Syftet med uppsatsen är att undersöka den diskurs som följde i svensk media efter migrationsverkets beslut att ge syriska flyktingar permanent uppehållstillstånd. Metoden som vi har utgått ifrån är kritisk diskursanalys och innehållsanalys. Som data har vi valt ut tolv artiklar och två TV-program. Resultatet visar att media äger den makt som gör att de får avgöra hur ett sådant beslut ska presenteras och diskuteras. Resultatet visar även att media använder idag en annorlunda diskurs jämfört med 1980 och 1990 talet. Media kan med sin makt avgöra vem som ska/inte ska uttrycka sig. En ”Vi” och ”De” skapas av media som skiljer mellan den etablerade och den oetablerade i samhället. Samtidigt kan media med sin diskurs bestämma om vilka kulturella krav som ska sättas på en nykomling. Vidare har vi lagt märke till hur siffror och kvantifiering upptar en stor del av debatten och att det inte sker med en motivering till varför detta sker. Den sociala kontext som journalisterna verkar inom är styrd av riktlinjer som säger att de i nyhetsförmedling måste vara objektiva och endast får låta andra aktörer uttala sig målande och subjektivt om migration. Däremot får deras personliga tankar och yttringar visas i debatt- och ledarsidor. / The purpose of this thesis is to study the discourse Swedish media use to discuss the government decision to give permanent residency to all Syrian refugees who arrive in Sweden. The method we use in our study is the critical analysis of discourse and content analysis. As data we have chosen articles and programs from Swedish public service television and newspapers. The result of our thesis show that media has the power to form the discourse about the Syrian refugees. The result as well shows that the discourse has changed over the past twenty to thirty years. A “us and them” is created in the language media use which divides the established citizens from the unestablished refugees. At the same time media can decide which cultural demands can be put down to a newly arrived person. During the research we also found that the discourse uses many digits and that a quantification takes place without any real explanation to why it takes place. The social context in which the journalists has to work within is regulated by rules about objectivity in newsfeed and they can only let others which they interview talk in a subjective manner about migration. On the other hand the journalists are allowed to say what they think in debate programs and editorial pages.