ABSTRAKTInledning: På boende inom lagom om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387) kan det förekomma det som kallas ”utmanande beteende”. Ett utmanande beteende kan visa sig i allt från ett självskadebeteende, till personer som skriker och biter sig själva och/eller sin omgivning. Beteendet utmanar oftast både personal och den enskilde själv. Orsakerna till beteendet kan vara olika, men det visar sig då personen har brist på verktyg för att hantera situationen. Personal använder sig av olika metoder för att hantera dessa situationer. Lågaffektivt bemötande är en metod vars princip är att personal ska stötta brukaren i att återfå kontroll i kravfyllda situationer. Problemformulering: När utmanande beteende förekommer arbetar personal för att hitta pedagogiska tillvägagångssätt som gynnar främst brukaren, men även personalen. Att hitta fungerande, individuella metoder kräver mycket av personalen, och i undersökningen framkommer det vilka resurser personalen behöver för att utföra ett arbete av hög kvalité. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur personal inom särskilt boende enligt LSS, arbetar och upplever arbetet med ett lågaffektivt bemötande i utmanande situationer. Metod: För att besvara syftet och frågeställningarna genomfördes tre semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med personal på särskilda boende enligt LSS. Den insamlade empirin analyserades och delades in i teman och underteman. Resultat: Resultatet av undersökningen tyder på att personal känner en viss osäkerhet och oklarhet i arbetet med lågaffektivt bemötande, samt svårigheter i implementeringsprocessen. Slutsatsen av undersökningen är att personal är optimistiska till metoden och strävar enhetligt mot samma mål, men med brist på kunskap och handledning, känner personalen en osäkerhet och en bristande motivation. Vidare forskning: Resultatet tyder på att det finns mer behov av forskning om implementeringsmetoder av lågaffektivt bemötande, samt chefens roll i dessa. Med en bra implementeringsmetod hade man kunnat sprida kunskap om lågaffektivt bemötande, både inom andra yrken, men även till andra länder. / ABSTRACTIntroduction: In accommodations, within the act concerning support and service for certain disabled persons (1993:387), there may occur what is called ”challenging behaviour”. Challenging behaviour can show itself in everything from self-injury, to people who scream and bite themselves and/or their surroundings. This behaviour usually challenges both the staff and the individual him/herself. The causes of this behaviour may be different, but it appears when the individual lacks the tools needed to handle the situation. The staff uses different methods to deal with these situations. Low arousal approach is a method whose principle is that the staff should support the individual in regaining control in demanding situations. Problem: When challenging behaviour occurs, the staff works hard to find pedagogical approaches that primarily benefit the individual, but also the staff. To find individual methods that works requires a lot by the staff, and this study attempts to reveal what resources the staff needs in order to carry out high quality work. Purpose: The purpose of this study was to investigate how the staff in the special accommodation according to LSS, work, and experience the work with a low arousal approach in challenging situations. Method: In order to fulfil the purpose and answer the questions, three semi- structured focus group interviews were conducted with the staff in special accommodations. The collected data was analyzed and divided into themes and subtopics. Result: The result of the study indicates that the staff feels some uncertainty and confusion in the work with the low arousal approach, as well as difficulties in the implementation process. In conclusion, this study suggests that the staff is optimistic about the method and strive unitarily towards the same goal, but with a lack of knowledge and education, the staff feels uncertainty and a lack of motivation. Further research: The results indicate that there is more need for research about implementation methods of low arousal approach, as well as the role of the manager in this. With a good implementation method, one would be able to disseminate knowledge about low arousal approach, both in other professions, but also to other countries.