ABSTRACT Aim. To describe intensive care nurses´ experiences of caring for patients with postoperative delirium after heart surgery. Background. Delirium is a common condition after heart surgery. Previous research has focused more on pathophysiology, incidence, etiology, prevention, detection and management, and less on how nurses caring for patients with delirium experience it. Design. A qualitative interview study. Method. Six intensive care nurses in a cardiothoracic intensive care unit were interviewed using a semi structured interview guide. Interviews where analyzed using qualitative content analysis. Results. The analyzed data resulted in a theme: desire to give good caring to patients with delirium, and three main categories: detecting delirium, caring for patients with delirium, willingness to improve care of patients with delirium. These main categories consisted of nine subcategories. Conclusion. Intensive care nurses´ goal is to provide good care even though the patient category is demanding. Despite increased awareness and transparency in the field of delirium care, it is important to highlight and address the emotions that arise as well as continuing with educational support to improve caring. Relevance to clinical practice. The intensive care nurse plays a key role in detecting, attending to and preventing postoperative delirium during patient care. The study highlights and confirms delirium as a challenge for nurses. The result can be used to raise awareness of the difficulties involved in nursing and highlight the need for improved knowledge and education in this area in order to improve nursing work environments. / ABSTRAKT Syfte. Beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med postoperativt delirium efter hjärtkirurgi. Bakgrund. Delirium är ett vanligt förekommande tillstånd efter hjärtkirurgi. Tidigare forskning har fokuserat mer på patofysiologi, incidens, etiologi, sätt att förebygga, upptäcka och behandla, men mindre på sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med delirium. Design. En kvalitativ intervjustudie. Metod. Sex intensivvårdssjuksköterskor på en thoraxkirurgisk intensivvårdsavdelning intervjuades efter en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat. Det analyserade materialet resulterade i ett tema: strävan efter en god omvårdnad för patienter med delirium, och tre huvudkategorier: att upptäcka delirium, att vårda patienter med delirium, att vilja förbättra för patienter med delirium. Dessa huvudkategorier bestod i sin tur av nio underkategorier. Konklusion. Intensivvårdssjuksköterskor strävar efter att ge en god omvårdnad även om det är en svår patientkategori att vårda. Det är viktigt att synliggöra de känslor som omvårdanden väcker och trots att medvetenheten ökat och problemen synliggjorts så finns fortfarande ett behov och en önskan om mer utbildning för att förbättra omvårdnaden. Klinisk betydelse. Intensivvårdssjuksköterskor spelar en viktig roll i att upptäcka, vårda och förebygga postoperativt delirium och är den som arbetar närmast patienten. Studien belyser och bekräftar att patienter med delirium är en utmaning för sjuksköterskor. Resultatet kan användas för att medvetandegöra de svårigheter som finns i omvårdnaden och synliggör behovet av mer utbildning och kunskap med syfte att förbättra sjuksköterskornas arbetssituation.

<p>Syftet med denna studie var att beskriva pre- och postoperativa omvårdnadsåtgärder i samband med öppen hjärtkirurgi. Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Sverige och beror till största delen på aterosklerotiska förändringar. Riskfaktorerna för att drabbas skiljer sig något mellan män och kvinnor. De mest förekommande typerna av öppna hjärtoperationer är klaffoperationer och koronar bypassoperation (CABG). Vanliga komplikationer i samband med dessa operationer är pre- och postoperativ ängslan, lungkomplikationer och smärta. Omvårdnaden som sjuksköterskan ger innefattar bland annat förebyggande och behandlande åtgärder. En systematisk litteraturstudie har använts som metod. Artiklar söktes i databaserna Cinahl och Medline Pubmed. Tretton kvantitativa studier ligger till grund för vårt resultat. Resultaten visade på flertalet olika omvårdnadsåtgärder där interventionerna behandlade just ängslan, smärta och lungkomplikationer, men även åtgärder för att minska utvecklingen och progredieringen av trycksår samt åtgärder för att påskynda patientens återhämtning. De flesta av dessa omvårdnadsåtgärder är idag praxis på thoraxavdelningar, men vi fann att det fortfarande finns mycket sjuksköterskan kan göra, framförallt för att minska ängslan hos denna patientgrupp. Information, undervisning kring vårdförloppet är en enkel och effektiv omvårdnadsåtgärd som vi anser bör utvecklas. En annan omvårdnadsåtgärd som skulle kunna tillämpas mer är musiklyssning, som har visat sig ha en god effekt på ängslan.</p>

