärarnas icke-verbala signaler har kategoriserats med hjälp av ett observationsschema. Vidare har även semistrukturerade intervjuer genomförts med idrottslärarna, för att undersöka hur de själva upplever användandet av sin icke-verbala kommunikation. Resultatet och analysen av insamlade data visar på att lärarna arbetar med den icke-verbal kommunikationen på olika sätt. Kroppsspråk, mimik, paralingvistik, energi, dynamik, tempo och personligt avstånd kan uttryckas på olika sätt och ge olika signaler. Det tillvägagångsätt som varje enskild lärare använder sig av är till viss del förankrat i deras upplevelse om hur de vill bli betraktade, vilket i sin tur speglas i hur synkroniseringen mellan de olika icke-verbala resurserna framförs. Vidare tyder resultaten på att lärarna till viss del är medvetna om hur de arbetar icke-verbalt i sammanhang som har en koppling till didaktiken.