Studien har utförts på en gymnasiesärskolas individuella program. Studiens syfte är att undersöka vilka uppfattningar pedagoger och elevassistenter har om elevernas förutsättningar att utveckla sin initiativförmåga. Följande problemformuleringar har använts, Vilka faktorer inkluderar pedagogerna och elevassistenterna på en gymnasiesärskolas individuella program i begreppet initiativförmåga och i förhållande till programmets elever? Vilka faktorer anser pedagogerna och elevassistenterna påverkar elevernas förutsättningar för att utveckla sin initiativförmåga och vilka konsekvenser får dessa faktorer för mötet mellan elev och skola? Studien utgår från forskning om samspel, delaktighet och Self-determination. Undersökningsmetoder som har använts är observation och intervju. Inledningsvis observerades två elever i två olika klasser under en hel arbetsdag, detta för att studera interaktionsmönster och de förutsättningar som råder i verksamheten för eleverna att kunna utveckla och ta egna initiativ. Resultaten från observationerna användes sedan i intervjuerna. Sammanlagt intervjuades 3 pedagoger och 10 elevassistenter, där elevassistenterna intervjuades i tre fokusgruppsintervjuer. Resultatet har tolkats i förhållande till det kommunikativa relationella perspektivet (KoRP) och det sociokulturella perspektivet. Resultatet från observationerna visade på ett styrande interaktionsmönster där pedagogen tog upp stora delar av det verbala utrymmet. Observationerna visade även att vissa elever behövde någon typ av ”startsignal” för att börja agera. Resultatet från intervjuerna kategoriserades utifrån bemötande, förutsättningar, organisation och pedagogiskt upplägg. Personalen ansåg att den enskilt viktigaste faktorn för att eleverna skall utveckla sin initiativförmåga är personalens förhållningssätt och bemötande av eleven. I intervjuerna togs även upp faktorer som att ”backa” som personal och släppa fram eleven, där eleven så självständigt som möjligt skall få testa sig fram. Att eleven får använda sina egna erfarenheter och sitt eget intellekt för att lösa problem. Men det fanns även en insikt hos personalen att det önskvärda agerandet inte alltid avspeglades i praktiken.