Patienter med illamående finns överallt i hälso- och sjukvården. Illamående är vanligt efter kirurgi och anestesi, liksom vid cytostatika- och strålbehandling. Även vid graviditet är illamående ett känt faktum. Komplementär medicin kan användas som komplement till den traditionella skolmedicinen. Sjuksköterskan ska bidra med sin kunskap i det specifika omvårdnadsarbetet för att kunna lindra det lidande som illamåendet innebär. Syftet med litteraturstudien var att beskriva komplementära behandlingsmetoder mot illamående hos vuxna. Studien är gjord som en systematisk litteraturstudie. De komplementära behandlingsmetoder som identifierades och utgör kategorier i resultatet var Non-invasiv akustimulering, Invasiv akustimulering och Behandling med ingefära. Invasiv akustimulering har god effekt på illamående medan effekten av non-invasiv stimulering har tveksam effekt. Akustimulering med elektricitet, oavsett om den är invasiv eller non-invasiv, har effekt på illamående. Även behandling med ingefära lindrar olika typer av illamående. Komplementära behandlingsmetoder mot illamående har i stor utsträckning effekt men placeboeffekten kan i vissa fall inte uteslutas. Komplementära behandlingsmetoder mot illamående vid vård i livets slutskede är inte undersökt i någon större omfattning och därför skulle det vara ett angeläget område att forska vidare inom.

<p>Postoperativt illamående drabbar en tredjedel av dem som genomgår en operation med generell an-estesi. En av riskfaktorerna för att drabbas av post-operativt illamående och kräkning (PONV) är att vara kvinna i fertil ålder, hos vilka det är tre gånger vanligare än hos män. PONV kräver ökad medici-nering och tillsyn av personal, vilket leder till ökade kostnader. Postoperativt illamående har troligtvis funnits sedan anestesin började användas i mitten av 1800-talet. Under åren som följt har säkrare me-toder för narkos utvecklats men problemet med postoperativt illamående förekommer fortfarande och har fått benämningen ”the big little problem” Postoperativt illamående är speciellt vanligt efter cancer mammae operationer, bukoperationer och gynekologiska ingrepp. Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadsåtgärder i samband med postoperativt illamående hos kvinnor i fertil ålder. Studien gjordes med en induktiv ansats där tio kvantitativa artiklar analyserades. Resultatet av lit-teraturstudien visade att det inte finns mycket att tillgå för att behandla och förebygga uppkomsten av postoperativt illamående hos kvinnor i fertil ål-der. Evidensbaserade omvårdnadsåtgärder kan ge sjuksköterskan kunskap om hur problemet med PONV bäst behandlas. Studier inom ämnet är dock begränsade och därför borde forskning inom området utökas.</p>

Postoperativt illamående drabbar en tredjedel av dem som genomgår en operation med generell an-estesi. En av riskfaktorerna för att drabbas av post-operativt illamående och kräkning (PONV) är att vara kvinna i fertil ålder, hos vilka det är tre gånger vanligare än hos män. PONV kräver ökad medici-nering och tillsyn av personal, vilket leder till ökade kostnader. Postoperativt illamående har troligtvis funnits sedan anestesin började användas i mitten av 1800-talet. Under åren som följt har säkrare me-toder för narkos utvecklats men problemet med postoperativt illamående förekommer fortfarande och har fått benämningen ”the big little problem” Postoperativt illamående är speciellt vanligt efter cancer mammae operationer, bukoperationer och gynekologiska ingrepp. Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadsåtgärder i samband med postoperativt illamående hos kvinnor i fertil ålder. Studien gjordes med en induktiv ansats där tio kvantitativa artiklar analyserades. Resultatet av lit-teraturstudien visade att det inte finns mycket att tillgå för att behandla och förebygga uppkomsten av postoperativt illamående hos kvinnor i fertil ål-der. Evidensbaserade omvårdnadsåtgärder kan ge sjuksköterskan kunskap om hur problemet med PONV bäst behandlas. Studier inom ämnet är dock begränsade och därför borde forskning inom området utökas.

