<p><p><em>Bakgrund</em></p><p>Forskning har visat att personer med autism har svårigheter med "theory of mind", förmågan att sätta sig in i andra personers tankar och känslor. Det leder till en annorlunda förståelse av sociala sammanhang. Tankestilen påverkar samspelet med pedagoger och kräver ett anpassat bemötande.</p><p><em>Metod</em></p>Sju halvstrukturerade intervjuer med pedagoger som arbetar i särskolan och undervisar elever med autism. Flertalet pedagoger undervisar i grundsärskolan. Deltagarna uppmuntrades bland annat att beskriva elever med utmanande beteende och berätta om vad de anser är ett bra bemötande. Intervjuerna kretsade mycket kring olika former av kravsituationer.<p><em>Resultat</em></p>Pedagogerna anpassar bemötande och undervisning på en rad sätt för att passa elever med svag "theory of mind". Framför allt anpassas kommunikationen på ett genomtänkt sätt. Pedagogerna skiljer sig i hur de bemöter elever i kravsituationer. Flera pedagoger förespråkar ett bemötande som inte utgår från pedagogens eget sätt att tänka. Studien visar hur pedagogerna trots den utgångspunkten återgår till att förstå utmanande beteende som medvetet och provokativt.<p><em>Diskussion</em></p>Studien diskuterar möjliga samband mellan den pedagogiska miljön och hur pedagoger beskriver och tolkar utmanande beteende. Idén att ostrukturerade och/eller stränga miljöer hänger ihop med en förståelse av eleverna som medvetet "testande" och manipulerande förs fram. Studien utmynnar i ett förslag på ny definition av utmanande beteende, som bygger på omgivningens svårighet att förstå och tolka beteendet.</p>

Bakgrund Forskning har visat att personer med autism har svårigheter med "theory of mind", förmågan att sätta sig in i andra personers tankar och känslor. Det leder till en annorlunda förståelse av sociala sammanhang. Tankestilen påverkar samspelet med pedagoger och kräver ett anpassat bemötande. Metod Sju halvstrukturerade intervjuer med pedagoger som arbetar i särskolan och undervisar elever med autism. Flertalet pedagoger undervisar i grundsärskolan. Deltagarna uppmuntrades bland annat att beskriva elever med utmanande beteende och berätta om vad de anser är ett bra bemötande. Intervjuerna kretsade mycket kring olika former av kravsituationer.Resultat Pedagogerna anpassar bemötande och undervisning på en rad sätt för att passa elever med svag "theory of mind". Framför allt anpassas kommunikationen på ett genomtänkt sätt. Pedagogerna skiljer sig i hur de bemöter elever i kravsituationer. Flera pedagoger förespråkar ett bemötande som inte utgår från pedagogens eget sätt att tänka. Studien visar hur pedagogerna trots den utgångspunkten återgår till att förstå utmanande beteende som medvetet och provokativt.Diskussion Studien diskuterar möjliga samband mellan den pedagogiska miljön och hur pedagoger beskriver och tolkar utmanande beteende. Idén att ostrukturerade och/eller stränga miljöer hänger ihop med en förståelse av eleverna som medvetet "testande" och manipulerande förs fram. Studien utmynnar i ett förslag på ny definition av utmanande beteende, som bygger på omgivningens svårighet att förstå och tolka beteendet.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur pedagoger i skolan uppfattar utmanande beteende och vad de ser som framgångsfaktorer i bemötandet av utmanande beteende. Vår utgångspunkt är att i vårt kommande uppdrag som specialpedagoger möter vi ofta den frustration bland pedagoger som kan vara förknippad med utmanande beteende. Vi önskar därför få ett förtydligande om vad som uppfattas som utmanande beteende och hur pedagoger bemöter detsamma. För att klarlägga detta tog vi hjälp av sex lärare och fyra specialpedagoger som alla arbetar inom grundskolan i två olika kommuner. Vår studie är kvalitativ och bygger på semistrukturerade intervjuer. I vår temaanalys av empirin ser vi resultatet utifrån de relationella och kategoriska perspektiven. Därutöver har vi ett salutogent perspektiv i studien då det ligger i vårt uppdrag att utgå från det friska och det som fungerar i elevernas vardag. Resultatet av studien visar att pedagogerna definierar ett utmanande beteende som något som syns och hörs men beskrivs även kunna vara en tystnad. Beteendet ses som att det egentligen står för någonting annat än det uppenbara. För att skapa ett fungerande bemötande av utmanande beteende är skapandet av relation mellan elev och pedagog en grundsten. Ett lugnt bemötande som ”smittar av sig” på eleven är en annan såväl som generella och individuella anpassningar. Ytterligare en är samverkan mellan kollegor, vårdnadshavare, elevhälsoteam och framför allt mellan pedagog och elev. En viktig slutsats vi drar av resultatet är att det är en medveten pedagog som har vetskap om att sättet att bemöta ett utmanande beteende på återspeglar sig i gensvaret från eleven. Kunskap, samsyn och lärmiljöer är det skolan som organisation bör fokusera för att kunna utveckla rätt verktyg för att bemöta utmanande beteende.

Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen kring hur några förskollärare ser på sitt fostransuppdrag i allmänhet, samt hur de förhåller sig till barn som de anser har ett utmanande eller avvikande beteende i synnerhet. Metoden som används för att uppnå syftet med studien är semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fem förskollärare. Studien har analyserats och tolkats utifrån Foucaults maktperspektiv. Resultatet visar att utagerande beteende ses som utmanande eller avvikande men även andra beteenden framträder som avvikande mot rådande beteendenormer. Resultatet visar även att ett bemötande som leder till ett ändrat beteende hos barnet värderas som ett framgångsrikt bemötande, medan bemötande som sker i affekt värderas som mindre lämpligt. De värden som förskollärarna anser att barnen ska fostras mot relaterar de till läroplanens värdegrund. Förskollärarna lyfter fram vikten av allas lika värde, demokrati och hur man agerar i sociala samspel. Vår slutsats är att förskollärarna utövar makt i sina fostranshandlingar när de definierar och bemöter barn som de upplever ha ett utmanande eller avvikande beteende.

Kunskapsbidrag Studien visar på förskollärares uppfattningar om barn med utmanande beteende och vilka strategier och arbetssätt de har i mötet med barn med utmanande beteende. Vidare behandlar studien specialpedagogens roll i förskolan och hur förskollärare uppfattar specialpedagogens roll i det proaktiva arbetet och utvecklingen av en inkluderande lärmiljö. Syfte Syftet är att bidra med kunskap om förskollärares tankar kring utmanande situationer i förskolan samt hur de beskriver sitt arbete, förhållningssätt och bemötande av barn i utmanande situationer. Vidare syftar undersökningen till att belysa hur förskollärarna ser på specialpedagogens roll i det proaktiva arbetet och i att skapa en inkluderande lärmiljö. Frågeställningar - Hur beskriver förskollärarna sin syn på barn med utmanande beteende i verksamheten? - Vilka strategier och förhållningssätt ser förskollärarna som viktiga i arbetet med barn som utmanar? - Vilken roll ser förskollärarna att specialpedagogen kan ha i förskolans arbete med barn med utmanande beteende? Teori Studien tar avstamp i de specialpedagogiska perspektiven, relationellt perspektiv och kategoriskt perspektiv för att synliggöra perspektiven i förhållningssättet med barn med utmanande beteende. Det systemteoretiska synsättet med Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori som grund har varit viktigt i studien för att belysa de olika nivåernas påverkan för barn med utmanande beteende. Metod Studien tar en fenomenologisk ansats eftersom syftet är att undersöka kunskapsområdet kring barn som utmanar. Det empiriska underlaget har samlats in med kvalitativa intervjuer med fem förskollärare från tre olika förskolor. 4 Resultat Resultatet visar på att det finns en förhållandevis samstämmig bild av hur förskollärarna upplever utmanande situationer och vad som ligger till grund för att dessa uppkommer. Förskollärarna intar till stor del ett relationellt perspektiv i förhållningssättet i situationer där barnen utmanar. I situationer som påverkas av stress och organisatoriska faktorer intar de ett mer kategoriskt perspektiv. Förskollärarna menar att det till viss del saknas kompetens i mötet med barn med utmanande beteende. De uttrycker att de vill samarbeta mer med specialpedagog för att höja kompetensen och att hitta nya vägar och synsätt i arbetet. I det förebyggande arbetet och i utvecklingen av lärmiljöer ser de gärna att specialpedagoger är delaktiga, vilket de inte är i dagsläget. Implikationer Kompetensen kring barn i utmanade situationer i förskolan är många gånger inte tillräcklig. Förskolorna bidrar inte med kompetensutveckling kring området i den mån som förskollärarna önskar och efterfrågar. Genom samarbete med specialpedagog skulle det vara möjligt för personalen att få mer kunskap i sitt arbete med situationer där barnen utmanar. Specialpedagogens roll i förskolan är oftast reaktiv vilket innebär att de bidrar med sin kompentens när problemet redan uppstått. Det finns ett behov av en utökad samverkan mellan förskolan och specialpedagogen. I det förebyggande arbetet och i utvecklande av inkluderande lärmiljöer behöver specialpedagogen vara synlig och bidra med kompetens. Nyckelord Förebyggande arbete, förhållningssätt, specialpedagogik, systemteori, utmanande situationer.

