Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2005.

Blekesaune, Elvestad and Aalberg (2012) demonstrates that an increasing segment of the European electorate, seems to dismiss information opportunities through the media. If voters continuously are preferring not to be exposed to political news, how can they trust themselves to be well informed about politics? The assumption of «media malaise» and hypothesis of cognitive mobilisation provides different perspectives on the matter. This paper examines how media exposure affects the citizen’s evaluation of their knowledge about politics, and as a result whether internal efficacy have been increasing or decreasing over time. As media is varying between media systems as defined by Hallin and Mancini (2004), this paper also tests whether internal efficacy is varying between media regimes. By using multilevel modelling and European Social Survey-data the main findings indicates a strong positive relationship between media exposure and political efficacy. This suggests support for the hypothesis of mobilisation. The analysis also indicates a slight decrease in internal efficacy between 2002 and 2008, and significantly lower internal efficacy in polarized pluralist media regimes than in other media regimes. However, the difference between the media systems is not significant when using all European countries as a sample.

När individer drabbas av svår sjukdom eller komplicerad fraktur kan det krävas sjukhusvård med immobilisering som följd. Tidigare studier har visat att immobilisering påverkar kroppen negativt och kan leda till exempelvis lunginflammation, blodproppar och förstoppning. En tidig och ökad mobilisering har visat sig leda till färre komplikationer, kortare vårdtid och en positivare sjukhusvistelse. Det är därför viktigt för sjuksköterskor att ha strategier för att främja mobilisering för patienter på sjukhus. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors strategier för att främja patienters mobilitet i sjukhusmiljö. Studiens design var beskrivande med kvalitativ ansats. Deltagarna i studien var åtta sjuksköterskor från tre kirurgavdelningar och en ortopedavdelningen på ett sjukhus i Mellansverige. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades. Resultatet av studien visade fyra övergripande områden av strategier som sjuksköterskor använder sig av för att främja mobiliseringen. Dessa var sjuksköterskans information till patienten, sjuksköterskans förutsättning för bra mobilisering, sjuksköterskans hjälp av andra professioner och hjälpmedel samt sjuksköterskan som kunnig och kompetent. Slutsats, en god mobilisering av patienter på kirurg- och ortopedavdelningar är betydelsefull för omvårdnaden. För att främja mobiliseringen använde sig sjuksköterskorna av strategier som information, lämpliga platser gå till, andra professioner, hjälpmedel, utarbetade vårdplaner samt kunskap om mobiliseringssätt. Det behövs mer kunskap om vilka strategier sjuksköterskor kan använda för att främja mobilisering i sjukhusmiljö. / Suffering from severe illness or complicated fracture may require hospitalization with immobilization as a consequence. Previous studies have shown that immobilization adversely affect the body and can lead to pneumonia, thrombus and constipation. An early and increased mobilization has been shown to lead to fewer complications, shorter length of stay and a more positive hospitalization. It is therefore important for nurses to have strategies to promote mobilization of patients in hospitals. The purpose of this study was to describe nurse’s strategies to promote patient mobility in the hospital environment. The design of the study was descriptive with qualitative approach. The participants of the study were eight registered nurses from three surgical wards and an orthopedic ward in a hospital in the central part of Sweden. The interviews were transcribed and analyzed. The result of the study showed four categories of strategies that the registered nurses use to promote mobilization. These were the nurse’s information to the patient, the nurse prerequisite for good mobilization, the nurse’s use of other professions and aids and nurses as knowledgeable and competent. Conclusion, a good mobilization of patients in surgical and orthopedic wards are important for the nursing. To promote mobilization nurses used strategies like information, suitable places to visit, other professionals, tools for mobilization, developed care plans and knowledge about mobilization methods. Further knowledge is needed about mobilization strategies and how nurses can use them to promote mobilization in hospitals.