Illamående är en subjektiv upplevelse som kan skapa lika stort lidande för patienter som smärta. Postoperativt illamående och cytostatikainducerat illamående är välkända fenomen och är väl studerade. Patienter som varit utsatta för trauma eller hjärtsjukdom upplever också illamående som symptom. Inom ambulanssjukvården vårdas ofta patienter som varit utsatta för trauma eller lider av någon sorts hjärtsjukdom. Dessutom utsätts patienter för rörelse under transporten som kan bidra med risker för rörelsesjuka. Illamående som fenomen i en generell population inom ambulanssjukvården är sparsamt studerat tidigare. Studiens syfte var att beskriva om och till vilken allvarlighetsgrad de patienter som vårdas i ambulans besväras av illamående. Metoden var kvantitativ enkätstudie. Under två månaders tid samlades data in från patienter som transporterades i ambulans på en ambulansstation i Stockholm. Som bedömningsinstrument användes Numeric Rating Scale 0-10 (NRS 0-10). I Studien inkluderades 195 patienter. I resultatet sågs en förekomst på ca 29 procent av illamående med en mindre skillnad mellan män och kvinnor. Endast 3,8 procent utvecklade illamående under vårdtiden. Allvarlighetsgraden av illamående var måttlig med en bedömning på NRS 4, mätt som median. Reducering av illamående efter transport sågs i alla grupper. Hos personer som söker ambulanssjukvård är prevalensen av illamående relativt hög. Allvarlighetsgraden är i de flesta fall måttligt besvärande. Troligen finns en tendens att underbehandla illamående inom ambulanssjukvården

<p>En vanlig komplikation efter operativa ingrepp är illamående och kräkning, som många gånger kan anses som ett mindre problem. Det kan dock leda till både onödigt obehag och förlänga vårdtiden för patienten. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva omvårdnadsåtgärder som kan förebygga och/eller lindra illamående och kräkning efter operativa ingrepp hos vuxna patienter. Frågorna som ställs är: Vilka omvårdnadsåtgärder kan (1) förebygga och (2) lindra illamående och kräkning efter operativa ingrepp hos vuxna patienter? Metoden är en litteraturstudie. Resultatet visar på ett flertal förebyggande och lindrande omvårdnadsåtgärder som: akupressur, akupunktur, elektrisk stimulering, vätska, syrgas, musik och vägledande bildspråk, inhalation av arom och allmänna omvårdnadsåtgärder. Akupressur kan ha en fördelaktig effekt i det förebyggande arbetet mot illamående och kräkning och en ökad intravenös vätsketillförsel kan både förebygga och lindra.</p>

No description available.

<p><em>Syfte: </em>Syftet med uppsatsen var att studera förekomst av postoperativt illamående (dag 0-3) hos patienter som genomgått en ortopedisk operation i narkos. Syftet var också att studera om kända riskfaktorer och typ av anestesiform kan relateras till uppkomsten av postoperativt illamående (dag 0-3).<em></em></p><p><em>Metod</em>: Studiens design var en prospektiv kvantitativ icke experimentell studie. Data samlades in genom en enkätundersökning bland ortopedpatienter som opererats under narkos och som uppfyllde inklusionskriterierna. Antalet svarande var 18 av 34 tillfrågade. Resultatet analyserades och sammanställdes deskriptivt i statistikprogrammet SPSS.</p><p><em>Resultat</em>: Resultatet visar att alla patienter som deltog i studien sövdes med en kombination av inhalationsanestesi och intravenös anestesi. Ca en tredjedel av dessa var illamående under studiens gång. Illamåendet uppstod främst under operationsdagen och första dagen efter operation. Inget samband mellan illamående och riskfaktorerna kön, ålder, åksjuka, eller fastetid kunde ses. Dock fanns en tendens till samband mellan illamående och tidigare postoperativt illamående. <em></em></p><p><em>Slutsats:</em><em> </em>Då undersökningsgruppen var för liten och inga säkra slutsatser kunde dras på grund av detta, krävs mer forskning inom detta område.</p> / <p><em>Aim: </em>The aim of this study was to investigate the instance of postoperative nausea in orthopedic patients that has performed an operation in narcosis. The aim was also to examine if well-known risk factors and type of anesthesia could relate to postoperative nausea (day 0-3).</p><p><em>Method:</em> The study design was prospective quantitative non experimental. Data were collected through six week on a ward for traumaortopedic patients. The response rate was 18 out of 34 approached. The results were analyzed and compiled in the descriptive statistics program SPSS.</p><p><em>Findings:</em> The findings show that all the patients that participates anaesthetizes with a combination of inhalation- and intravenous anesthesia. About one-third were nauseous in the process of the study. Nausea was most common in the first two days after operation. There was no correlation between nausea and sex, age, travel-sickness, or fast. A tendency could been seen between nausea and earlier postoperative nausea.</p><p><em>Conclusion:</em> More research requires since the research-group was to tiny, and no certain conclusions could be done on that account.</p>

