No description available.

I John Ajvide Lindqvists romaner blandas välkända skräckteman med realistiska, samtida miljöer där barn ofta har en framträdande roll inom berättelsen. Den här uppsatsens syfte är att undersöka relationen mellan barnkaraktärerna och det skräckfyllda samt hur läsaren uppfattar det. En grundläggande tes för uppsatsen är att barnen utgör ett hot mot de vuxna karaktärerna i Ajvide Lindqvists romaner Låt den rätte komma in (2004), Människohamn (2008) och Lilla stjärna (2010). Centrala frågor som ställs är vilken karaktär framkallar obehag och skräck? Mot vilken person riktas hotet? Om barnet är ett hot, varför blir hen det? För att svara på frågorna studeras berättarperspektivet i respektive roman med hjälp av Gérard Genettes fokalisationsbegrepp. Uppsatsen är uppbyggd kring tre analyser av respektive roman som samtidigt jämförs med varandra, med hjälp av en komparativ metod, för att kunna dra slutsatser om varje enskild roman samt om Ajvide Lindqvists författarskap. Det visar sig finnas många likheter mellan barnkaraktärerna i romanerna och några av de viktigaste slutsatserna består i att den interna fokalisationen är viktig för hur vi ser på karaktärerna och om vi som läsare upplever dem som hotfulla och skrämmande.

I denna uppsatsen undersöker jag hur John Ajvide Lindqvist i sin roman Människohamn karaktäriserar två centrala karaktärer genom att låta dem prata nästintill uteslutande i citat från kultbandet The Smiths. Vad säger detta om Henrik och Björn som personer och varför använder John Ajvide Lindqvist de specifika citat som han gör? Jag undersöker även kort huruvida Människohamn kan kategoriseras som skräckroman utifrån de kriterier som Yvonne Leffler lyfter fram i Skräck som fiktion och underhållning från 2001.

Denna studie analyserar John Ajvide Lindqvists debutroman Låt den rätte komma in (2004).       Syftet med denna uppsats är att analysera tre av romanens biroller: Håkan, Virginia och Lacke. Analysen fokuserar på birollernas narrativa funktion, samt hur berättelsen gör för att identifikation ska skapas mellan läsaren och birollerna. De forskningsfrågor som studien sökt svar på är: Vilken narrativ funktion har birollerna Håkan, Virginia och Lacke i handlingen? Och, vilka identifikationsstrategier använder texten i relation till birollerna och hur skapas identifikation hos läsaren?      Resultatet visar att karaktärernas narratologiska funktion är att konkretisera temat ensamhet och gemenskap. Birollernas berättelse har gestaltats genom en heterodiegetisk berättare, som har tillgång till karaktärernas inre tankar. Centralt i detta är användandet av intern fokalisering, som gör det möjligt för den tänkta läsaren att identifiera sig med karaktärerna. Resultatet visar att identifikation skapas med denna berättarteknik, vilket är den största anledningen till att läsaren finner identifikation till birollernas handlingar och känslor. / This essay analyzes John Ajvide Lindqvist’s debut novel Låt den rätte komma in (2004) (Let the Right One In). The purpose of this essay is to analyze three of the novel’s side characters: Håkan, Virginia and Lacke. The analysis focuses on the narrative function of the supporting characters, and how the story creates identification between the reader and the supporting characters. The research questions that this study aims to answer are: What narrative function do the supporting characters, Håkan, Virginia and Lacke, have in the story? And, what identification strategies does the text use in relation to the supporting characters and how is identification created for the readers? The results show that the narratological function of the characters is to concretize the theme of loneliness and fellowship. The supporting characters have been narrated through a heterodiegetic narrator, who has access to the charcters’ internal thoughts. Central to this is the use of internal focalization, which enables the reader to find identification for the characters. The results show that identification is created with this narrative technique, which is the main reason why readers find identification for the characters’ actions and feelings.

El objetivo del presente estudio es analizar las estrategias utilizadas en la traducción española de la novela sueca Descansa en paz, escrita por John Ajvide Lindqvist y traducida al español por Gemma Pecharromán. Nuestro propósito ha sido indagar sobre cuál es la estrategia más empleada entre las estrategias de la categorización de Svane (2002). El estudio se realizó investigando cuatro categorías distintas de la tabla de Paula Igareda (2011): comparaciones, topónimos y lugares, alusiones, y líricas y poemas. También se ha investigado la relación entre las categorías y las estrategias de traducción más empleadas. Finalmente hemos investigado si las categorías analizadas tienen una inclinación hacia la extranjerización o la domesticación, según las teorías de Venuti (1995) y García Yebra (1982). El resultado muestra que la estrategia de traducción más empleada es la traducción directa, la que constituye el 55,8% de los ejemplos. Los datos obtenidos incluso indican que hay una diferencia entre las estrategias más empleadas, dependiendo de la categoría. También muestran que las categorías analizadas tienen una inclinación hacia la extranjerización.

