Den här uppsatsen analyserar John Ajvide Lindqvists roman Lilla stjärna (2010). Uppsatsens syfte är att undersöka och utreda hur dess huvudkaraktärer Theres och Teresa samt de andra unga flickorna i romanen gestaltas som identifikations objekt för läsaren samtidigt som de är våldsamma och väcker avsky. Frågeställningarna som används som utgångspunkt för att undersöka syftet är: Vad är det i romanen som väcker en känsla av skräck? Och vilka faktorer gör att läsaren kan identifiera sig med karaktärerna? Uppsatsen söker att problematisera flickornas användande av våld och mord genom teoretiska ingångar som baseras på skräckgenrens användande av identifikations objekt för att skapa en känslomässig upplevelse hos läsaren. Samt rape-and-revengegenrens hämndtematik och tidigare forskning kring ondskefulla barn och kvinnors roll inom skräckgenren. Via analysen framgår det att det som gör romanen skrämmande är att det är barn som är våldsamma mördare. Barn som annars brukar ses som de som är mest oskuldsfulla. Att flickorna även drivs av djuriska instinkter gör dem opålitliga som skapar en ovisshet hos läsaren. Av analysen framgår det även att genom intern fokalisering skildras flickorna på olika sätt, vilket resulterar i att sympatin för dem blir olika höga. Teresa skildras genom en egen intern fokalisering, medan Theres och de andra flickorna skildras genom andra karaktärers interna fokalisationspositioner. Däremot behåller huvudkaraktärerna rollen som identifikations objekt trots att de väcker skräck. På så sätt framgår huvudkaraktärernas motiv för deras våldshandlingar och det blir istället andra karaktärer och samhället som får rollen som antagonister och romanens monster.