Early extubation of cardiac surgery patients has become increasingly important. The assessment of the patient before an early extubation is crucial and the intensive care nurses (ICU nurses) in this estimation is there for very important. The aim of this study was to examine critical care nurses' knowledge of early extubation, and what view ICU nurse has about factors that affect the time to extubation of cardiac surgery patients. A quantitative approach with descriptive and comparative design was used. Selection was all ICU nurses at a thoracic intensive care unit who were clinically active in patient care. The study showed that ICU nurses had good knowledge of why an early extubation was essential. However, the knowledge about the unit’s extubation criteria was low. ICU nurses felt that the criteria for the cardiac surgery patients on the unit was adequate. The time target of 90 minutes was reasonable. No relationship existed between professional experience and knowledge of the extubation criteria or between knowledge of the criteria and need of support from colleagues in early extubation of the cardiac surgery patients. The ICU nurses considered themselves familiar with the unit’s extubation criteria but the knowledge of them was low and the majority was working according to their own criteria. The units criteria was not sufficiently visible in the unit and could contributed to the low level of knowledge and contribute to that the majority of the ICU nurses was working according to their own criteria. / Tidig extubering av hjärtkirurgipatienter har blivit allt mer viktigt, en åtgärd där intensivvårdssjuksköterskan har en viktig roll i dennes bedömning av patienten. Syftet med studien var att belysa intensivvårdssjuksköterskans kunskap om tidig extubering samt vilken syn intensivvårdssjuksköterskan har på faktorer som påverkar tiden till extubering av hjärtkirurgipatienter. Studien har en kvantitativ ansats med deskriptiv och jämförande design. Metoden som användes var en enkätundersökning. Urvalet var alla intensivvårdssjuksköterskor på en thoraxintensivvårdsavdelning som var kliniskt verksamma i patientvården. Studien visade att intensivvårdssjuksköterskor hade bra kunskap om varför en tidig extubering eftersträvas. Däremot var kunskapen låg om avdelningens extuberingskriterier. Intensivvårds-sjuksköterskorna ansåg att kriterierna för hjärtkirurgipatienterna på avdelningen var tillräck-liga och att tidsmålet på 90 minuter var rimligt. Studien visade att inget samband fanns mellan yrkeserfarenhet och kunskap om extuberingskriterierna eller mellan kunskap om kriterierna och behov av stöd av kollegor vid tidig extubering av hjärtkirurgipatienter. Intensivvårdssjuksköterskorna ansåg sig känna till avdelningens extuberingskriterier men kunskapen om avdelningens extuberingskriterier var låg och majoriteten arbetar enligt sina egna kriterier. Avdelningens extuberingskriterier var inte tillräckligt synliga på avdelningen vilket kan bidra till den låga kunskapen och bidra till att majoriteten arbetade efter egna kriterier.

Background and objective: Approximately 6000 cardiac surgeries were performed in Sweden 2013 and a known complication after such procedure is chronic pain. One surgical technique in open cardiac surgery includes a sternal retraction and this creates sensitive areas of pain which could lead to nerve damage. Few studies have been looking at this in a qualitative way. The aim of this study was to illuminate the  experiences of chronic pain in former patients, two years after cardiac surgery. Methods: This study is of qualitative design. Four women and six men (age 43 to 87 years), assessed as having chronic pain after surgery, were interviewed two years after cardiac surgery. The data was analyzed using qualitative content analysis with an inductive approach. Findings: Three categories and nine sub-categories were formulated. The first category was ‘feeling limitation in daily life’, with the subcategories; ‘everyday activities become painful’, ‘losing control of the body’, ‘pain is unpredictable’and‘insecurity’. The second category was;‘being reminded of illness’, with the subcategories; ‘the scar is a visually memory’and ‘being grateful’.The last category was; ‘coping with pain’, with the subcategories; ‘adaption for handling pain’, ‘different shades of pain’ and ‘pain is transient’. Conclusion: Chronic pain is a personal experience and can be described in a both physical and emotional way. Findings showed that participants, in some way, almost daily were reminded about their experiences of cardiac surgery either by looking at their scar or that they were restricted in daily activities. Despite the limitation in life; could participants describe their experience of chronic pain as manageable.  Pain was described in several ways, and the participants had different coping strategies. Most of the participants also were assured that pain eventually would pass or get better. / Bakgrund och syfte: Cirka 6000 öppna hjärtoperationer genomfördes i Sverige 2013 och en känd komplikation är kronisk smärta. En av de kirurgiska teknikerna är öppen hjärtkirurgi vilken inkluderar delning av sternum, vilket kan åstadkomma ett flertal smärtkänsliga områden, som i sin tur kan leda till nervskador. Få studier har belyst detta kvalitativt. Syftet med denna studie var att belysa patienters upplevelse av kronisk smärta, två år efter öppen hjärtkirurgi. Metod: Föreliggande studie har en kvalitativ design. Fyra kvinnor och sex män (43-87 år), intervjuades två år efter öppen hjärtkirurgi. Dataanalysen var kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Tre kategorier och nio underkategorier konstruerades. Den första kategorin var “att känna begränsningar i vardagligt liv”, med underkategorierna; ‘vardagsaktiviteter blir smärtsamma’, ‘förlora kontrollen över kroppen’, ‘smärtan är oförutsägbar’ och ‘osäkerhet’. Den andra kategorin var; ‘en påminnelse om sjukdom’, med underkategorierna; ‘ärret är en visuell påminnelse’ och ‘tacksamhet’. Den sista kategorin var: ‘hantera smärta’, med underkategorierna; ‘anpassning för att hantera smärtan’, ‘olika nyanser av smärta’ och ‘smärtan är övergående’. Slutsats: Smärta är en personlig upplevelse och kan beskrivas både fysiskt och känslomässigt. Resultatet visade att deltagarna, på något sätt, nästan dagligen påmindes om deras erfarenhet efter hjärtkirurgi, antingen genom att titta på ärret eller genom att de blev begränsad i sina vardagliga aktiviteter. Trots begränsning i livet, kunde deltagarna beskriva upplevelsen av smärta som hanterbar. Deltagarna beskrev smärtan på olika sätt och de hade olika copingstrategier, de flesta av deltagarna var övertygade om att smärtan skulle gå över eller bli bättre.

