Inom socialt arbete möter brukare i olika sammanhang skapande verksamheter i exempelvis dagverksamhet, sysselsättning eller som arbetsträning. Att delta i verksamheten kan vara frivilligt eller tvingande. Denna studie undersöker hur hantverkspedagoger arbetar med skapande verksamhet i socialt arbete, samt vilka strukturer och förhållningssätt som måste finnas i verksamheten för att denna ska ge förutsättningar till förändringsprocesser för deltagaren. Studiens syfte är att fördjupa förståelsen för hur visuellt skapande verksamhet används för att möjliggöra förändring för brukare inom det sociala arbetets fält. Verksamheterna som undersöks i studien använder sig samtliga av visuellt skapande, vilket är olika former av skapande såsom måleri, keramik, textiltryck och sömnad. Studien genomfördes utifrån en kvalitativ ansats med ostrukturerade fokusgruppsintervjuer som val av metod. Metoden utökades efterhand med en telefonintervju. Totalt genomfördes två fokusgrupps-sessioner och en telefonintervju med sammanlagt sex informanter. Den teoretiska ram, ur vilken den skapande verksamheten belyses och analyseras, utgår från symbolisk interaktionism, där definition av situationen samt sympatisk introspektion är två centrala begrepp. Andra centrala begrepp i studien är Axel Honneths definition av erkännande samt Martin Bubers mellanmänskliga möten. Studiens resultat visar att pedagogernas arbete bridrar till förändringsprocesser, genom strukturella såväl som pedagogiska förhållningssätt, vilka båda genomsyras av ett processorienterat förhållningssätt där deltagarens egna processer är centrala. I den avslutande diskussionen diskuteras den skapande verksamhetens förändringspotential inom socialt arbete i förhållande till teoretiska begrepp så som mellanmänskliga möten, definition av situationen och symboliskt våld för att belysa ett vägval mellan två förhållningssätt som socialpedagogen ständigt ställs inför. / In social work clients encounter arts in different contexts as in, for example, daytime activities, employment or job training. The participation in the activities may be voluntary or mandatory. This study examines how specialist crafts tutor work with creative activities in social work and the structures and attitudes necessary to provide conditions for change for the participant. The work places surveyed in this study all used creative methods involving visual arts such as paintings, ceramics, textile and sewing. The study´s purpose is to deepen the understanding of how visual creative activity is used to enable change for users in the field of social work. The activities evaluated in the study all use forms of visual creativity, which include various forms of creativity such as painting, sculpture, textile printing and sewing. The study was conducted based on a qualitative approach and the choice of method was unstructured focus groups with specialist crafts tutors. The method was extended during the research process by a telephone interview. In total, there were two focus group sessions and one telephone interview with a total of six informants. The theoretical framework from which creative activity is highlighted and analyzed is based on symbolic interactionism, where definition of the situation and sympathetic introspection are two key concepts. Other key concepts in the study are Axel Honneth's definition of recognition as well as Martin Buber's interpersonal encounters. The result of the study shows that specialist crafts tutors work contributes to change through structural and pedagogical approaches, which both are permeated by a process-oriented approach where the participant's own processes are central. In the final discussion the potential of creative activities for change within social work is discussed in relation to the theoretical concepts of interpersonal encounters, definition of the situation and symbolic violence to illuminate a choice between two approaches that social pedagogue faces.