Tierärztl. Hochsch., Diss., 2004--Hannover.

Barn kan uppleva rädsla inför kontakt med sjukvård och oroa sig inför moment som kan upplevas skrämmande och smärtsamma. Det är viktigt att barn får bemötande efter sin ålder och mognadsgrad för att inte de ska utsättas för svåra upplevelser och riskera att hamna i ett vårdlidande, då familjen kanske drar sig för att uppsöka sjukvård i tid vid framtida behov. Den grundutbildade sjuksköterskan kan sakna kunskap kring omvårdnadshandlingar med barn i samband med injektion och venprovtagning.  Syfte Syftet var att belysa barns och föräldrars upplevelser och erfarenheter av åtgärder och metoder som kan lindra lidandet för barn i samband med injektion och venprovtagning. Metod Metoden som användes var en litteraturöversikt över vetenskapliga artiklar. Artikelsökningar gjordes i databaserna PubMed och CINAHL vilket resulterades i 15 artiklar som sammanställdes i en matris. Artiklarna analyserades i flera steg med integrerad analys enligt Kristenssons (2017). Resultat Tre övergripande kategorier för att lindra barns lidande identifierades från resultatet: information och delaktighet för att skapa trygghet, visuella hjälpmedel för att avleda och skapa trygghet, och farmakologisk smärtlindring och nervblockad. Vilket handlade om bemötande av barn och föräldrar vid injektion och venpunktion. Behoven av information, delaktighet och barnens olika behov av distraktion. Det framkom som viktigt att använda sig av farmakologisk smärtlindring kombinerat med någon annan åtgärd eller metod för att minimera rädsla och smärtupplevelsen för barn vid injektion och venpunktion. Slutsats När stickmoment planeras bör det göras med flera olika åtgärder och metoder för att undvika att barn ska hamna i ett vårdlidande. Barnen och föräldrar behöver få deltaga i omvårdnadsarbetet och barnen behöver farmakologisk smärtlindring inför olika stickmoment. Distraktionmetoder är lämpligt att använda sig av då det upplevds som ångestreducerande för barnen, vilket i sig påverkar smärtupplevelsen. Nyckelord: Distraktion, Injektion, Rädsla, Smärta, Venpunktion.

Für den Funktionserhalt nach einer Fragilitätsfraktur ist eine stabile Osteosynthese, welche eine frühfunktionelle Nachbehandlung zur Vermeidung längerer Immobilität erlaubt, mit suffizienter Reposition essenziell. Die stabile Osteosynthese kann in osteoporotischem Knochen jedoch durch dessen schwache biomechanische Eigenschaften limitiert sein. Indem die in-situ-Implantataugmentation mit Knochenzement die Belastbarkeit des Knochens in Implantatnähe verbessert, kann auch in osteoporotischem Knochen eine stabile Osteosynthese erreicht werden. Ziel dieser Studie war es, eine vielversprechende Formulierung eines Magnesiumphosphatzementes so weiterzuentwickeln, dass deren Anwendung bei der in-situ-Implantataugmentation möglich wurde. In einem zweiten Schritt sollte die Formulierung gegenüber kommerziell erhältlichen Knochenzementen durch die Materialprüfung im Druckversuch und mithilfe eines biomechanischen Testmodells evaluiert werden. Die Vorversuche offenbarten die Nachteile der konventionellen, wasserbasierten Magnesiumphosphatzementformulierung bei der in-situ-Implantataugmentation: „Filter Pressing“ und eine unpassende Viskosität limitierten die Anwendung. Erst die Formulierung als vorgemischte Magnesiumphosphat-Paste mit Propan-1,2,3,-triol als Bindemittel verbesserte die Injizierbarkeit und ermöglichte eine verlässliche in-situ- Implantataugmentation. Bei der Zementevaluation zeigte Traumacem™ V+ als PMMA-Zement die höchste Kompressionsfestigkeit im Druckversuch, die höchste Rotationsstabilität in der Torsionsprüfung und eine sehr gute Injizierbarkeit. Paste-CPC und MgPO-Paste zeigten sich in Druckversuch und Torsionsprüfung untereinander vergleichbar, wobei die MgPO-Paste tendenziell eine initial höhere Stabilität aufweist. Für den Parameter Normalisiertes Drehmoment zeigten alle Zementgruppen einen statistisch signifikanten Unterschied zur Kontrollgruppe, was den stabilitätssteigernden Effekt aller verwendeten Knochenzemente demonstriert. Es konnte kein Effekt der in-situ-Implantataugmentation auf Phimax, also auf den, bis zum maximalen Drehmoment gefahrenen Winkel, gefunden werden. Die Korrelation zwischen Drehmoment und Knochendichte zeigte den Zusammenhang zwischen Rotationsstabilität und Knochendichte für die Kontrollgruppe, welcher jedoch bei Zementaugmentation mit Traumacem™ V+ und MgPO-Paste verschwand. Zusammengefasst wurde in dieser Studie erstmals eine biologisch vorteilhafte MgPO- Paste für den Einsatz bei der in-situ-Implantataugmentation entwickelt und verwendet. Weiter konnte der stabilitätssteigernde Effekt der Zementaugmentation mit dieser MgPO-Paste, sowie mit den Knochenzementen Traumacem™ V+ und Paste-CPC, für TFNA-Schenkelhalsklingen im isolierten Femurkopf-Modell gezeigt werden. Der Einsatz der MgPO-Paste bei der in-situ-Implantataugmentation bedarf bis zur eventuellen Marktreife einer Verbesserung der Injizierbarkeit sowie der Evaluation in klinischen Studien. / A stable osteosynthesis with sufficient reduction is essential to achieve a good outcome in patients suffering a fragility fracture. However, the stability of the osteosynthesis may be limited in osteoporotic bone by its weak biomechanical properties. In situ implant augmentation with bone cement can help to achieve a sufficient osteosynthesis even in osteoporotic bone by improving the load-bearing capacity of the bone near the implant. The aim of this study was to further develop a promising formulation of a magnesium phosphate cement for in situ implant augmentation. Secondly, the formulation was to be evaluated against commercially available bone cements by material testing in compression and by using a biomechanical test model. The preliminary tests revealed the disadvantages of the conventional, water-based magnesium phosphate cement: filter pressing and an unsuitable viscosity limited its application. Only the formulation as a premixed magnesium phosphate paste with propane-1,2,3,-triol as a binding agent showed improved injectability and enabled reliable in situ implant augmentation. In cement evaluation, Traumacem™ V+ as PMMA cement showed the highest compressive strength in compression test, the highest rotational stability in torsion test and very good injectability. Paste-CPC and MgPO paste showed comparable performance to each other in compression and torsion test, with MgPO paste tending to show initially a higher stability. For the parameter “normalized torque”, all cement groups showed a statistically significant difference from the control group, demonstrating the effect of cement augmentation for all bone cements. No effect of in situ implant augmentation on Phi max , the angle driven to the maximum torque, could be found. The correlation between torque and bone mineral density showed the relationship between rotational stability and bone mineral density for the control group, but this correlation disappeared when cement augmentation with Traumacem™ V+ or MgPO paste was performed. In summary, this study was the first to develop and use a biologically beneficial MgPO paste for in situ implant augmentation. Further, the effect of cement augmentation with this MgPO paste, as well as with Traumacem™ V+ and Paste- CPC, was demonstrated for TFNA femoral neck blades in an isolated femoral head model. Before becoming commercially available, the use of MgPO paste for in situ implant augmentation may require improved injectability and evaluation in clinical studies.