Sammanfattning Britta Kaleta (2014)Elevassistenters arbete i en utmanande skolmiljö och elever med utvecklingsstörning och autism. (Student Assistants work in a challenging school environment and students with learning disabilities and autism). Speciallärarprogrammet inriktning utvecklingsstörning, Lärande och samhälle, Skolutveckling och ledarskap, Malmö HögskolaBakgrund: Utifrån egna erfarenheter av att ha arbetat inom gymnasiesärskolans individuella program med inriktning autism har specialpedagogiska frågeställningar uppstått kring elev-assistenter och deras yrkesroll. Frågeställningar som väckt mitt intresse är bland annat vilka arbetsuppgifter, faktiska metoder och teoretiska kunskaper har elevassistenter som arbetar i en utmanande miljö? Att arbeta som elevassistent inom gymnasiesärksolans individuella program med inriktning autism innebär en annorlunda arbetssituation än att vara elevassistent inom en ”vanlig klass”. Elevassistenter och lärare ställs inför ”här och nu” situationer. Vidolika incidenter inom verksamheten kan både lärare och elevassistenter utsättas för slag, spark, skallning, rivning, bett, kastande föremål av elever med exempelvis utvecklingsstörning och autism.Syfte: Syftet med mitt arbete är att bidra med kunskaper om elevassistenternas roll och arbete i gymnasiesärskolans individuella program som riktar sig till elever med autism. Vad innebär deras yrkesroll? Hur upplever elevassistenterna utmaningen i skolmiljön? Studien har haft som syfte att undersöka elevassistenters arbetsuppgifter, teoretiska kunskaper, faktiska metoder samt om elevassistenters fritid påverkas av deras arbetsdag. Att arbeta som elevassistent innebär en yrkesroll som kan var väldigt varierande beroende på vilken skolform de arbetar i. De intervjuade elevassistenterna arbetar inom gymnasiesärskolans värld med elever som har autism och utvecklingsstörning. Elevgruppen som helhet är en heterogen grupp och verksamheten har inslag av utmanande beteende i form av utagerande beteende mot personal samt destruktivt beteende. Att ha utvecklingsstörning och autism har en korrelationsfaktor med just tendens till utmanande beteende. Metod: Studien är en kvalitativ studie som har ett hermeneutiskt förhållningsätt i samspel med systemteoretiskt perspektiv. Som metod har halvstrukturerad intervjuform använts. Totalt åtta intervjuer genomfördes varav en intervju var pilotintervju. Pilotintervjun ingår inte i studien. Resultat: Elevassistenter som ingått i studien visar att samtliga har blivit utsatta för bland annat sparkar och slag vid flera tillfällen. Det framkommer även i studien att elev¬assistenter påvisar kunskaper över de metoder som finns att tillgå för personal som arbetar i en utmanande miljö. Elevassistenternas utsagor visar på kunskaper inom affektsmitta och låg-affektivt bemötande samt att elevassistenter förstår betydelsen av elevens aktuella dagsform och behov av att vid en del tillfällen ändra elevens schema. I studien framkommer även elevassistenters kunskaper till elevens målutveckling samt kunskaper om att det finns handlingsplaner. I studien framtonas elevassistenters arbetsuppgifter vara av två olika karaktärer. En del moment av elevassistenters arbetsuppgifter var skolrelaterade medan andra moment av elevassistentens arbetsuppgifter var mer omsorgspräglad med bland annat hjälp till elever i olika hygiensituationer. Elevassistenter har fått tillgång till kurs inom Studio III som är en tredagarskurs där man både får teoretisk samt praktiska kunskaper med sig för arbete i en ut¬manande miljö. Det framkom i studien att elevassistenters fritid påverkats och detta berodde på hur dagen på arbetet varit samt vilken elev de arbetat med just den aktuella dagen. Resultat och analys: Elevassistentes yrkesroll har växt fram sedan 1960-talet och blivit en allt mer en växande och betydande yrkesgrupp och som ingår yrkesgrupp inom skolans organisation. Gadler (1997) definierade en elevassistent som en individ med olika personliga egenskaper, värderinga och attityder med varierande teoretiska och praktiska kunskaper. En definition som gör gällande även idag och som även tonade sig fram i denna studie. Att som elevassistent arbeta inom en utmanande skolmiljö med elever som har utmanande beteende ställer stora krav på empati och förståelse för den personalgrupp som arbetar inom verksamheten. I förlängningen borde detta leda till att kommuner ser över sin rekryteringshantering så att elevassistentyrkets kvalifikationskrav överensstämmer med de kvalifikationer som den aktuella verksamheten behöver. Nyckelord: Autism, elevassistent utmanande beteende, utmanande miljö, samt utvecklings-störning.

