Ökningen av antalet personer som arbetar på distans, som var markant under coronapandemin 2020, har lett till nya utmaningar för företag som vill erbjuda sina anställda möjligheten att arbeta hemifrån. Förändring av platser där medarbetare möts och interagerar kan även förändra hur kunskapsdelningen fungerar mellan de anställda, som är en viktig faktor för kompetensutvecklingen hos företag. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka platser för informell interaktion som finns vid distansarbete, samt hur kunskapsdelningen ser ut vid dessa. Fem intervjuer med personer vid fyra olika företag utfördes för att diskutera kunskapsdelning på respektive arbetsplats. Alla fem personer arbetade på ett kunskapsbaserat företag, med erfarenhet av minst sex månaders distansarbete. Fem nämnda platser bedömdes vara för informell interaktion; digital fika, spontant samtal för frågor, chattkonversation parallellt med möte, spontana sociala samtal och kommunikationskanaler såsom chatt. En av dessa, chattkonversation parallellt med möte, var inte möjlig vid fysiskt kontorsarbete. Två platser nämndes som saknade vid distansarbete; kaffeautomaten och korridoren. Tekniska hinder såsom fördröjningar i telefon- och videosamtal och begränsade verktyg för att rita för hand upplevdes som störande vid kunskapsdelning. Dock skapades också möjligheter till att enkelt spela in samtal med instruktioner och informationsdelning för att kunna upprepa vid ett senare tillfälle, samt upplevde en respondent det lättare att ta egna anteckningar vid möten och samtal. Indirekta barriärer såsom färre och sämre sociala interaktioner med kollegorna, har för flertalet intervjuobjekt upplevts negativt, både för välmåendet och motivationen. Hur mycket det påverkar kunskapsdelningen kan inte sägas. De två minst erfarna intervjuobjekten tycker det är en lägre barriär att fråga kollegor om hjälp via telefonsamtal än på ett kontor, men undersökningen visar inte ifall kunskapsdelningen gynnas av det.