Syftet med denna uppsats är att studera bildspråket i fyra skräcknoveller av John Ajvide Lindqvist och Anders Fager. De utvalda novellerna av Lindqvist är "By på höjden" (2006) och "Majken" (2006), samt "En punkt på Västerbron" (2011) och "Pigornas trappa" (2011) av Fager. Valet av material och författare har sin grund i att de båda är verksamma inom samma genre men skiljer sig avsevärt från varandra stilistiskt.   Syftet med vår undersökning är att granska till vilka metaforiska domäner och bildled författarna förflyttar begrepp för att skapa det ”otäcka.” Som grund för vår analys använder vi oss av George Lakoffs och Mark Johnsons teori om konceptuella metaforer samt Lennart Hellspongs modell för metaforanalys. I teoriavsnittet presenteras, förutom konceptuella metaforer, allmänna teorier om olika typer av bildspråk som liknelser och metonymier. Metodavsnittet beskriver Hellspongs modell och hur vi ämnar använda den samt en kort redogörelse för kvalitativ undersökning. Metodavsnittet innehåller även författarpresentationer och sammanfattningar av de utvalda verken.   Vår analys visar att båda författarna rör sig i vardagliga domäner och begrepp för att skapa det otäcka istället för det fantastiska eller sensationella. I diskussionen resonerar vi kring analysen och vilken inverkan metaforerna har på uppbyggandet av skräcken ur kulturellt och kontextuellt perspektiv. Vi uppmanar även till vidare forskning av denna, i Sverige, nya och växande genre.

Uppsatsen analyserar fyra noveller i John Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar som utkom 2006. Novellerna som analyserats är ”Gräns”, ”By på höjden”, ”Equinox” och ”Vikarien”. Syftet med analysen är att undersöka hur Ajvide Lindqvist arbetar för att göra sina noveller skrämmande och vad som är skrämmande. Uppsatsen utgår från en etablerad begreppsapparat som definierats av olika teoretiker och författare, som skriver inom genrerna gotik och skräck. Analysen visar att Ajvide Lindqvist använder sig av karaktärsdrag och grepp som går att finna inom genrerna gotik och skräck. Jag finner även att det som framför allt skapar skräckeffekt i hans noveller är vardagsförankringen. De drag och grepp han använder sig av får en större verkan på grund av att det utspelar sig i välbekanta miljöer som nog de flesta läsare kan relatera till.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur och med vilka medel det skrämmande i John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in skapas, hur detta förmedlas till läsaren och vilka konsekvenser detta får samt att undersöka på vilket sätt vampyren Eli skiljer sig från den traditionella vampyren.Utgångspunkt i romanen är den mänskliga kroppen och särskilt fokus läggs vid kroppsvätskor, kroppslukter, det sexuellt avvikande och den deformerade kroppen. Gestaltningen av detta handlar om ett brytande mot tabun och etablerade normer som finns i vårt samhälle i dag. Detta skapar känslor av obehag och äckel hos läsaren. Ajvide Lindqvist använder sig av det groteska i syfte att illustrera de obekvämligheter som vi inte vill kännas vid.Eli skiljer sig från den traditionella vampyren genom att vara ett barn och genom att kunna uppfattas som flicka. Här finns också en komplexitet vad gäller kön, då Eli kan sägas vara intergender – av ett odefinierbart kön som ligger bortom de vanliga kategorierna "man" och "kvinna".

Den här uppsatsen analyserar John Ajvide Lindqvists roman Lilla stjärna (2010). Uppsatsens syfte är att undersöka och utreda hur dess huvudkaraktärer Theres och Teresa samt de andra unga flickorna i romanen gestaltas som identifikations objekt för läsaren samtidigt som de är våldsamma och väcker avsky. Frågeställningarna som används som utgångspunkt för att undersöka syftet är: Vad är det i romanen som väcker en känsla av skräck? Och vilka faktorer gör att läsaren kan identifiera sig med karaktärerna? Uppsatsen söker att problematisera flickornas användande av våld och mord genom teoretiska ingångar som baseras på skräckgenrens användande av identifikations objekt för att skapa en känslomässig upplevelse hos läsaren. Samt rape-and-revengegenrens hämndtematik och tidigare forskning kring ondskefulla barn och kvinnors roll inom skräckgenren. Via analysen framgår det att det som gör romanen skrämmande är att det är barn som är våldsamma mördare. Barn som annars brukar ses som de som är mest oskuldsfulla. Att flickorna även drivs av djuriska instinkter gör dem opålitliga som skapar en ovisshet hos läsaren. Av analysen framgår det även att genom intern fokalisering skildras flickorna på olika sätt, vilket resulterar i att sympatin för dem blir olika höga. Teresa skildras genom en egen intern fokalisering, medan Theres och de andra flickorna skildras genom andra karaktärers interna fokalisationspositioner. Däremot behåller huvudkaraktärerna rollen som identifikations objekt trots att de väcker skräck. På så sätt framgår huvudkaraktärernas motiv för deras våldshandlingar och det blir istället andra karaktärer och samhället som får rollen som antagonister och romanens monster.