Under de senaste årtiondena har finansmarknaderna genomgått storastrukturomvandlingar samt internationaliserats, vilket bidragit till en snabb tillväxt. Utvecklingen har lett till att värdepappersmarknaden har kommit att betraktas som samhällsekonomiskt allt viktigare. Samtidigt har insiderhandel under de senaste decinitet blivit föremål för en omfattande reglering från statligt håll. Från 1970-talet och framåt har Sverige genomfört flera lagskärpningar. 1989 kom ett EU-direktiv som förbjöd insiderhandel. Utvecklingen visar på en tydlig trend mot en strängare syn på insiderhandel. Trots denna regleringskarusell är det tveksamt varför regleringen behövs. Det regleringspolitiska motivet bygger på att insiderhandel antas skada allmänhetens förtroende på ett allvarligt sätt. Till detta kommer att mycket tyder på att omfattningen av insiderhandel är opåverkad av lagstiftningen. De välfärds teoretiska argumenten till förmån för insiderlagstiftnigen är svaga. Om lagstiftnigen inte är välfärdsteoretiskt motiverad ställer sig fågan hur den skall förklaras. Syftet med uppsatsen är att belysa regleringen av insiderhandel från intressegruppsperspektiv och utifrån det perspektivet förklara förbudet mot insiderhandel. För att genomföra detta tillämpas ekonomiska teorier kring framväxten av marknadsregleringar. Slutsatserna som dras är att insiderlagstiftningen inte påverkar allmänhetens förmåga att framgångsrikt placera tillgångar. Lagstiftnigen gynnar professionella aktörer (s.k. kvasiinsiders) på bekostnad av traditionella insiders. Slutsatsen som dras är att det finns inget allmänintresse i att bevara insiderlagstiftnigen. Samtidigt kan regleringen av värdepappersmarknaden vara ett sätt att uppvisa politiska handlingskraft.

<p>Under de senaste årtiondena har finansmarknaderna genomgått storastrukturomvandlingar samt internationaliserats, vilket bidragit till en snabb tillväxt. Utvecklingen har lett till att värdepappersmarknaden har kommit att betraktas som samhällsekonomiskt allt viktigare. Samtidigt har insiderhandel under de senaste decinitet blivit föremål för en omfattande reglering från statligt håll. Från 1970-talet och framåt har Sverige genomfört flera lagskärpningar. 1989 kom ett EU-direktiv som förbjöd insiderhandel. Utvecklingen visar på en tydlig trend mot en strängare syn på insiderhandel. Trots denna regleringskarusell är det tveksamt varför regleringen behövs. Det regleringspolitiska motivet bygger på att insiderhandel antas skada allmänhetens förtroende på ett allvarligt sätt. Till detta kommer att mycket tyder på att omfattningen av insiderhandel är opåverkad av lagstiftningen. De välfärds teoretiska argumenten till förmån för insiderlagstiftnigen är svaga. Om lagstiftnigen inte är välfärdsteoretiskt motiverad ställer sig fågan hur den skall förklaras. Syftet med uppsatsen är att belysa regleringen av insiderhandel från intressegruppsperspektiv och utifrån det perspektivet förklara förbudet mot insiderhandel. För att genomföra detta tillämpas ekonomiska teorier kring framväxten av marknadsregleringar. Slutsatserna som dras är att insiderlagstiftningen inte påverkar allmänhetens förmåga att framgångsrikt placera tillgångar. Lagstiftnigen gynnar professionella aktörer (s.k. kvasiinsiders) på bekostnad av traditionella insiders. Slutsatsen som dras är att det finns inget allmänintresse i att bevara insiderlagstiftnigen. Samtidigt kan regleringen av värdepappersmarknaden vara ett sätt att uppvisa politiska handlingskraft.</p>