Förnyelselagen innebär att sådana avtalsrättigheter som upprättats och skrivits in i fastighetsregistret innan 1 juli 1968 tagits bort ur registret om inte någon anmälan om förnyelse gjordes till Lantmäteriets Fastighetsinskrivning innan 31 december 2018. Syftet med lagen var att få ett mer aktuellt och tillförlitligt fastighetsregister genom att ta bort inaktuella eller missvisande inskrivningar ur registret. Att inaktuella eller missvisande inskrivningar finns kvar i fastighetsregistret medför olägenheter för såväl rättighetshavare, kommuner som för allmänheten som använder sig av fastighetsregistret för att finna aktuell och relevant information om fastigheter. Inaktuell information i fastighetsregistret medför bland annat merarbete och högre förrättningskostnader i samband med lantmäteriförrättningar. Lagen anses vara effektiv för att komma till rätta med problemet med inaktuella inskrivningar, samtidigt som det framförts oro över rättighetshavarnas utredningsarbete. Syftet med studien är att bidra till en bredare förståelse för hur lagen påverkat rättighetshavare samt att lägga grunden för vidare utredningar inom ämnet. Studien mål är att undersöka hur ett antal utvalda bolag arbetat inför förnyelselagens verkställande. Målet är vidare att klargöra om lagstiftningen, utifrån studiens omfattning, kan anses ha bidragit till ett mer tillförlitligt fastighetsregister som är bättre anpassat till aktuella förhållanden. Studien baseras på en kvalitativ metod. Semistrukturerade intervjuer genomfördes dels med utvalda bolag som är några av de rättighetshavarna för att se hur de arbetat och genomfört eventuella utredningar av inskrivna avtalsrättigheter inför förnyelselagens verkställande. Semistrukturerade intervjuer genomfördes även med representanter från Statliga Lantmäteriets divisioner Fastighetsbildning och Fastighetsinskrivning för att ta reda på vad Lantmäteriets roll varit i arbetet inför och efter förnyelselagen. Slutsatser som kan dras är bland annat att förnyelselagen kan anses ha medfört ett mer tillförlitligt fastighetsregister som är bättre anpassat till aktuella förhållanden samt att bolagen gjort utredningar av inskrivningar i den mån de ansett vara möjlig. / The Renewal Act means that such contractual rights that were registered in the real property register before 1 July 1968 have been removed from the registration if no notification of renewal was made to Lantmäteriet's Property Registration before December 31, 2018. The purpose of the Act is to obtain a more current and reliable real property register by removing outdated or misleading entries from the registry. The fact that outdated or misleading registrations which remains in the property register results in inconveniences for both right-holders, municipalities and the public who use the real estate register to find up-to-date and relevant information about properties. Outdated information in the real estate register entails, among other things, additional work and higher execution costs in cadastral procedures. The law is considered to be effective in overcoming the problem of outdated registered rights. The purpose of the study is to contribute to a broader understanding of how the law influenced rights holders and to lay the foundation for further investigations within the subject. The aim of the study is to investigate how a number of selected companies have worked for the implementation of the renewal act. The aim is also to clarify whether the legislation, based on the scope of the study, can be considered to have contributed to a more reliable property register that is better adapted to current conditions. The study is based on a qualitative method. Semi-structured interviews were carried out with selected companies, which are some of the biggest right-holders, to see how they worked and carried out any investigations of registered contract rights prior to the renewal law's implementation. Semi-structured interviews were also carried out with representatives from the Lantmäteriet's Real Estate formation and Real Estate Enrollment divisions to find out what Lantmäteriet's role was in the work before and after the Renewal Act. Conclusions that can be drawn are among other things that the Renewal Act can be considered to have resulted in a more reliable property register that is better adapted to current circumstances and that the companies have made investigations of enrollments to the extent that they are considered possible.