Bakgrund Patienter som genomgår thoraxkirurgi har postoperativt en försämrad lungfunktion och löper större risk för att utveckla lungkomplikationer. Positivt exspiratoriskt tryck (PEP) är en metod som används för att motverka postoperativa lungkomplikationer där PEP-flaska och PEP-mask är vanliga hjälpmedel. Forcerad oscillerande teknik (FOT) är en skonsam metod för utvärdering av lungornas resistans och reaktans. Resistansen beror på friktion i luftvägarna samt deras elastiska egenskap och reaktansen är luftvägarnas egenskap att lagra energi för passiv utandning. Kunskap om hur luftvägarnas resistans och reaktans påverkas av andningsgymnastik saknas.   Syfte Syftet med denna studie är att undersöka hur konventionell andningsgymnastik påverkar luftvägarnas resistans och reaktans postoperativt hos patienter som genomgått öppen hjärtkirurgi då dessa mäts med oscillerande luftvågor.   Metod Patienter (n=19) som genomgått öppen hjärtkirurgi inkluderades i studien. Luftvägarnas resistans och reaktans utvärderades med FOT vid tre mättillfällen, först preoperativt sedan två dagar efter operation både före och efter andningsgymnastik. Andningsgymnastik utfördes med både PEP-flaska och PEP-mask, randomisering avgjorde vilket hjälpmedel som användes först.    Resultat Luftvägarnas resistans och reaktans försämrades 2 dagar efter operation för samtliga patienter. Efter utförd andningsgymnastik med både PEP-flaska och PEP-mask sågs en höjning av luftvägsresistans.   Slutsats Resultaten i denna studie tyder på att PEP-andning med PEP-flaska och PEP-mask påverkar luftvägarnas resistans men inte reaktans. Mer forskning krävs för att bekräfta eller motbevisa detta resultat.

Bakgrund: Att genomgå hjärtkirurgi kan rädda en patients liv men det kan även leda till en ökad risk att drabbas av en komplikation som postoperativt delirium. Delirium är inte ett sjukdomstillstånd utan ett tillstånd av mental förvirring som påverkar patientens uppmärksamhet, medvetenhet och kognitiva förmåga. Postoperativt delirium kan leda till många negativa konsekvenser vilket kan medföra lidande för patienten. Vården ska ha som mål att lindra patientens lidande genom att se till hela patienten i den vårdande relationen, det är det som är kärnan i vårdvetenskap. Forskning har visat att det är viktigt för patientens postoperativa återhämtning att tidigt kunna upptäcka och förebygga postoperativt delirium. Det har framkommit att intensivvårdssjuksköterskor behöver ha ökad förståelse och kunskap om ämnet för att kunna upptäcka och förebygga postoperativt delirium efter hjärtkirurgi. Syfte: Syftet med studien är att identifiera riskfaktorer som kan påverka utvecklingen av postoperativt delirium bland intensivvårdspatienter efter hjärtkirurgi. Metod: En systematisk litteraturstudie där kvantitativa artiklar har analyserats efter Bettany-Saltikov och McSherry (2016) analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Patientens bakgrund, Tiden i hjärt-lungmaskin, Längden av respiratorbehandling samt Komplikationer till följd av hjärtkirurgi som är riskfaktorer som visade sig påverka utvecklingen av postoperativt delirium. Slutsats: Den samlade kunskapen som föreliggande studie har givit kan ligga till grund för intensivvårdssjuksköterskor i vården av patienter med postoperativt delirium. Intensivvårdssjuksköterskor ska ha med sig i den vårdande relationen att patientens situation är komplex och att det de utsätts för kan bidra till ökat lidande för patienten. Mer forskning behövs kring riskfaktorer för postoperativt delirium och hur den mentala förvirringen påverkar patienten och dess anhöriga. / Background: Heart surgery can save a patient's life but can also lead to an increased risk of suffering from a complication such as postoperative delirium. Delirium is not an illness but a state of mental confusion that affects the patient's attention, awareness and cognitive ability. Postoperative delirium can lead to many negative consequences which can cause patient suffering. Nursing care has aimed to alleviate a patient's suffering by seeing the entire patient in the caring relationship. This is the core in nursing science. Research has shown that it is important for the patient's postoperative recovery to be able to detect and prevent postoperative delirium in an early stage. It has appeared that intensive care nurses need more education and knowledge in this area in order to be able to detect and prevent postoperative delirium after heart surgery. Aim: The aim of the study is to identify