Inre tal är ett sätt att tänka som innebär tänkande i form av ord, det vill säga fonologiskt, i arbetsminnet. Forskning har visat att detta tänkande utvecklas i ungefär 7-årsåldern och att barn innan dess tänker i visuell form. Då barn övergår till att tänka i fonologisk form använder sig barn under en period av både visuella och fonologiska strategier, men övergår sedan till endast fonologiska strategier. I denna uppsats undersöks om ett minnesspanntest, bestående av omgångar med bilder som representerar ord som antingen är fonologiskt lika, visuellt lika, långa eller kontrollord, kan visa den utveckling av inre tal som har beskrivits i tidigare forskning. Ett sådant test visar en utveckling av inre tal eftersom resultatet av testet uppvisar de effekter som tyder på fonologisk, visuell eller både fonologisk och visuell bearbetning i arbetsminnet. Dock visar inte testet nödvändigtvis den beskrivna utvecklingen utan kan visa att en fonologisk minnesstrategi börjar användas tidigare än i 7-årsåldern och att en visuell strategi kan användas även efter att inre tal blivit den huvudsakliga metoden. I uppsatsen undersöks även om det påverkar resultatet på ett sådant minnesspanntest om deltagarna under testet får svara på vilka minnestekniker de har använt sig av. Detta påverkar resultatet på testet på så sätt att deltagarnas prestation på testet försämras.

Bakgrund: Då barn möts av en kognitiv utmaning talar de ofta högt med sig själva. Detta är en vanlig strategi hos barn i femårsåldern och kallas privat tal (private speech) vilket gradvis, i takt med att barnen åldras, utvecklas till en tyst form kallat inre tal. Inre tal är centralt i flera kognitiva uppgifter bland annat planering och problemlösning och är även involverat i arbetsminnet, främst i den fonologiska loopen. Det finns en begränsning i arbetsminnets kapacitet och även den fonologiska loopen är begränsad hos barn med utvecklingsstörning. Arbetsminneskapaciteten och utvecklingen av fonologiska loopen har en stor avgörande betydelse i tillägnandet av ordförrådet och därför kan en begränsning eller försening leda till en försening även i ordförrådet. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka inre tal hos barn med utvecklingsstörning samt att undersöka om det finns något samband mellan barnens inre tal och det aktiva respektive passiva ordförrådets storlek. Metod: I studien deltog 28 barn. Målgruppen bestod av 14 barn med lätt till måttlig utvecklingsstörning i åldrarna 8:4-16:0 år. Kontrollgruppen bestod av 14 barn med typisk utveckling i åldrarna 4:8-8:6 år. De båda grupperna matchades efter deras testresultat på Ravens färgade progressiva matriser. Det aktiva ordförrådet testades med Boston Naming Test och det passiva ordförrådet undersöktes med Peabody Picture Vocabulary Test. För att undersöka barnens inre tal och minnesstrategier användes European Picture Span Study.  Resultat: Resultatet visar att barnen i kontrollgruppen har ett större passivt och aktivt ordförråd jämfört med målgruppen och att ett större ordförråd hos kontrollgruppen tycks ha viss betydelse för att barnen ska välja en mer mogen strategi. Målgruppen i föreliggande studie använder sig av verbala strategier i mindre utsträckning än kontrollgruppen, men de tycks ha utvecklat en medvetenhet kring sin strategianvändning. Analyserna visar även ett signifikant samband mellan uppnådd spannivå och storleken på det passiva ordförrådet hos målgruppen, medan det hos kontrollgruppen finns ett signifikant samband mellan uppnådd spannivå och storleken på det aktiva ordförrådet. / Background: When children are faced by a cognitive challenge they often speak out loud to themselves. This is a common strategy in five year old children and is called private speech, which gradually, is developed into a silent form called inner speech. Inner speech is essential in several cognitive tasks including planning and problem solving, and is also involved in the working memory, particularly in the phonological loop. Children with intellectual disabilities have a limitation in the capacity of the working memory and in the phonological loop. The capacity of the working memory and the development of the phonological loop have a big importance in the acquisition of the vocabulary, therefore a limitation or delay in these skills lead to a delay in the vocabulary. Aim: The purpose of this study was to investigate the inner speech in children with intellectual disabilities and to investigate the correlation between the inner speech and the dimension of the active and passive vocabulary.  Method: 28 children participated. The target group consisted of 14 children with mild to moderate intellectual disabilities aged 8:4-16:0 years. The control group consisted of 14 children with typical development aged 4:8-8:6 years. The two groups were matched according to their test results on Raven's Colored Progressive Matrices. The active vocabulary was tested with Boston Naming Test and the passive vocabulary was examined with the Peabody Picture Vocabulary Test. To examine the inner speech and memory strategies the European Picture Span Study was used. Results: The result showed that the children in the control group have a bigger passive and active vocabulary compared to the target group and that there is a correlation between having a big vocabulary and using a more mature strategy in the control group. The target group use phonological strategies to a smaller extent than the control group, but they seem to have developed a consciousness regarding their use of strategies. The analysis also shows a significant correlation between span level and the size of the passive vocabulary in the target group, whilst there is a significant correlation between the span level and the active vocabulary in the control group.