Syftet med denna studie är att undersöka hur socialsekreterare inom individ och familjeomsorgen (IFO) i två kommuner i Värmland arbetar för att bryta det sociala arvet. Vi använder oss utav en kvalitativ metod för att uppnå studiens syfte. Studien bygger på intervjuer med sju yrkesverksamma socionomer, där samtliga är verksamma inom IFO. Data analyseras med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och tolkats utifrån empowerment-teorin och Gustav Jonssons teori om det sociala arvet. Resultatet visade att IFO arbetar utifrån två olika synsätt för bryta ett socialt arv, det ena innefattar att tillföra nya influenser till barnet i dennes hemmiljö och det andra innebär att avlägsna den unge från sin bristande hemmiljö för att på så sätt tillföra nya perspektiv. Resultatet visar även att det förebyggande arbetet är en bristvara inom kommunerna, vilket försvårar arbetet att kunna fånga upp individer i ett tidigt skede. Slutsatsen var att socialsekreterarna använder sociala insatser som verktyg för att öka möjligheterna till att bryta både det enskilda barnet och familjens behov av sociala insatser, dock i samma stund som insatsen tillsätts arbetar socialsekreterare IFO aktivt för att stärka individer för att de ska kunna klara sig själva. Vi gör tolkningen att individernas sociala arv kan påverka deras motivation till insats. / The purpose of this study was to investigate how social workers within the individual and family care (IFO) work in two municipalities in Värmland to break the social heritages.  The study is based on interviews with seven professional social workers, all of them are working within IFO. Data has been analysed with a qualitative content analysis and Empowerment Theory and Gustav Jonsson's (1969) Theory of Social Heritage. The results showed that social workers utilise two different approaches to break negative intergenerational patterns. The first approach involves introducing new, positive influences to the child and it´s family in their home environment, whilst the second approach involves removing the child from undesirable environmental aspects in order to add new, positive influences. The result also showed that the lack of preventive interventions makes it difficult to assist individuals at an early stage. We conclude that social workers utilise social intervention as a method to increase the success rates of breaking the negative social heritage to children and their families. Evidently, at the same time as social intervention is utilised, the IFO social workers aim to actively strengthen individuals so that they can function on their own.  We do the interpretation that an individuals' social heritage may have an impact on their motivation for effort.