Syftet med studien är att öka kunskapen kring hur några pedagoger uppfattar utmanande beteenden hos barn i förskolan och vilka strategier några pedagoger kan använda för att hantera dessa. Urvalet har skett via ett godtyckligt urval, vilket i studien innebär att förskollärare och barnskötare har valts ut då fokus varit på verksamma pedagoger i förskolan. Den kvalitativa metoden har legat till grund för vårt insamlade material, via enskilda intervjuer för att få ta del av pedagogernas uppfattningar kring begreppet utmanande beteende och vilka strategier pedagogerna använder. Vid analysen av studien har en kvalitativ analys av innehållet utgjort grunden. Resultatet visar att pedagogerna har en samsyn kring definitionen av begreppet utmanande beteende och en samsyn kring deras strategier vid bemötande till dessa barn.

Syftet med studien är att genom intervjuer undersöka hur sex specialpedagoger beskriver arbetet medbarns utmanade beteende och därigenom analysera hur inkludering i förskolan kan förstås ochmöjliggöras. Kvalitativa intervjuer har genomförts med specialpedagoger på Åland och i Kalmar län.Beskrivningar av barns utmanande beteende, pedagogers bemötande och inkludering kartladesutifrån intervjuernas utsagor. Med hjälp av Nilholms (2007) specialpedagogiska perspektiv somteoretisk utgångspunkt gjordes en analys. Utmärkande i resultatet är bland annat att detkompensatoriska talet om barn är starkt trots att inkluderingsbegreppet är sprunget ur den kritiska,mer relationella synen på skolverksamhet. Att åtgärder sätts in motiveras genom förklaringen attbarnen behöver det men också utifrån tanken att miljön ska vara föränderlig för barnet. Utsagor visaratt arbeta inkluderande är ett rättesnöre för alla inom verksamheten så särlösningar för barn görs medtanken att individanpassa och förändringar i miljön sker för allas rätt att delta. Analysen visar dockatt det finns en stark norm för det normala barnet. Specialpedagogerna i studien uttrycker attförskollärare har en osäkerhet kring vad inkludering innebär. Föreställningen att barngruppen skavara rumsligt tillsammans hela tiden förekommer. På så vis uppstår en spänning mellan detindividuella och gruppens aktiviteter. Slutsatsen blir att dilemman inom förskoleverksamheten oftasynliggörs. Det problematiska med kategoriseringar av barn och hur skolsystemet är organiserat haringa rätta svar. Analysen visar att specialpedagogisk handledning erbjuder ett tillfälle förförskollärare att reflektera och muntliga förhandlingar kring bästa förhållningssättet till dessadilemman sker. Studien kan påvisa slutsatsen att mer samtal inom förskoleverksamhet med enmedvetenhet att enas om kompromisslösningar för olika praktiska dilemman kan främjainkluderingsarbetet. / <p>Godkännande datum:2019-01-04</p>

Bakgrund: Många personer med utvecklingsstörning har kommunikativa svårigheter och har därför behov av att utveckla olika sätt att kommunicera för att kunna förstå andra och göra sig förstådda. Svårigheter i kommunikationen påverkar interaktionen mellan personer med utvecklingsstörning och deras vårdare. Detta ställer höga krav på vårdare att kunna tolka och förstå den enskilda individens sätt att uttrycka önskningar och behov. På samma sätt riskerar vårdares budskap att missförstås. Om vårdaren misslyckas att förstå den boendes kommunikation och vice versa, kan det leda till situationer med utmanande beteende exempelvis i form av vägran, verbal eller fysisk aggressivitet. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att studera interaktion mellan vuxna personer med utvecklingsstörning och vårdare i gruppbostäder, samt att studera effekter av en utbildningsintervention för vårdare som arbetar i gruppbostäder. Metod: Avhandlingens samtliga delstudier har genomförts i gruppbostäder för personer med utvecklingsstörning bland boende och vårdare i ett län i norra Sverige. I studie I insamlades data kring 556 personer med utvecklingsstörning. I studie II och III deltog 16 vårdare och 11 personer med utvecklingsstörning. I studie IV deltog 7 vårdare. Studie I bygger på personalens skattningar av funktionsnivåer och förekomst av begränsningsåtgärder. I Studie II och III utgörs data av videoobservationer och narrativa intervjuer. I studie IV användes flera datainsamlingsmetoder i en mixed method design med både vårdarnas skattningar, med hjälp av instrument och semi-strukturerade intervjuer. Analys av materialet i studie II, III och IV har gjorts med kvalitativ innehållsanalys och i studie I och IV har data analyserats statistiskt. Resultat: I studie I framkom att av 556 boende hade 99 (18%) varit föremål för fysiska begränsningsåtgärder under den senaste