<p>I denna uppsats studeras hur förändrade incitament i form av hårdare aktiveringskrav för arbetslösa socialbidragstagare i Sveriges kommuner inverkar på andelen socialbidragstagare och socialbidragskostnaderna i kommunerna. Studien möjliggörs av att de svenska kommunerna i varierande utsträckning har infört hårdare aktiveringskrav för arbetslösa socialbidragstagare, varför en difference in differences-analys som renodlar effekten av hårdare krav kan genomföras. Kommunerna klassificeras utifrån graden av aktivitet vad gäller att få socialbidragstagare i aktivering. Väldigt aktiva kommuner jämförs med icke alls aktiva, och en betydande uppsättning kontrollvariabler som kontrollerar för andra skillnader mellan kommungrupperna inkluderas. Resultaten visar att ett införande av hårda aktiveringskrav för arbetslösa socialbidragstagare ger tydliga negativa effekter på andelen socialbidragstagare i kommunerna, i synnerhet för unga socialbidragstagare, men mer begränsade effekter på kommunernas socialbidragskostnader.</p>

<p>År 1998 ändrades den svenska socialtjänstlagen vilket innebär att kommuner numera själva kan välja att tillämpa striktare regler gentemot individer som uppbär socialbidrag. Syftet med denna undersökning är att pröva huruvida ett striktare förhållningssätt till utbetalning av ekonomiskt bistånd påverkar individers benägenhet att träda in i socialbidragstagande.</p><p>Resultatet tyder på att hårdare regler totalt sett verkar minska andelen nya socialbidragstagare där den tydligaste effekten uppvisas bland invandrare och hushåll med barn.</p>

År 1998 ändrades den svenska socialtjänstlagen vilket innebär att kommuner numera själva kan välja att tillämpa striktare regler gentemot individer som uppbär socialbidrag. Syftet med denna undersökning är att pröva huruvida ett striktare förhållningssätt till utbetalning av ekonomiskt bistånd påverkar individers benägenhet att träda in i socialbidragstagande. Resultatet tyder på att hårdare regler totalt sett verkar minska andelen nya socialbidragstagare där den tydligaste effekten uppvisas bland invandrare och hushåll med barn.

I denna uppsats studeras hur förändrade incitament i form av hårdare aktiveringskrav för arbetslösa socialbidragstagare i Sveriges kommuner inverkar på andelen socialbidragstagare och socialbidragskostnaderna i kommunerna. Studien möjliggörs av att de svenska kommunerna i varierande utsträckning har infört hårdare aktiveringskrav för arbetslösa socialbidragstagare, varför en difference in differences-analys som renodlar effekten av hårdare krav kan genomföras. Kommunerna klassificeras utifrån graden av aktivitet vad gäller att få socialbidragstagare i aktivering. Väldigt aktiva kommuner jämförs med icke alls aktiva, och en betydande uppsättning kontrollvariabler som kontrollerar för andra skillnader mellan kommungrupperna inkluderas. Resultaten visar att ett införande av hårda aktiveringskrav för arbetslösa socialbidragstagare ger tydliga negativa effekter på andelen socialbidragstagare i kommunerna, i synnerhet för unga socialbidragstagare, men mer begränsade effekter på kommunernas socialbidragskostnader.

<p>I Sverige har kommunerna sedan 1998 rätt att ställa krav på att socialbidragstagare deltar i aktiveringsåtgärder av olika slag i syfte att bli självförsörjande. Enligt teorin minskar aktiveringskrav socialbidragstagandet på två sätt. Det ena av dessa är att de som egentligen kan försörja sig själva träder ur socialbidragstagande, eftersom aktiveringskrav gör att socialbidragstagandets alternativkostnad ökar. Det andra är att de som inte är socialbidragstagare avskräcks av den ökade alternativkostnaden för bidrag och anstränger sig mer för att slippa hamna i bidragstagande.</p><p>Den här uppsatsen är en ekonometrisk effektutvärdering av hur reformen har påverkat socialbidragstagare i fem kommuner som infört hårda aktiveringskrav.</p><p>Mina resultat visar att aktiveringskrav i genomsnitt inte tycks ha någon effekt vare sig på sannolikheten att lämna bidragstagandet eller på sannolikheten att träda in i det. Inte heller verkar aktiveringskrav i genomsnitt påverka arbetsinkomsten eller den disponibla inkomsten för dem som har socialbidrag då aktiveringskrav införs.</p><p>Resultaten skiljer sig dock för olika undergrupper av socialbidragstagare. Aktiveringskrav tycks påverka sannolikheten att lämna bidragstagandet positivt för ensamstående utan barn, men negativt för hushåll med barn.</p>

I Sverige har kommunerna sedan 1998 rätt att ställa krav på att socialbidragstagare deltar i aktiveringsåtgärder av olika slag i syfte att bli självförsörjande. Enligt teorin minskar aktiveringskrav socialbidragstagandet på två sätt. Det ena av dessa är att de som egentligen kan försörja sig själva träder ur socialbidragstagande, eftersom aktiveringskrav gör att socialbidragstagandets alternativkostnad ökar. Det andra är att de som inte är socialbidragstagare avskräcks av den ökade alternativkostnaden för bidrag och anstränger sig mer för att slippa hamna i bidragstagande. Den här uppsatsen är en ekonometrisk effektutvärdering av hur reformen har påverkat socialbidragstagare i fem kommuner som infört hårda aktiveringskrav. Mina resultat visar att aktiveringskrav i genomsnitt inte tycks ha någon effekt vare sig på sannolikheten att lämna bidragstagandet eller på sannolikheten att träda in i det. Inte heller verkar aktiveringskrav i genomsnitt påverka arbetsinkomsten eller den disponibla inkomsten för dem som har socialbidrag då aktiveringskrav införs. Resultaten skiljer sig dock för olika undergrupper av socialbidragstagare. Aktiveringskrav tycks påverka sannolikheten att lämna bidragstagandet positivt för ensamstående utan barn, men negativt för hushåll med barn.