SAMMANFATTNING Bakgrund: En låg andel muskelmassa har visat sig öka risken att ådra sig postoperativa komplikationer samt en förlängd vårdtid. Tidig postoperativ mobilisering är viktigt eftersom immobilisering leder till minskad muskelmassa och muskelstyrka, insulinresistens, försämrad lungfunktion och en ökad risk för blodproppar.   Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur mycket muskelmassa patienter tappar i samband med en hjärtoperation samt att se om det fanns ett orsakssamband mellan nivån av aktivitet under vårdtiden och andelen kvarvarande muskelmassa dag 4 efter operationen. Metod: En deskriptiv kvantitativ design tillämpades och mätinstrumentet som nyttjades var en kroppsvåg som kunde mäta kroppens andel muskelvävnad. Deltagarna rekryterades till studien i samband med deras inskrivning på en thoraxkirurgavdelning på ett universitetssjukhus i Mellansverige och samtliga var planerade att genomgå hjärtkirurgi mellan veckorna 5 och 7 år 2018. Resultat: Av de 9 patienter som kunde inkluderas i studien uppvisade enbart 3 patienter en förlorad muskelmassa dag 4 efter operationen, resterande 6 patienter hade under det postoperativa skedet ökat i andel muskelmassa. Patienterna hade i genomsnitt ökat 1,76 kg i muskler. Vidare undersöktes om det fanns ett samband mellan aktivitetsnivå och bibehållen muskelmassa, skillnader mellan män och kvinnor gällande förlorad muskelmassa samt om operationsmetoden hade någon inverkan på patientens muskelmassa. Inget signifikant resultat kunde identifieras. Slutsats: På grund av ett omfattande bortfall och tvivelaktiga mätvärden hade majoriteten av patienterna i denna studie ökat i muskelmassa dag 4 postoperativt. Det är oklart om denna studie hade gynnats av ett högre antal deltagare eftersom mätmetoden inte presenterade tillförlitliga resultat under rådande omständigheter.

Syfte: Att jämföra behovet av vasoaktiva läkemedel och tiden till sittande ställning hos patienter som extuberades inom och efter 90 minuter efter att ha genomgått hjärtkirurgi samt om tiden till extubering korrelerade med mängden vasoaktiva läkemedel samt med tiden till mobilisering. Metod: Retrospektiv, komparativ journalgranskning av patienter som genomgått en hjärtoperation under perioden november 2012 till mars 2013, vid ett universitetssjukhus i Mellansverige. Resultat: Nittiotvå patienter inkluderades i studien. Av dessa extuberades 12 patienter tidigt (≤90 min) och 80 extuberades sent (>90 min – 8 timmar) efter ankomst till IVA. Inga signifikanta skillnader hittades mellan grupperna i dygnsdos av vasoaktiva läkemedel, förutom i dygnsdosen av Trandate. Det fanns inga signifikanta korrelationer mellan tid till extubering och behovet av vasoaktiva läkemedel. Det fanns ingen skillnad i tiden till mobilisering men det fanns en negativ korrelation med tiden till extubation.   Slutsats: Ingen skillnad förelåg i given dos vasoaktiva läkemedel mellan de två extubationsgrupperna. Det fanns heller ingen korrelation mellan tiden till extubering och given dos vasoaktiva läkemedel. Skiftbytet mellan natt- och dagpersonal styrde när patienterna tidigast kunde bli mobiliserade. Det är svårt att generalisera resultatet utan fortsatta studier relaterat till det låga antalet patienter i gruppen som extuberades tidigt. / Aim: To compare the need of vasoactive agents and the time to mobilization in patients extubated within or after 90 minutes after heart surgery and if time to extubation correlate with the amount of vasoactive drugs and with time to mobilization. Method: A retrospective, comparative review of patient records of patients undergoing heart surgery between November 2012 and March 2013 at a university hospital in mid Sweden. Results: Ninety-two patients were included of which 12 patients were extubated early (≤90 min), and 80 patients were extubated late (>90 min – 8 hours) after arriving to the ICU. There were no differences between the groups in dosage of vasoactive agents except for Trandate. Time to extubation did not correlate with the dosage of vasoactive agents. No differences were found between the groups regarding mobilization. Time to extubation correlated negatively with time to mobilization. Conclusion: No differences were found in the dosage of vasoactive agents between the extubation groups. Time to extubation did not correlate with the dosage of vasoactive drugs given. A fixed time (the shift change) determined when the patients, at the earliest, could be mobilized and no differences were found between the groups regarding mobilization. It is difficult to generalize the results to a larger population due to the low number of patients included in the early extubation group.

Bakgrund: Tidig mobilisering inom intensivvården har visat sig förebygga komplikationer och minska antalet vårddygn för patienterna. Genom att identifiera svårigheter och möjligheter med den tidiga mobiliseringen kan intensivvårdssjuksköterskor förbättra sitt arbete kring detta.Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av svårigheter och möjligheter i samband med tidig mobilisering av intensivvårdspatienter.Metod: Studien genomfördes med en beskrivande design och kvalitativ ansats. Tio informanter intervjuades från två sjukhus i Mellansverige med hjälp av semistrukturerade intervjuer under våren 2022. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Huvudresultat: Det framkom fyra huvudkategorier: Upplevelsen av patientrelaterade förutsättningar för tidig mobilisering, Upplevelsen av vårdteamets betydelse för tidig mobilisering, Upplevelsen av omvårdnadsåtgärderna för tidig mobilisering, Upplevelsen av strukturella förutsättningar för tidig mobilisering. Samarbetet i vårdteamet, rutiner, protokoll, tid, kunskap, erfarenhet och bemanning ansågs påverka den tidiga mobiliseringen. Även patientens hälsotillstånd, den medicintekniska utrustningen samt vårdsalarna hade inverkan på mobiliseringen.Slutsats: Tidig mobilisering anses vara en viktig del i omvårdnaden av intensivvårdspatienter. Kommunikationen och samarbetet i vårdteamet har betydelse för den tidiga mobiliseringen. Att skapa tydliga rutiner samt att fysioterapeuterna är tillgängliga även på kvällar och helger anses leda till bättre förutsättningar för tidig mobilisering. Utbildning och att få ta del av ny forskning kan ge mer förståelse och en positiv förändring av inställningen till tidig mobilisering. En interventionsstudie kan vara intressant att genomföra för att se om patienterna mobiliseras i en större utsträckning.

