Användandet av innovationsmodeller inom vårdsektorn studerades, med anledning av den innovationsmodell Sveriges Kommuner och Landsting nyligen tagit fram. Offentlig sektor har i litteraturgenomgångar inte tagits upp som positiva exempel på innovativ verksamhet, men det finns mycket litteratur som visar på hur systematiserade och byråkratiska de organisationerna är. Därför är det av intresse att undersöka hur en systematiserad organisation angriper innovationsarbete med hjälp av verktyg och modeller. Genom semistrukturerade intervjuer samlades data in från fem representanter inom den offentliga vårdsektorn (från två olika kommuner och landsting), och resultaten visade på att valet och användningssättet av innovationsmodeller skiljde sig mellan respondenterna. Vissa respondenter använde redan existerande modeller, medan andra skapade egna. Vidare visade resultatet att den modell Sveriges Kommuner och Landsting tagit fram ej användes av någon respondent, och endast två kände till att modellen fanns. Studien avslutas med en diskussion gällande innovationsmodellers nivå av generalisering respektive specialisering, samt förslag på en möjlig revidering av modellen Sveriges Kommuner och Landsting tagit fram, för att på så vis sprida vetskapen om den. / The use of models for innovation within the public healthcare sector were studied, due to the fact that the public agency The Swedish Association of Local Authorities and Regions, SALAR, recently developed and launched a model for innovation. The public sector has not been the focal point in any of the literature about innovative organizations, but there is no shortage of literature regarding that of bureaucracy and the systematization of work processes in the public sector. That is why the authors find it interesting to study how a systemized organization set about working innovatively using instruments and models. Through the use of semi-structured interviews with five representatives from the public healthcare sector, data was collected and the results showed that the choice and use of innovative models differed between the respondents. Some respondents used models that already exist, while others constructed their own. The results also showed that neither one of the respondents used the model created by SALAR, and only two of them had pre-existing knowledge of the model. The study is concluded with a discussion about the degree of generalization/specialization in innovative models, and a suggestion for a possible revision of SALAR’s model in order to create wider knowledge of it.