Propofol är ett intravenöst, hypnotiskt och kortverkande läkemedel. En vanlig biverkan (>1:10) och därmed en nackdel med propofol är lokal smärta, som kan uppstå vid den initiala injektionen. Varför smärta uppstår är inte helt klarlagt. Flertalet olika farmakologiska behandlingar, olika doser och kombinationer, alternativa administrationsmetoder och fysiska interventioner har provats för att minska smärtan vid propofolinjektionen. En viktig uppgift för sjuksköterskan är att lindra smärta för patienter. Det är betydelsefullt för alla patienter att inte uppleva smärta och obehag orsakat av vårdrelaterade procedurer. Syftet med studien var att undersöka om administrering av lidokain och/eller remifentanil i samband med propofolinjektion kunde minska incidens och intensitet av smärta vid injektionen. En litteraturstudie baserad på tjugoåtta vetenskapliga artiklar genomfördes. Resultatet visar att lidokain i kombination med remifentanil ger bäst smärtlindring. Dock ses ingen skillnad i injektionssmärta då enbart lidokain eller remifentanil jämförs. Andra faktorer som påverkar injektionssmärtan är anläggande av stas, vilket förstärker den smärtlindrande effekten, men tiden som stasen är applicerad är inte avgörande. Perifer venkateter bör vara placerad i ett så stort kärl som möjligt. Genom användande av dessa kunskaper skulle smärtincidens och -intensitet kunna minskas med idag vanligt förekommande läkemedel inom svensk anestesisjukvård. Därmed kan patienters lidande också lindras.

