Denna uppsats är en fallstudie av integreringen av en policysektor med fysisk planering i en territorial governance-process. Fallstudien avser den regionala handlingsplanen för grön infrastruktur, som bland annat är avsedd som underlag för fysisk planering. Uppsatsen belyser vilken typ av kunskap som har mobiliserats, hur lärandet ser ut hos olika aktörer, om eventuella konflikter mellan fysisk planering och grön infrastruktur hanteras, samt rollen som formella och informella samverkansstrukturer spelar. Studien genomförs i form av semistrukturerade intervjuer med planerare i sju kommuner i Stockholms län, samt med två handläggare på nationell nivå, och i form av en dokumentkartläggning. Det teoretiska ramverket baseras på territorial governance kombinerat med sektorintegrering, soft spaces och incremental governance. Empirin består av intervjuer och officiella dokument från Naturvårdsverket och regeringen. Uppsatsen visar vikten av att mobilisera kunskap om fysisk planering för sektorintegrering, liksom att bristande horisontell sektorintegrering i policyprocessen kan försvåra för den vertikala integreringen i användningen av det resulterande policydokumentet. Mångfalden av mellankommunala samverkansfora hanterar inte gränsöverskridande grön infrastruktur, och administrativa gränser tycks vara styrande. Slutligen så visar uppsatsen att tidsaspekten är viktig att ha i åtanke i analysen av territorial governance-processer givet incremental governance och institutionellt lärande.