Syftet med denna studie var att beskriva pre- och postoperativa omvårdnadsåtgärder i samband med öppen hjärtkirurgi. Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Sverige och beror till största delen på aterosklerotiska förändringar. Riskfaktorerna för att drabbas skiljer sig något mellan män och kvinnor. De mest förekommande typerna av öppna hjärtoperationer är klaffoperationer och koronar bypassoperation (CABG). Vanliga komplikationer i samband med dessa operationer är pre- och postoperativ ängslan, lungkomplikationer och smärta. Omvårdnaden som sjuksköterskan ger innefattar bland annat förebyggande och behandlande åtgärder. En systematisk litteraturstudie har använts som metod. Artiklar söktes i databaserna Cinahl och Medline Pubmed. Tretton kvantitativa studier ligger till grund för vårt resultat. Resultaten visade på flertalet olika omvårdnadsåtgärder där interventionerna behandlade just ängslan, smärta och lungkomplikationer, men även åtgärder för att minska utvecklingen och progredieringen av trycksår samt åtgärder för att påskynda patientens återhämtning. De flesta av dessa omvårdnadsåtgärder är idag praxis på thoraxavdelningar, men vi fann att det fortfarande finns mycket sjuksköterskan kan göra, framförallt för att minska ängslan hos denna patientgrupp. Information, undervisning kring vårdförloppet är en enkel och effektiv omvårdnadsåtgärd som vi anser bör utvecklas. En annan omvårdnadsåtgärd som skulle kunna tillämpas mer är musiklyssning, som har visat sig ha en god effekt på ängslan.

Syfte: Att jämföra behovet av vasoaktiva läkemedel och tiden till sittande ställning hos patienter som extuberades inom och efter 90 minuter efter att ha genomgått hjärtkirurgi samt om tiden till extubering korrelerade med mängden vasoaktiva läkemedel samt med tiden till mobilisering. Metod: Retrospektiv, komparativ journalgranskning av patienter som genomgått en hjärtoperation under perioden november 2012 till mars 2013, vid ett universitetssjukhus i Mellansverige. Resultat: Nittiotvå patienter inkluderades i studien. Av dessa extuberades 12 patienter tidigt (≤90 min) och 80 extuberades sent (&gt;90 min – 8 timmar) efter ankomst till IVA. Inga signifikanta skillnader hittades mellan grupperna i dygnsdos av vasoaktiva läkemedel, förutom i dygnsdosen av Trandate. Det fanns inga signifikanta korrelationer mellan tid till extubering och behovet av vasoaktiva läkemedel. Det fanns ingen skillnad i tiden till mobilisering men det fanns en negativ korrelation med tiden till extubation.   Slutsats: Ingen skillnad förelåg i given dos vasoaktiva läkemedel mellan de två extubationsgrupperna. Det fanns heller ingen korrelation mellan tiden till extubering och given dos vasoaktiva läkemedel. Skiftbytet mellan natt- och dagpersonal styrde när patienterna tidigast kunde bli mobiliserade. Det är svårt att generalisera resultatet utan fortsatta studier relaterat till det låga antalet patienter i gruppen som extuberades tidigt. / Aim: To compare the need of vasoactive agents and the time to mobilization in patients extubated within or after 90 minutes after heart surgery and if time to extubation correlate with the amount of vasoactive drugs and with time to mobilization. Method: A retrospective, comparative review of patient records of patients undergoing heart surgery between November 2012 and March 2013 at a university hospital in mid Sweden. Results: Ninety-two patients were included of which 12 patients were extubated early (≤90 min), and 80 patients were extubated late (&gt;90 min – 8 hours) after arriving to the ICU. There were no differences between the groups in dosage of vasoactive agents except for Trandate. Time to extubation did not correlate with the dosage of vasoactive agents. No differences were found between the groups regarding mobilization. Time to extubation correlated negatively with time to mobilization. Conclusion: No differences were found in the dosage of vasoactive agents between the extubation groups. Time to extubation did not correlate with the dosage of vasoactive drugs given. A fixed time (the shift change) determined when the patients, at the earliest, could be mobilized and no differences were found between the groups regarding mobilization. It is difficult to generalize the results to a larger population due to the low number of patients included in the early extubation group.