Introduktion  Trycksår är ett internationellt problem som påverkar individen, vården och samhället. Trycksår orsakar psykiskt och fysiskt lidande hos patienter och försämrar därmed deras livskvalitet. Majoriteten av trycksårsskador är möjliga att undvika med adekvata åtgärder som utförs i förebyggande syfte. De åtgärder som undersöktes i arbetet är tryckavlastande madrasser och mobilisering.    Syfte  Syftet var att undersöka hur tryckavlastande madrasser och mobilisering kan bidra till förebyggande av trycksår.    Metod   Denna studie är en litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar från CINAHL och PubMed. Studierna granskades enligt protokoll av Willman och medarbetare (2015) och resultatet av studierna har sammanställts.    Resultat Resultatet av föreliggande studie baserades på tio vetenskapliga artiklar vilka undersökte effektiviteten av tryckavlastande madrasser och mobilisering i syfte att förebygga uppkomsten av trycksår. Resultatet visade att trycksårsuppkomst hos patienter som använde sig av preventiva omvårdnadsåtgärder i form av mobilisering och tryckavlastande madrasser var lägre än hos patienter som inte fick dessa förebyggande åtgärder.    Slutsats   Denna litteraturöversikt visar att förebyggande arbete är nyckeln för att undvika trycksårsskador och minska lidande för patienter. Genom att använda tryckavlastande madrasser och mobilisering i förebyggande syfte kan uppkomst av trycksår undvikas.

Denna uppsats har syftat till att kartlägga vilka som drivande aktörer i Folkkampanjen mot Kärnkraft i Örebro och Nora samt vilka målgrupper som mobiliserades, mellan åren 1979 och 1980. Detta har gjorts genom att analysera offentliga föreningshandlingar från Arkivcentrum i Örebro, som innefattat verksamhetsberättelser, mötes- och styrelseprotokoll, kampanj-handledningar, medlemsregister och lokala kampanjplaner. Studien har grundats på en kvalitativ textanalys där den bärande teoretiska utgångspunkten har varit de sociologiska begreppen kulturell utmaning, solidaritet och kognitivt handlande. Resultatet visar att de lokala folkkampanjerna mot kärnkraft har varit en mångfasetterad organisation bestående av aktörer av olika slag. Det har varit både miljöorganisationer, olikartade politiska organisationer, obundna organisationer och privatpersoner. Folkkampanjen mot Kärnkraft har varit en säregen sakfråga som genom solidaritet kunnat förena vitt skilda ideologiska aktörer. Resultatet indikerar även på att Örebro och Nora fattade en del autonoma beslut gällande vilka målgrupper resursmobiliseringen skulle fokusera på. Målgrupperna som Örebroavdelningen fokuserade på var arbetsplatser, invandrare, hyresgäster, pensionärer och handikappade, kvinnor, barnfamiljer, ungdomar, kristna, småföretagare. Målgrupperna som Noraavdelningen riktat in sig på var invandrare, pensionärer, ungdomar, elever, barnfamiljer, villaägare, kristna och bönder. Tillvägagångsättet att nå ut till dessa var målgruppsanpassade handlingsmetoder. Exempelvis användes tolkar och översättare för att övervinna språkbarriärer. Det skedde nära samarbeten med angelägna myndigheter och organisationer. Uppsatsens resultat återspeglar också ett underifrånperspektiv på samtidens opinion i energidebatt som skiljer sig från idag.

