Syftet med denna uppsats är att bidra till kunskap om det formella och informella lärandet inom Kriminalvården samt på vilket sätt dessa former av lärande förhåller sig till varandra.  Utifrån syftet har följande frågeställningar preciserats: “Hur ser det formella lärandet ut i form av interna utbildningar?”, “Hur ser det informella lärandet ut i det dagliga arbetet?” samt “Hur förhåller sig det formella och det informella lärandet till varandra i det dagliga yrkesutövandet?”. Tidigare forskning beskriver att det formella lärandet förekommer i form av organiserade aktiviteter utanför arbetsplatsen, exempelvis genom interna utbildningar. Det informella lärandet förekommer i det dagliga arbetet och ofta omedvetet genom exempelvis att lära sig av sina medarbetare. Det redogörs även för hur formerna förhåller sig till varandra samt både positiva och negativa effekter av det informella och formella lärandet. Studien har genomförts genom semistrukturerade intervjuer med ett urval av åtta informanter inom Kriminalvården där samtliga arbetar på en ungdomsavdelning på en anstalt och med en arbetslivserfarenhet på minst ett år. Resultatet har analyserats tematiskt med grund i studiens teoretiska ramverk; Informellt och formellt lärande samt community of practice. Studiens resultat visar på att de interna utbildningarna är relevanta för informanternas arbetsuppgifter och är viktiga att ta del av för att kunna utföra ett bra arbete, men att det informella lärandet i det dagliga arbetet visar sig vara mer betydelsefullt i slutändan. I resultatet framgår det dock att både det informella och formella krävs för att fylla medarbetarnas behov av kunskap och där en samverkan mellan det formella och informella är den mest framstående formen av lärande.