Syfte: Syftet med uppsatsen var att studera förekomst av postoperativt illamående (dag 0-3) hos patienter som genomgått en ortopedisk operation i narkos. Syftet var också att studera om kända riskfaktorer och typ av anestesiform kan relateras till uppkomsten av postoperativt illamående (dag 0-3). Metod: Studiens design var en prospektiv kvantitativ icke experimentell studie. Data samlades in genom en enkätundersökning bland ortopedpatienter som opererats under narkos och som uppfyllde inklusionskriterierna. Antalet svarande var 18 av 34 tillfrågade. Resultatet analyserades och sammanställdes deskriptivt i statistikprogrammet SPSS. Resultat: Resultatet visar att alla patienter som deltog i studien sövdes med en kombination av inhalationsanestesi och intravenös anestesi. Ca en tredjedel av dessa var illamående under studiens gång. Illamåendet uppstod främst under operationsdagen och första dagen efter operation. Inget samband mellan illamående och riskfaktorerna kön, ålder, åksjuka, eller fastetid kunde ses. Dock fanns en tendens till samband mellan illamående och tidigare postoperativt illamående. Slutsats: Då undersökningsgruppen var för liten och inga säkra slutsatser kunde dras på grund av detta, krävs mer forskning inom detta område. / Aim: The aim of this study was to investigate the instance of postoperative nausea in orthopedic patients that has performed an operation in narcosis. The aim was also to examine if well-known risk factors and type of anesthesia could relate to postoperative nausea (day 0-3). Method: The study design was prospective quantitative non experimental. Data were collected through six week on a ward for traumaortopedic patients. The response rate was 18 out of 34 approached. The results were analyzed and compiled in the descriptive statistics program SPSS. Findings: The findings show that all the patients that participates anaesthetizes with a combination of inhalation- and intravenous anesthesia. About one-third were nauseous in the process of the study. Nausea was most common in the first two days after operation. There was no correlation between nausea and sex, age, travel-sickness, or fast. A tendency could been seen between nausea and earlier postoperative nausea. Conclusion: More research requires since the research-group was to tiny, and no certain conclusions could be done on that account.

En vanlig komplikation efter operativa ingrepp är illamående och kräkning, som många gånger kan anses som ett mindre problem. Det kan dock leda till både onödigt obehag och förlänga vårdtiden för patienten. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva omvårdnadsåtgärder som kan förebygga och/eller lindra illamående och kräkning efter operativa ingrepp hos vuxna patienter. Frågorna som ställs är: Vilka omvårdnadsåtgärder kan (1) förebygga och (2) lindra illamående och kräkning efter operativa ingrepp hos vuxna patienter? Metoden är en litteraturstudie. Resultatet visar på ett flertal förebyggande och lindrande omvårdnadsåtgärder som: akupressur, akupunktur, elektrisk stimulering, vätska, syrgas, musik och vägledande bildspråk, inhalation av arom och allmänna omvårdnadsåtgärder. Akupressur kan ha en fördelaktig effekt i det förebyggande arbetet mot illamående och kräkning och en ökad intravenös vätsketillförsel kan både förebygga och lindra.

No description available.