ABSTRACT Bjelkenbrant, Pernilla, 2006: ANC-galan i Göteborg 1985: en analys av sången Soweto som politisk mobilisering (The ANC gala in Gothenburg in 1985: an analysis of the song Soweto as a means of political mobilisation) The political scientists Abdul Karim Bangura, Ove Nordenmark and Tor Sellström, all believe that there, during the 1980s, existed a strong and unified “Swedish” attitude against the South African apartheid system, and Sellström points out that this position had a strong anchorage in the ANC gala in Gothenburg in 1985. Over the past few years, singing has been identified as playing a crucial role in the struggle against apartheid. The aim of this study is twofold: firstly it presents a comprehensive discussion on how song is generally considered a tool of political mobilisation, secondly it discusses how that process can be applied to the ANC-gala. Consequently, the theoretical discussion constitutes the initial part of the study. The purpose of this study is to explore how Mikael Wiehe’s lyrics Soweto, as a representative of the songs that were performed during the gala, mobilised support for the ANC within as well as outside the Swedish solidarity movement, and how Soweto contributed to creating and consolidating a unified attitude towards apartheid – an attitude that went beyond those different opinions on apartheid that existed in the Swedish debate. Starting out from the work of the historians Kim Salomon and Håkan Thörn, as well as the political scientist Immanuel Wallerstein, the study shows how the ANC-gala relates to the Swedish solidarity movement and the African National Congress (ANC). Explaining the gala as an area of definition processes and social interaction within which there are constantly created or defined more or less embracing identities, and thereby regarding the gala a collective sympathiser with the potential to strengthen the opinion for the Swedish solidarity work against apartheid, it is possible, when adding the political scientist Mark Mattern’s study, Acting in Concert: Music, Community, and Political Action, to create the theoretical framework needed to accomplish the second part of the study. In the initial study it is stated that song mobilises politically by telling stories about the past. Song works as a communicator and creator of identity as the author of a song integrates in it common experiences. To explore Soweto from that point of view there are developed a few questions that together provides us with the answers to what history Soweto presents, and how that history is being presented. In the latter part of the study it is stated that it is possible for a number of groups to identify with the past that is being presented in Soweto, and even though it appears how the song has the capacity to split common identities – that it debates divergent interests – it also becomes evident how it brings those same groups together in their various strives for an existence in peace. The reason for this seems to be the fact that Soweto presents universal concepts that everybody, no matter what affiliation or extent of knowledge in the apartheid issue, can relate to. This way, Soweto appeals to advocates as well as opponents of apartheid, in South Africa as well as in Sweden.

<p>ABSTRACT</p><p>Bjelkenbrant, Pernilla, 2006: ANC-galan i Göteborg 1985: en analys av sången Soweto som politisk mobilisering (The ANC gala in Gothenburg in 1985: an analysis of the song Soweto as a means of political mobilisation)</p><p>The political scientists Abdul Karim Bangura, Ove Nordenmark and Tor Sellström, all believe that there, during the 1980s, existed a strong and unified “Swedish” attitude against the South African apartheid system, and Sellström points out that this position had a strong anchorage in the ANC gala in Gothenburg in 1985. Over the past few years, singing has been identified as playing a crucial role in the struggle against apartheid. The aim of this study is twofold: firstly it presents a comprehensive discussion on how song is generally considered a tool of political mobilisation, secondly it discusses how that process can be applied to the ANC-gala. Consequently, the theoretical discussion constitutes the initial part of the study. The purpose of this study is to explore how Mikael Wiehe’s lyrics Soweto, as a representative of the songs that were performed during the gala, mobilised support for the ANC within as well as outside the Swedish solidarity movement, and how Soweto contributed to creating and consolidating a unified attitude towards apartheid – an attitude that went beyond those different opinions on apartheid that existed in the Swedish debate.</p><p>Starting out from the work of the historians Kim Salomon and Håkan Thörn, as well as the political scientist Immanuel Wallerstein, the study shows how the ANC-gala relates to the Swedish solidarity movement and the African National Congress (ANC). Explaining the gala as an area of definition processes and social interaction within which there are constantly created or defined more or less embracing identities, and thereby regarding the gala a collective sympathiser with the potential to strengthen the opinion for the Swedish solidarity work against apartheid, it is possible, when adding the political scientist Mark Mattern’s study, Acting in Concert: Music, Community, and Political Action, to create the theoretical framework needed to accomplish the second part of the study.</p><p>In the initial study it is stated that song mobilises politically by telling stories about the past. Song works as a communicator and creator of identity as the author of a song integrates in it common experiences. To explore Soweto from that point of view there are developed a few questions that together provides us with the answers to what history Soweto presents, and how that history is being presented.</p><p>In the latter part of the study it is stated that it is possible for a number of groups to identify with the past that is being presented in Soweto, and even though it appears how the song has the capacity to split common identities – that it debates divergent interests – it also becomes evident how it brings those same groups together in their various strives for an existence in peace. The reason for this seems to be the fact that Soweto presents universal concepts that everybody, no matter what affiliation or extent of knowledge in the apartheid issue, can relate to. This way, Soweto appeals to advocates as well as opponents of apartheid, in South Africa as well as in Sweden.</p>