Sjukvården har stora krav på förbättrings- och effektiviseringsarbete. På många sjukhus i landet implementeras lean som ett sätt att uppnå dessa mål. Här liksom i allt förändringsarbete är det viktigt att följa upp och utvärdera resultatet. Syfte: Att undersöka om vårdtiden förändrats för patienter som genomgått hjärtkirurgi (kranskärls- eller hjärtklaffskirurgi) samt om de upplever någon skillnad på utskrivningsinformation och uppföljning efter hemkomst, efter att lean införts. Metod: Deskriptiv tvärsnittsstudie. Undersökningsgruppen bestod av 60 patienter opererade före (n=30) och efter (n=30) att leanmodellen implementerats. Svarsfrekvensen var 95 %. Resultat: Ingen skillnad har påvisats i vårdtid före och efter leaninförandet. Patienterna är i huvudsak nöjda med utskrivningsinformationen och uppföljningen efter hemkomst och upplevelsen skiljer sig inte före och efter att lean införts. Enda undantaget är att vid samtalet med läkare ses en skillnad där smärta diskuterades mera efter leaninförandet (35 %) än innan (12 %). Patienter opererade innan lean införts var mera nöjda med tiden som avsatts för utskrivningssamtal med läkare. Efter leaninförandet var det färre som hade fått träffa ansvarig läkare och likaså blivit kontaktade av denne efter hemkomst. Data visar att de flesta hade fått boken ”Vägen tillbaka” och att samma ämnesområden behandlades med sjuksköterska och läkare. Slutsats: Studiens resultat visar att vårdtiden såväl som patientens upplevelse av utskrivningsinformation och uppföljning är i stort sett oförändrad efter att lean har införts i verksamheten.

SAMMANFATTNING Bakgrund Postoperativt illamående och kräkningar (PONV) är de vanligaste komplikationerna efter kirurgi och anestesi. Många patienter kan uppleva illamående och kräkningar som ett större problem än postoperativ smärta i samband med kirurgiska ingrepp. Faktorer som kön, ålder och åksjuka kan öka risken att drabbas av PONV. Syfte Studiens syfte var att undersöka förekomsten av illamående efter hjärtkirurgi. Vi ville även kartlägga om det fanns skillnad mellan kvinnor och män, i ålder samt samband mellan åksjuka och tid med respiratorbehandling och illamående.    Metod Studiens design var kvantitativ. Data samlades in med hjälp av ett frågeformulär bland patienter som genomgått hjärtkirurgi. Resultatet bearbetades och analyserades i Excel och statistikprogrammet SPSS. Resultat Tjugoåtta patienter av totalt 36 tillfrågade tackade ja att medverka i studien. Resultatet visar att 75 % (21) av deltagande patienter upplevde illamående postoperativt. Merparten av patienterna drabbades av illamående under operationsdagen eller dagen efter. Inget samband mellan illamående och kön, ålder och åksjuka kunde ses. Slutsats Denna studie visar att många patienter drabbades av illamående och att illamåendet debuterade tidigt i det postoperativa förloppet, medan litteraturen visar att tre av tio patienter drabbas av illamående och att illamåendet kan ha sin kulmen upp till 2-3 dygn efter operationen. Undersökningsgruppen var för liten för att några säkra slutsatser kunde dras. / ABSTRACT Background Post-operative nausea and vomiting (PONV) are the most common complications after surgery and anaesthesia. Many patients experience nausea and vomiting as a bigger problem than post-operative pain following a surgical procedure. Factors such as gender, age and motion sickness could increase the risk of suffering from PONV. Purpose The aim of this study was to examine the presence of nausea after cardiac surgery. Another aim was to map out variation in experiences between male and female patients, age related susceptibility, connection to motion sickness and if respiratory treatment could increase the likelihood of nauseousness. Method This study was designed to be quantitative. Data was collected by using a questionnaire that was filled out by patients who had experienced cardiac surgery. All data were processed and analysed in Excel and with the statistical program SPSS. Result 28 patients out of 36 patients, gave their consent to taking part in this study. Seventifive procent (21) of the participated patients experienced post-operative nausea. The majority of patients experienced nausea during the day of operation or the following 24 hours. There was no difference between genders and nausea neither ageor, motion sickness seemed to have any direct influence in cases where nausea was experienced. Conclusion This study shows that many patients are affected by nausea and that nauseousness appears during the early stages of the procedure. Literature demonstrates that 30% patients are affected by nausea, and that it will peak 2 to 3 days post-operatively. The study group was too small to draw significant conclusions.