veckan. Av dessa 99 hade nästan alla varit föremål för mer än en typ av begränsningsåtgärd. Den vanligaste begränsningsåtgärden var bälte i stol (74%). Användningen av begränsningsåtgärder var relaterade både till fysiska funktionsnedsättningar och till beteende. I studie II reflekterade vårdare över videoinspelad interaktion där vårdarna medverkat, både framgångsrik och misslyckad interaktion. Exempel på framgångsrik interaktion var att förstå tecken, kunna möta behov och hantera situationer med utmanande beteenden. Vårdarna reflekterade över att framgångsrik interaktion ledde till säkerhet, trygghet och självförtroende hos de boende. Vårdarna reflekterade även över de konsekvenser misslyckad interaktion fick i form av irritation, aggression och våld från de boende. I studie III studerades videoinspelad interaktion mellan 11 personer med utvecklingsstörning och 16 av deras vårdare. Verbal och icke-verbal interaktion identifierades. Fyra inspelade situationer valdes ut för att belysa framgångsrikt samspel. Resultatet visade att framgångsrikt samspel mellan personer med utvecklingsstörning och deras vårdare bland annat bygger på möjligheten att bekräfta varandra, dela vardagshändelser, ge tid och utrymme och på att använda ett kongruent och tydligt språk. I studie IV utvärderades effekterna av en web-baserad utbildningsintervention, vars syfte var att förbättra interaktionen mellan personer med utvecklingsstörning och vårdare samt att därmed reducera förekomsten av situationer med utmanande beteende. Resultatet visade att vårdarna hade förbättrat sin förmåga att hantera situationer med utmanande beteende och att förekomsten av utmanande beteende minskat. Vårdarna beskrev att den web-baserade utbildningen upplevts givande och möjlig att ta del av parallellt med arbetet. Slutsats: Fysiska begränsningsåtgärder förekommer i gruppbostäder för personer med utvecklingsstörning. Användningen av begränsningsåtgärder kan vara relaterade både till fysiska funktionsnedsättningar och till beteenden i samspelet mellan brukare och vårdare. Vårdare upplever användningen av fysiska begränsningsåtgärder svår och tröttande. Brott i kommunikationen mellan personer med utvecklingsstörning och deras vårdare kan leda till försvårad interaktion med risk för situationer med utmanande beteenden. När vårdare är framgångsrika i interaktionen med personer med utvecklingsstörning ger det tillfredsställelse både för de boende och vårdarna. Vårdarna upplever dock ofta hjälplöshet och osäkerhet i relation till hantering av situationer med utmanande beteende och efterfrågar utbildning. Web-baserad utbildning om interaktion med personer med utvecklingsstörning och utmanande beteende har i vår studie visat sig ge lovande effekter och bör vara möjlig att utveckla för både introduktion av nyanställda vårdare och för kompetensutveckling bland mer erfaren personal. / Background: People with learning disabilities communicate in various ways depending on their abilities. Communication difficulties affect interactions between people with learning disabilities and their professional carers’ and this places a high demand on the carers to interpret and understand each individual’s wishes and needs. At the same time, there is a risk that the carers will be misunderstood. If carers fail to understand what the residents are trying to communicate, and vice versa, situations with challenging behaviour such as an unwillingness to interact or verbal and physical aggression may occur. Aim: The overall aim of this thesis was to explore the interactions between adults with learning disabilities and carers in special accommodations as well as to evaluate the effects of an intervention created for carers working with people with learning disabilities at special accommodations. Method: The setting for the study was at special accommodations in one county in northern Sweden. In study I, information regarding 556 adults with learning disabilities was collected. In both study II &amp; III, 11 people with learning disabilities and 16 of their carers participated. In study IV, 7 carers and one person with learning disabilities participated. Data in study I consist of carers’ estimations of the residents disabilities and frequency of restraint use. Video-recorded observations and individual narrative interviews were used in study II and study III, and in study IV multiple methods of data collection were used in a mixed method design with both carers’ estimations using instruments and with semi-structured interviews. Methods for analyses in study II, III and IV were qualitative content analysis and in study I and IV statistical analyses were used. Results: Study I revealed that of the 556 residents studied, 99 (18%) had been subjected to physical restraint use over the previous week. Of these participants, almost all were subjected to more than one type of restraint. The most commonly used physical restraint was a belt in chair (74%). Use of physical restraint can be related to both physical disabilities and challenging behaviours in the interaction between people with learning disabilities and their carers’. In interviews for study II, the carers reflected on both successful and unsuccessful interactions after viewing video of situations where they have been participating. Examples of successful interactions included understanding cues, satisfying needs, and managing situations with challenging behaviours. The carers’ reflected on how successful interactions could influence their feeling of security, confidence, and satisfaction among the residents. The carers also reflected on the consequences of unsuccessful interactions, which included causing irritation, aggression and violence. In study III, interactions between 11 residents with learning disabilities and 16 of their caregivers were recorded on video. Verbal and non-verbal interaction skills used among the carers were identified. Four ‘caring situations’ were chosen as examples of skilled interactions. The results showed that skilled interactions between the carers and their clients were based on being confirming, sharing daily life experiences, giving time and space, and using congruent and distinct language. Study IV evaluated the effects of a web-based learning intervention, based on a theoretical model, and the results showed an increased ability among the carers to handle situations with challenging behaviour and a decreased frequency of challenging behaviour. Conclusion: Physical restraint is commonly used in special accommodations for people with learning disabilities. Use of physical restraint can be related to both physical disabilities and challenging behaviours in the interaction between people with learning disabilities and their carers. Carers find the use of physical restraint difficult and exhausting. A break in communication between people with learning disabilities and their carers could lead to impaired interaction that creates situations of challenging behaviour. When carers are able to interact successfully with people who have limited ability to communicate verbally, it seems to give satisfaction to both the residents and their carers in group homes. Carers often experience helplessness and uncertainty in situations with challenging behaviour and express a need for support. The carers considered the web-based training program to be useful. Further, a decrease of situations of challenging behaviour was observed after the web-based program was implemented. This indicates that the web-based training program may be useful in training for carers, both novices and more experienced carers in special accommodations for people with learning disabilities

Syftet med studien är att belysa vilka beteenden i mötet med barnet som förskolläraren finner utmanande. Fem intervjuer har genomförts på fem olika förskolor. Genom en kvalitativ studie har förståelse för hur förskolläraren upplever beteende som verkar utmanande bland barn ökat. Kunskap har vunnits om hur de anser att det ska hanteras samt vilket stöd förskolläraren önskar i situationer där de blir utmanade.    Resultatet har bearbetats och analyserats utifrån forskning och litteratur som behandlats under studiens gång. Respondenterna menar att ett utmanande beteende kan vara av olika karaktär, bland annat utagerande barn, barn som rymmer och barn som sluter sig inom sig själv. Kollegial reflektion är en del i hur förskolläraren handhar detta. Det framkom under studien att förskollärarens kompetens och vilja till utveckling inom det som upplevs utmanande, är betydelsefulla delar i att bemöta dem. Samarbete med hemmet visade sig också påverka hanteringen. Stöd från kollegor anses väsentligt och behövs i den dagliga verksamheten, liksom stöttning från förskolechefen och elevhälsoteam. Mindre grupper, visade sig, var önskvärt för att kunna utöva sitt yrke och genomföra uppdraget på ett professionellt sätt, men också för att förskolläraren då minskar sin känsla av stress. Barnen, menar både forskning och respondenterna, upplever då också mindre stress. Studien visar att det är viktigt med utbildning som ligger i linje med dagens forskning och kunskap om barn. Goda kunskaper om dess utveckling och miljöns påverkan, framkom även det i studien, är förutsättningar för ett givande samspel mellan barnet och förskolläraren.