risk factors that are associated with the development of postoperative delirium after heart surgery within patients in the intensive care unit. Method: A systematic literature review that analyzed quantitative articles according to a method of analysis by Bettany-Saltikov and McSherry (2016). Result: Four categories emerged from the analysis: Patients background, length of mechanical ventilation, Heart- and lung machine duration and Complications after heart surgery that were risk factors which affected the development of postoperative delirium. Conclusion: The overall knowledge that the study has provided can form a basis for intensive care nurses in the care of patients with postoperative delirium. Further research is needed on risk factors for postoperative delirium and how the mental confusion affects both the patient and relatives. More research is also needed about how postoperative delirium can be prevented.

Bakgrund: Postoperativt delirium (POD) är en allvarlig komplikation till hjärtkirurgi och anestesi. Det är ett akut konfusionstillstånd som orsakar lidande för patienter och anhöriga. Det associeras med många negativa konsekvenser som förlängd sjukhusvistelse, ökad dödlighet och nedsatt kognitiv och funktionell återhämtning. POD kan påverka livskvaliteten senare i livet och det är av betydelse att tillståndet förebyggs, diagnosticeras och behandlas tidigt. Syfte: Syftet var att identifiera peroperativa riskfaktorer som kan påverka utvecklingen av POD hos patienter som genomgår hjärtkirurgi. Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning med 14 inkluderade studier som redovisats i en narrativ sammanställning efter Bettany-Saltikov och McSherry (2016) analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i sex teman: Patienters bakgrund och sjukhistoria, Patienters hemodynamik, Patienters behov av läkemedel, Patienter i mekanisk ventilation, Patienter i hjärt-lungmaskin och Patienters operationstid som kan påverka utveckling av POD vid hjärtkirurgi. Slutsats: Utvecklingen av POD är dålig förstådd trots många studier och det beror på att det är multifaktorellt. Föreliggande studie bekräftar detta då inga generella slutsatser kan dras utifrån studiens resultat. Det verkar vara av betydelse att upprätthålla en välbalanserad peroperativ anestesi i synnerhet då det handlar om äldre och multisjuka. Patienter upplever lidande vid POD och är i behov av trygghet, värdighet och säkerhet med helhetlig omvårdnad för patienter och anhöriga. Ytterligare forskning behövs i syfte att utarbeta riktlinjer för att förebygga POD och nå konsensus kring riskfaktorer för POD. / Background: Postoperative delirium (POD) is a serious complication of cardiac surgery and anesthesia. It is an acute confusion condition that causes suffering for patients and relatives. It is associated with many negative consequences such as prolonged hospitalization, increased mortality and reduced cognitive and functional recovery. POD can affect the quality of life later in life and it is imperative that this condition is prevented, diagnosed and treated at an early stage. Preoperative risk factors are well studied, but preoperative risk factors for POD that anesthetic nurses could influence are less known. Purpose: The purpose of this systematic literature study was to identify preoperative risk factors that may affect the development of POD in patients undergoing cardiac surgery. Method: A literature study with systematic search including 14 studies reported in a narrative compilation following Bettany-Saltikov and McSherry (2016) method of analysis. Results: The analysis resulted in six themes: Patients background and medical history, Patients hemodynamics, Patients need for drugs, Patients duration on mechanical ventilation, Patients duration in cardiac pulmonary bypass (CPB) and Patients operation time that can influence the development of POD during cardiac surgery. Conclusion: The development of POD is poorly understood despite many studies and this is because it is multifactorial. The present study confirms this as no general conclusions can be drawn from the study's results. It seems to be important to maintain a well-balanced peroperative anesthesia, especially when it comes to the elderly and comorbidities. Patients experience suffering from POD and need support, dignity and security with comprehensive care for patients and their relatives. Further research is needed in order to develop guidelines to prevent POD and reach a consensus on risk factors for POD.