Bakgrund: Hjärtkirurgi är idag ett av de vanligaste större kirurgiska ingreppen i Sverige. Smärta efter hjärtkirurgi kan hindra patienter från att ta djupa andetag eller att röra sig. Om smärtan blir underbehandlad kan det resultera i postoperativa komplikationer. Intensivvårdssjuksköterskor ska ha kunskap om postoperativ smärta, smärtbehandling samt regelbundet dokumentera patienternas smärta. Syfte: Att undersöka postoperativ smärta hos patienter som genomgått hjärtkirurgi med median sternotomi. Metod: Kvantitativ deskriptiv tvärsnittsundersökning med konsekutivt urval. Totalt 22 patienter inkluderades i studien. Materialet samlades in med hjälp av enkäter som ansvariga sjuksköterskor hade som underlag vid skattning av patienternas postoperativa smärta två timmar efter avslutad respiratorbehandling. Smärtskattningsinstrumenten som användes var visuell analog skala (VAS) eller numerisk skala (NRS). Övrig information inhämtades via journalgranskning av övervakningsjournalerna. Resultat: Det var fler patienter som skattade sin smärta till VAS &gt; 3 vid djupandning eller hosta än i vila. 17 av 22 patienter skattade sin smärta till VAS &gt; 3 vid djupandning eller hosta två timmar efter avslutad respiratorbehandling. Intensivvårdssjuksköterskornas behandling av den postoperativa smärtan varierade och dokumentationen av patienternas skattade smärta var bristfällig. Slutsats: Majoriteten av patienterna hade ont två timmar efter avslutad respiratorbehandling och det talar för att patienternas smärtbehandling inte var tillräcklig. Patienternas smärtintensitet var svår att följa under det första postoperativa dygnet på grund av bristfällig dokumentation. Förklaringen till detta kan vara att intensivvårdssjuksköterskorna inte prioriterar dokumentation av smärta. Klinisk betydelse: Eftersom otillräcklig behandling av smärta kan leda till komplikationer är det av klinisk betydelse att fokusera på smärta efter hjärtkirurgi och optimera behandlingen av postoperativ smärta. / Background: Today, heart surgery is one of the most common larger surgical interventions in Sweden. Pain after heart surgery can prevent patients from taking deep breaths or keep them from participating in activities. If the pain remains undertreated, post-operative complications can occur. Intensive care nurses must have knowledge about post-operative pain and its treatment and regularly document patients’ pain. Aim: To examine post-operative pain in patients that has undergone heart surgery with median sternotomy. Method: Quantitative descriptive cross-sectional survey with consecutive selections. In total 22 patients were included in the study. The material was gathered with questionnaires that intensive care nurses used to estimate the patients’ post-operative pain two hours after extubation. The pain assessment tool that was used was VAS or NRS. Other information was acquired from medical record review of the monitoring records. Results: More patients rated their pain VAS &gt; 3 during deep breathing or coughing than during rest. 17 patients rated their pain during deep breathing or coughing to VAS &gt; 3 two hours after the completion of respiratory therapy. The intensive care nurses’ treatment of the postoperative pain varied and the documentation of the pain estimate was inadequate. Conclusion: The majority of the patients experienced pain two hours after the completion of respiratory therapy, and this may indicate that the treatment of patients’ pain was not sufficient. The intensity of the patients’ pain was difficult to follow during the first post-operative day and night due to inadequate documentation. Possibly, the documentation of patients’ estimated pain was not prioritized. Clinical importance: Since insufficient treatment of pain can lead to complications, it is of clinical importance to focus on pain after heart surgery and to optimize the treatment of post-operative pain.

