Syftet med denna studie är att öka kunskapen och förståelsen om varför vissa elever väljer att inte delta i ämnet idrott och hälsa och vilka metoder lärare kan vidta för att öka deltagandet. Studien koncentreras utifrån elevernas perspektiv men tar även upp lärarnas perspektiv kring icke-deltagande och motivation. Studien utgår från Deci & Ryans Självbestämmandeteori angående inre och yttre motivation och Aaron Antonovskys KASAM, känsla av sammanhang och kommer även att behandla Johan Faskungers transteoretiska beteendeförändringsmodell. Tio elever blev intervjuade från fem olika skolor och elva lärare svarade på enkäter. Enkätundersökningen fungerar som ett komplement till elevintervjuerna. Enkäterna delades ut till lärare som undervisar i ämnet idrott och hälsa som var på plats under besöken. Resultatet visade att eleverna hade synpunkter på lektionsinnehållet där hälften av eleverna ansåg att lektionerna var tråkiga som deras största orsak till icke-deltagande. De flesta elever ville att undervisningen skulle vara mer fokuserad kring individen och inte till gruppaktiviteter. Dessa elever ville utföra lektionsinnehållet mer självständigt. Lärarna uppskattade att den största orsaken till att icke-deltagande elever ej deltar är för att de känner sig dåliga på idrott. Resultatet visar också på en klyfta mellan elev och lärare där de verkar missuppfatta varandra och där i alla fall eleverna ser till den andre som det stora problemet.  Vår slutsats är att kommunikationen mellan lärare och elev är oerhört viktig för att anpassa lektionerna efter den individuella eleven och därmed minska klyftan mellan elev och lärare för att öka deltagandet och motivationen.