Syftet med denna avhandling var att undersöka på vilket sätt och i vilken utsträckning blyga personer skiljer sig från icke-blyga personer med avseende på deras attributionsmönster. Resultaten från 3 kvantitativa och 1 kvalitativ studie visar en något annorlunda bild av hur blyghet relaterar till social kognition jämfört med tidigare forskning i området. Följande 4 huvudsakliga slutsatser drogs. (1) Blyga personer har inte nödvändigtvis en snedvriden social kognition eftersom de uppvisade en mindre aktörs–observatörsskillnad jämfört med icke-blyga personer. (2) Det är sannolikt att blyga och självfokuserade personer bedömer sina emotionella reaktioner som orsakade av stabila interna orsaker snarare än mindre stabila interna och externa orsaker. Om blyga personer är mindre självfokuserade så tenderar dessa personer ändå att uppvisa detta attributionsmönster. (3) Blyghet snarare än beteendemässig inhibition har betydelse för vilka orsaker som tillskrivs emotionella reaktioner medan blyghet och beteendemässig inhibition interagerar när det gäller i vilken grad fritt valda orsaker upplevs vara orsakade av interna respektive externa faktorer. En slutsats av dessa resultat är att fortsatt forskning bör fokusera hur människor i sin vardag förklarar sina egna och andra människors beteenden och reaktioner. (4) Mycket blyga personer kan uppleva identitetsförvirring samt kan ha en ambivalent önskan om att vara blyg samtidigt som blygheten försvinner. Trots att dessa resultat pekar på ganska allvarliga konsekvenser av att vara blyg så verkar blyghet generellt betraktas i ett ganska positivt ljus. / The purpose of this thesis was to investigate how and to what degree shy individuals differ from non-shy individuals regarding their attributional patterns. The results from 3 quantitative and 1 qualitative study paint a somewhat different picture of how shyness is associated with social cognition compared to previous research in the field. The following 4 main conclusions were drawn. (1) Being shy does not necessarily imply distorted social cognitions since shy people exhibited less of a self–other difference compared to non-shy people. (2) Being self-focused and shy means that emotional reactions are likely to be perceived as caused by stable internal causes rather than less stable internal and external causes. If shy people are self-focused to a lesser extent there is still a tendency for these individuals to exhibit this attributional pattern. (3) Shyness is more important than behavioral inhibition in determining ascriptions of causes to emotional reactions, whereas shyness and behavioral inhibition interact in determining people’s perceptions of the degree to which freely chosen causes are caused by internal and external factors, respectively. One conclusion of these findings is that future research needs to focus on how people in everyday life really explain their own and other people’s behaviors and reactions. (4) Very shy people can experience identity confusion as well as a conflicting wish to stay shy and to overcome shyness at the same time. Even though these results imply quite severe consequences of being shy, in general shyness seems to be viewed in quite a positive light.

言語変化の原因については、比較言語学や言語地理学双方の立場から、様々な議論がなされてきたが、この問題に対し、変化の原因と変化の結果という関係を多変量的に捉えて知見を得る方法は、十分な議論があるとはいえない。そこで本研究では、これまでの言語変化の議論を踏まえつつ、具体的な事例について、系統推定や重回帰分析、対応分析といった数理的な手法を用いて多変量的な分析を行い、言語変化の原因や原因別の変化の特徴を明らかにした。 / 博士(文化情報学) / Doctor of Culture and Information Science / 同志社大学 / Doshisha University