Bakgrund: Sambandet mellan hjärtkirurgi med extracorporeal cirkulation (ECC) och blodtransfusion visar risker så som ökad morbiditet och mortalitet. Detta kan orsaka lidande för patienten och leda till kostnader för samhället. Att hantera och administrera blodprodukter är en omvårdnadshandling som sjuksköterskan ansvarar för och detta ställer därför krav på dennes kompetens.   Syftet: Syftet med denna studie var att studera intensivvårdssjuksköterskors kunskap om att ge blodtransfusion till patienter som genomgått hjärtkirurgi med ECC och om de ansåg sig ha kunskap om hur blodprodukter ska handhas och administreras på ett patientsäkert sätt, samt vilket behov av kompetensutveckling de ansåg sig ha.   Metod: Studien som utfördes hade en kvantitativ design med deskriptiv ansats. Ett icke-slumpmässigt urval gjordes på en Thoraxintensivvårdsavdelningen vid ett universitetssjukhus i Mellansverige och 30 intensivvårdssjuksköterskor inkluderades.   Resultat: Intensivvårdsjuksköterskorna hade en mycket låg till låg kunskap om de postoperativa komplikationer vid hjärtkirurgi med ECC som kan ha ett samband med blodtransfusion. Inget statistiskt signifikant samband kunde fastställas mellan intensivvårdsjuksköterskornas upplevda kunskap och faktiska kunskap om dessa postoperativa komplikationer. I resultatet sågs också att de önskade ytterligare utbildning.   Slutsats: Det fanns ett behov av vidare forskning inom området för att kunna uttala sig om intensivvårdssjuksköterskors kunskap och behov av ytterligare utbildning avseende risker med blodtransfusion till patienter som genomgått hjärtkirurgi med ECC. / Background: The relationship between cardiac surgery with extracorporeal circulation (ECC) and blood transfusion demonstrates risks like increased morbidity and mortality. This may cause suffering for the patient and further costs on society. To manage and administer blood products is a nursing act which the nurse is responsible for, and therefore it requires specific competence. Purpose: The purpose of this study was to study critical care nurses' knowledge of giving blood transfusion in patients undergoing cardiac surgery with ECC. Also if they felt they had knowledge of how blood products should be handled and administered safely for the patient, as well as the need for further education they felt they had.  Method: The study had a quantitative design with descriptive approach. A non - random selection was made on the Cardiothoracic Intensive Care Unit at an University Hospital in Sweden and 30 intensive care nurses were included.  Results: Intensive care nurses had a very low to low knowledge of the postoperative complications in cardiac surgery with ECC that may be related to blood transfusion. No statistically significant correlation could be established between critical care nurses' perceived knowledge and actual knowledge of these postoperative complications. In the result there was also possible to see that they wanted further education.   Conclusion: There was a need for further research in the area to give an opinion on critical care nurses' knowledge and the need for further education about the risks of blood transfusion in patients undergoing cardiac surgery with ECC.

Bakrund: Fast track-kirurgi är ett alltmer vanligt förekommande arbetssätt inom hjärtkirurgi. Tidigare studier har påvisat att en tidig extubation har medfört en vinst i patientens rehabili-teringsprocess samt bidragit till kortare vårdtider och sänkta sjukvårdskostnader. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga och redovisa graden av smärta och konfusion efter extubation hos patienter som genomgått hjärtkirurgi. Metod: Material inhämtades genom en fortlöpande journalgranskning. Pilotstudien granskade patientjournaler samt övervakningsjournaler i realtid. Detta utfördes i kombination med ett observationsformulär som utformats till studien innehållande mätinstrumenten VAS [Visuell Analog Skala, för smärtskattning] och RASS [The Richmond Agitation-Sedation Scale, för konfusionsbedömning]. Resultat: Patienterna upplevde smärta både efter tidig och sen extubering vid hjärtkirurgi. Efter tidig extubation dokumenterades fyra av tio patienter vara lugna och alerta samt sex av tio som slöa. Efter sen extubation dokumenterades en patient vara lätt sederad, åtta patienter slöa, en patient alert och lugn samt en patient var rastlös. Konklusion: Datamaterialet är anpassat till en pilotstudie. Således är det inte möjligt att dra några vetenskapliga slutsatser gällande korrelationen mellan extubationstid, smärta och konfusion. För att kunna uppnå en vetenskaplig signifikans krävs en studie av större kvantitet. / Background: Fast-track surgery is an increasingly common work procedure in cardiac surgery. Previous studies have shown that an early extubation has a positive effect on the patients’ reha-bilitation process and contributes to a shorter hospitalization and