Bakgrund: Intensivvård är sjukvård inom högteknologisk verksamhet där patienter som är allvarligt och kritisk sjuka eller skadade vårdas. Att under vårdtiden på intensiven vårdas i respirator försämrar patienternas möjlighet att kommunicera verbalt med andra. Tidigare var rutinen att patienter som vårdades i respirator sederades djupt och kravet på kommunikation var då inte så hög, men det senaste decenniet har regimen kring det förändrats. Idag respiratorbehandlas patienter med en ytligare sedering och dagliga väckningar. Kommunikation är viktigt vid omvårdnad av patienter. Patienter önskar mer kommunikation och information från personal då det är svårt att förstå alla situationer som de befinner sig i. Intensivvårdssjuksköterskor menar att vårda patienter i respirator med ytlig sedering kan vara en etisk konflikt. Det ställer höga krav på oss som ska vårda dessa patienter att vi kan förklara vad som hänt, kommer hända och vad vi ska göra med patienterna så det förstår vad vi säger och menar.  Syfte: Syftet var att beskriva strategier för kommunikation när ett gemensamt verbalt språk saknas hos patient med invasiv ventilationsbehandling och intensivvårdssjuksköterskan. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ ansats med kritiskt incident teknik som metod. Studien hade ett ändamålsenligt urval och inkluderade intensivvårdssjuksköterskor från hela landet. Datainsamlingen har skett med ostrukturerade intervjuer och datan har analyserats induktivt. Författarna letade efter beteendecitat och beskrivningar av olika strategier för kommunikation. Dessa indelades sedan i underkategorier medan ett resultat skrev fram och slutligen presenterades i tre olika huvudkategorier.  Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier; Skapa trygghet med kommunikation och kroppsspråk, resurser för att tolka och förstå patienter och använda kommunikationshjälpmedel.  Slutsats: Att vårda patienter som inte intensivvårdssjuksköterskorna har ett gemensamt verbalt språk med är komplext. Studien fann att genom kroppsspråket gick det att kommunicera med patienterna. Det framkom att något som var väldigt viktigt var att skapa en trygg och säker atmosfär för patienten, kände patienten sig trygg och sedd menade studiedeltagarna att den verbala kommunikationen inte längre spelade fullt lika stor roll.