I Norrbottens län råder det för tillfället brist på tillräcklig och kompetent arbetskraft i och med dengröna industrietableringen. Ett sätt att hantera bristen på arbetskraft är genom att tillvarata denpotentiella arbetskraft som redan finns i länet. En grupp potentiell arbetskraft är de ungdomar som varje år väljer att hoppa av eller inte påbörja gymnasiala studier. Denna gruppen ungdomar omfattas av det så kallade kommunala aktivitetsansvaret, som syftar till att återföra ungdomarna till studier för att i förlängningen vara en del av den kompetenta arbetskraft som samhället behöver. Med denna bakgrund syftar innevarande studie till att undersöka hur medarbetare som arbetar inom det kommunala aktivitetsansvaret upplever att det individanpassade åtgärdsarbetet fungerar. Studien baseras på sju semistrukturerade intervjuer med medarbetar inom det kommunala aktivitetsansvaret i Norrbotten. Det insamlade intervjumaterialet presenteras och analyseras utifrån tidigare forskning inom området samt Mats Trondmans relationskapitalsteori. Resultatet visar att intervjupersonerna upplever förtroendet mellan medarbetarna och ungdomarna som avgörandet för hela åtgärdsarbetet. Redan vid det första mötet med ungdomarna lägger medarbetarna stort fokus på att skapa en relation och ett förtroende från ungdomarna för att i förlängningen möjliggöra för en bra individanpassning av åtgärderna. Individanpassning av åtgärderna är i sin tur det som intervjupersonerna upplever är av största betydelse för hur väl åtgärderna faller ut. Medarbetarna anser att det inte är möjligt att generalisera bra och dåliga åtgärder för återgång till studier. Det som avgör åtgärdens framgång är hur väl den anpassas utifrån individens behov.