Ett barn kräver mer stöd och förståelse för vad som kommer att ske. En interhospital överföring innebär ett byte av miljö vilket kan upplevas hotfullt för barnet. Miljön är oförutsägbar och vårdpersonal kan uppleva ensamhet om känslan av gemenskap uteblir. Här finns ett behov av trygghet som kan uppnås genom samverkan med kollegor, planering och kunskap. Syftet var att undersöka anestesisjuksköterskans upplevelse av att vårda barn under interhospital överföring. Studien är gjord med kvalitativ forskningsmetod och data är analyserat med kvalitativ innehållsanalys. Sex anestesisjuksköterskor med erfarenhet av interhospital överföring av barn har intervjuats i öppna intervjuer. Semistrukturerade frågeställningar har använts. Det upplevs att en extra skärpa krävs vid vård av barn under interhospital överföring då barn inte har lika mycket reserver som vuxna och läkemedelsdoser samt vitala parametrar varierar med barnets vikt och ålder. Vikten av att vara förberedd på det oförberedda samt att noga planera inför resan framkommer. Erfarenhet påverkar vårdarens förmåga att delegera arbete och speglar hur vårdaren löser olika situationer som upp kommer.Det påverkar även anestesisjuksköterskan syn på ambulanspersonalen. Erfarenhet av att vårda barn ger deltagarna en stark känsla av trygghet. Vårdpersonalen har ett behov av trygghet för att kunna ge en godvård. Det skiljer sig mellan deltagarna beroende på om de upplever en gemenskap med den andra vårdpersonalen under transporten. Gemenskap bildar en trygghet i vårdandet men anestesisjuksköterskan kan fortfarande uppleva en känsla av utsatthet eller ensamhet i vårdandet av ett barn. Föräldrar är barnens trygghet.

Interhospitala överföringar har ökat de senaste åren och tidigare forskning har fokuserat på transportfasen utifrån olika perspektiv. Det saknas däremot forskning kring intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att ta emot och vårda patienter efter interhospital överföring, därför valde vi att fokusera på detta ämne. Syftet med studien är att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av vårdandet av patienter efter en interhospital överföring. En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Nio specialistsjuksköterskor inom intensivvård med erfarenhet av att vårda patienter efter interhospitala överföringar intervjuades. Dataanalysen är baserad på kvalitativ innehållsanalys och resulterade i åtta subteman och tre teman: Upplevelse av kontroll, Upplevelse av ambivalens kring överföringar, Upplevelse av samhörighet med andra. Det upplevs positivt att ta emot och vårda patienter efter interhospital transport när det finns möjlighet till förberedelse, både praktiskt och mentalt. Samma känsla infinner sig när mötet med patienten och anhöriga blir bra och när samarbetet på avdelningen och mellan enheterna är tillfredställande. Dock upplevs viss stress om det finns brister i dokumentation och informationsöverföring eller om mottagandet av patienten och dess närstående känns otillräckligt. Resultatet illustrerar komplexiteten av mottagandet efter överföring och betonar vikten av en bra överlämning. Utvecklingsområden finns såsom enhetliga journalsystem mellan regioner och att undvika interhospitala överföringar på grund av resursbrist. / Interhospital transfers have increased in number over the last years and at this point there is a good amount of research focussed on the transport phase of transfers that even includes different perspectives. There is, however, a lack of research concerned with the aftermath of a patient transfer such as taking over and caring for the patient. We therefore decided to make this the focus of our study. The aim of this study was to investigate the experience of critical nurses of caring for patients after interhospital transfer. We conducted a qualitative interview study where we interviewed nine critical care nurses from two mid-level general intensive care units. Data analysis was performed using qualitative content analysis. This resulted in 8 sub-themes and 3 main themes: Experience of control, Ambivalence regarding transfers and Experiencing fellowship. The result demonstrates that critical care nurses have a positive experience of receiving and caring for patients after interhospital transfer given that they had to opportunity to be mentally and practically prepared. Meeting the patient and their family members also generates a positive experience when the cooperation and information transfer between units has been satisfactory. Critical care nurses experience stress when they perceive threats to patient safety such as incomplete transfer of information or documentation or when the encounter with the patient and their family members was marked by problems. The result shows the complexity of taking over patients after transfer and the importance of a high-quality patient handover. Areas of improvement for transfers are seen by introducing a unified national medical record system and avoiding interhospital transfers due to lack of resources.