<p>Propofol är ett intravenöst, hypnotiskt och kortverkande läkemedel. En vanlig biverkan (>1:10) och därmed en nackdel med propofol är lokal smärta, som kan uppstå vid den initiala injektionen. Varför smärta uppstår är inte helt klarlagt. Flertalet olika farmakologiska behandlingar, olika doser och kombinationer, alternativa administrationsmetoder och fysiska interventioner har provats för att minska smärtan vid propofolinjektionen. En viktig uppgift för sjuksköterskan är att lindra smärta för patienter. Det är betydelsefullt för alla patienter att inte uppleva smärta och obehag orsakat av vårdrelaterade procedurer. Syftet med studien var att undersöka om administrering av lidokain och/eller remifentanil i samband med propofolinjektion kunde minska incidens och intensitet av smärta vid injektionen. En litteraturstudie baserad på tjugoåtta vetenskapliga artiklar genomfördes. Resultatet visar att lidokain i </p><p>kombination med remifentanil ger bäst smärtlindring. Dock ses ingen skillnad i injektionssmärta då enbart lidokain eller remifentanil jämförs. Andra faktorer som påverkar injektionssmärtan är anläggande av stas, vilket förstärker den smärtlindrande effekten, men tiden som stasen är applicerad är inte avgörande. Perifer venkateter bör vara placerad i ett så stort kärl som möjligt. Genom användande av dessa kunskaper skulle smärtincidens och -intensitet kunna minskas med idag vanligt förekommande läkemedel inom svensk anestesisjukvård. Därmed kan patienters lidande också lindras.</p>

München, Techn. Univ., Diss., 2004.

Propofol is an intravenously administered, hypnotic and short- acting pharmaceutical. One common sideeffect (&gt;1:10) and therefore a disadvantage with propofol is the local pain that arise when the initial injection is given. Why the pain arise is not clearly understood. A majority of different pharmacological treatments, different doses and combinations, alternative administrations methods and physical interventions have been tried to reduce the pain when injection of propofol is given. One important task for the nurse is to relieve pain for patients. It is important for all patients to be painless and not experience discomfort caused by procedure in health care. The purpose of this study was to examine if administration of lidocaine and/ or remifentanil could in connection with injection of propofol reduce pain incidence and intensity at the injection. A literature study based on twenty-eight scientific articles was conducted. The result shows that a combination of lidocaine andremifentanil give the best pain relief. Howewer there is no difference in propofolinduced injection pain when lidocaine or remifentanil alone is compared. Other factors that could affect injection pain are use of a tourniquet which enhances the pain reduction, but the time that the tourniquet is applied is not decisive. The placement of the iv-catheter should be in the largest vein possible. By using this knowledge the incidence and intensity of pain could be reduced with drugs commonly used in Swedish aneasthetic care. Thereby patients' suffering could also be reduced.

<p>Propofol is an intravenously administered, hypnotic and short- acting pharmaceutical. One common sideeffect (>1:10) and therefore a disadvantage with propofol is the local pain that arise when the initial injection is given. Why the pain arise is not clearly understood. A majority of different pharmacological treatments, different doses and combinations, alternative administrations methods and physical interventions have been tried to reduce the pain when injection of propofol is given. One important task for the nurse is to relieve pain for patients. It is important for all patients to be painless and not experience discomfort caused by procedure in health care. The purpose of this study was to examine if administration of lidocaine and/ or remifentanil could in connection with injection of propofol reduce pain incidence and intensity at the injection. A literature study based on twenty-eight scientific articles was conducted. The result shows that a combination of lidocaine andremifentanil give the best pain relief. Howewer there is no difference in propofolinduced injection pain when lidocaine or remifentanil alone is compared. Other factors that could affect injection pain are use of a tourniquet which enhances the pain reduction, but the time that the tourniquet is applied is not decisive. The placement of the iv-catheter should be in the largest vein possible. By using this knowledge the incidence and intensity of pain could be reduced with drugs commonly used in Swedish aneasthetic care. Thereby patients' suffering could also be reduced.</p>

Die vorliegende Arbeit befasst sich mit der Abdichtung und Verfestigung des konturnahen Bereiches bei der Errichtung von Verschlussbauwerken im Kalisalzgestein. Bei der Erforschung einsetzbarer Verschlussbauwerke wurde nachgewiesen, dass zutretende Salzlösungen durch Mikroporen im konturnahen Bereich die Verschlussbauwerke umströmen können. Um die Möglichkeit der Verbesserung der Eigenschaften des aufgelockerten Gebirges durch Kunststoffinjektionen zu prüfen, wurden umfangreiche Versuche im Labor bzw. in-situ durchgeführt. Dabei zeigte sich, dass Kunstharze auf Polyurethan- und Epoxydbasis zur Abdichtung und zum Schutz des Kaligesteins vor Verwitterung geeignet sind. Die Kunststoffabdichtung kann innerhalb von 50-100 Jahren stabil bleiben, was zur Abdichtung ausreichend ist, bis die Risse unter der Einwirkung des Gebirgsdrucks zugedrückt werden. Die besten Ergebnisse wurden mit einem Kunstharz auf Epoxydbasis erreicht, wobei die Durchlässigkeit der Auflockerungszone von 10 E-14 m2 auf 10 E-18 - 10 E-20 m2 verringert wurde. Die Injektionsparameter können mit dem entwickelten Strömungsmodell ermittelt werden. Insgesamt wird empfohlen, auch im Salzgestein Kunststoffinjektionen zur Abdichtung der konturnahen Zone bei Strecken- und Schachtverschlüssen einzusetzen.

Techn. Universiẗat, Diss., 2004--Darmstadt.