Syftet med denna uppsats var att undersöka butikssäljares erfarenheter och upplevelser av personalutbildning. Studien genomfördes som en kvalitativ studie där sammanlagt åtta respondenter, sju säljare och en butikschef, verksamma inom sju konfektionskedjor intervjuades. Resultatet visade att omfattningen av personalutbildningen, generellt sett, är högst begränsad för säljare. Butikschefer och dekoratörer, prioriterades vid tilldelning av personalutbildning. Säljarna uttryckte intresse för mer personalutbildning, då tidigare personalutbildning beskrevs som givande. Den sociala aspekten betonades av säljarna med möjligheter till erfarenhetsutbyte mellan anställda i andra butiker. Den personalutbildning som givits var främst inriktad på två områden: värderingar och att skapa en viss kultur kring kundbemötande och image samt sortimentskunskap och varuexponering. Som metod vid analys av intervjuerna användes meningskoncentrering. Ett ramfaktorteoretiskt perspektiv intogs vidare vid analys av säljarnas erfarenheter av och möjligheter till personalutbildning. Som begränsande faktor för möjligheter till personalutbildning uppgavs ekonomi och administrativa aspekter för företagen. De överordnades vilja att föra ut den kunskap de fått i personalutbildningen till säljarna spelade en viktig roll för denna yrkesgrupps möjligheter att ta del av förekommande personalutbildning. Tendenser till en förändring av inställningen till personalutbildning för säljare, kunde ses i satsningar på utbildning via företagens intranät. Denna utbildning omfattade även butikssäljarna vid respektive butik. Slutsatserna som kunde dras av undersökningen var att säljarnas möjligheter till personalutbildning är begränsade till omfattning och innehåll. Handelsanställdas möjligheter till personalutbildning är beroende av butikschefers och andra prioriterade gruppers vilja att föra vidare kunskap och erfarenheter från genomförda utbildningsinsatser.