lowered medical costs. Purpose: The purpose of this study is to identify and recognize the degree of pain and confusion after extubation in patients’ undergone cardiac surgery. Method: Material was collected through an ongoing record review. The pilot study examined the medical records and monitoring records in real time. This was carried out in combination with an observation form designed for the study containing the instruments VAS [Visual Analogue Scale for pain measurement] and RASS [The Richmond Agitation-Sedation Scale, for the assessment of the degree of confusion]. Results: Patients experienced pain after both early and late extubation in heart surgery. After early extubation four of ten patients were documented as calm and alert, and six of ten as dull. After late extubation one patient was documented/revised to be slightly sedated, eight patients as lethargic, one patient as alert and calm, and one patient as restless. Conclusion: The data set is appropriate for a pilot study. Thus, it is not possible to draw any scientific conclusions concerning the correlation between the time of extubation, pain and confusion. In order to achieve a scientific significance, a study of greater amplitude is required.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Delaktighet och inflytande i samhället är ett målområde som Folkhälsomyndigheten (2015) lyfter fram som förutsättning för folkhälsan. I sjukvården ska patientlagen (SFS 2014:821) stärka patientens ställning och främja patientens delaktighet, integritet och självbestämmande. En intention är att utveckla en säkrare vård tillsammans med patienten. Begreppet patientdelaktighet är inte entydigt definierat enligt tidigare studier och forskare skriver det är bara den enskilda patienten som kan avgöra om delaktighet uppnåtts rörande den egna omvårdnaden.  Syfte: Att beskriva vad patienter upplever påverkar delaktighet i vården vid en thoraxkirurgisk vårdavdelning. Metod: Deskriptiv kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer som omfattade sju patienter vilka genomgått öppen hjärtkirurgi. Analysarbetet genomfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det som påverkar upplevd delaktighet i vården bestod av underlättande och begränsande faktorer. Interaktion med och stöd av personalen samt möjligheten att välja grad av delaktighet underlättade. Begränsande var att inte ha kunskap och de medicinska bedömningarna, det fanns ett kunskapsgap mellan informant och professionen, den sjukvårdspersonal informanterna mötte och hade kontakt med under vårdtiden. För att minska den begränsande faktorn kunskap var skriftlig och muntlig information viktig. De medicinska bedömningarna accepterade informanterna helt och fullt. Professionens kunskap och medicinska bedömningar gav trygghet. Slutsats: Resultatet visar förutsättningar, underlättande och begränsande faktorer, som beskriver hur informanterna upplever vad som påverkade patientdelaktighet i vården i samband med öppen hjärtkirurgi. Stor vikt läggs vid stöd av personal, vid patientinformation och svar på frågor från professionen. / ABSTRACT Background: Participation and influence in society is a target area that Folkhälsomyndigheten (2015) highlighted as vital for public health. In medical care shall Patientlagen (SFS 2014: 821) strengthen the position of patients and promote patient involvement, integrity and self-determination. The intention is to develop safer care together with the patient. The concept of patient participation is not clearly defined in previous studies, and it is only the individual patient, which can determine whether participation is reached regarding their own care. Purpose: To describe what patients experience affects participation in care at a thoracic surgery ward. Method: Descriptive qualitative design with semi-structured interviews involving seven patients who underwent open heart surgery. The analysis was conducted using qualitative content analysis. Results: There affecting perceived participation in the care consisted of facilitating and constraining factors. Interaction and support of the staff and the ability to choose the degree of participation facilitated. Limitation was not to have the knowledge and the medical assessments; there was a knowledge gap between the informant and the profession, the medical staff informants met and had contact with during the hospital stay. To reduce the limiting factor knowledge was written and verbal information important. The medical assessments accepted the informants completely. The profession´s knowledge and medical assessment gave security. Conclusion: The results show potential, facilitating and constraining factors, describing how the informants experience what affected patient participation in care associated with open heart surgery. Emphasis is placed on the support of the staff, the patient information and answers to questions from the profession.