The purpose of this study is to investigate experiences that teachers in religion has about the subject’s potential to function as an arena for development of relationships between teachers and students. Through interviews and qualitative content analysis has this essay tried to respond to this. It turns out that student’s negative approach against the subject affects the opportunities for conversations. And based on Martin Buber and Jonas Apelin’s theories of relationships then the chances of what they call an interpersonal meeting reduces, where relationships develop when the interpersonal sphere primarily is established through conversations. At the same time as the student´s positive attitude towards certain content such as existential questions, ethics and morals can encourage just such interpersonal encounters, as the students are perceived to experience this as relevant and interesting and also participate in other ways in the discussions. A particularly exiting result was that several of the teachers experienced that relationships improved through student’s religiosity, and the conversations that arouse thanks to students faith. Knowledge and understanding of how relationships work and can develop in the context of certain school subjects like religion is an unexplored, therefore this study can contribute to further research.

<p>I en kunskapsöversikt från Skolverket (2009), vilken belyser olika faktorer som påverkar resultaten i svensk grundskola, har andelen elever som trivs bra och upplever engagemang och inflytande i skolan ökat, men många elever, särskilt flickor, i grundskolans senare år känner sig stressade och mår dåligt. Genom noggranna kartläggningar och pedagogiska utredningar kan skolan identifiera elevers starka sidor och deras svårigheter. Skolan har enligt både skollagen och gällande läroplan skyldighet att främja elevers harmoniska utveckling och att anpassa verksamheten till elevernas behov är en självklar förutsättning.</p><p> </p><p>Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka flickors relation till skolans krav, hur dessa påverkar flickornas elevidentitet och vilka pedagogiska konsekvenser och implikationer denna inblick kan visa på. Trettio flickor i år åtta har svarat på frågor och med sina egna ord beskrivit en god skolmiljö. Flickorna beskriver i undersökningen hur deras skolgång påverkas positivt eller negativt beroende av skolans bemötande och hur de lyckas leva upp till ställda krav och förväntningar. Eleverna efterfrågar vuxna som tror dem om gott, som tror på deras förmåga, som bryr sig om hur de mår och utvecklas, som får dem att känna sig dugliga och värdefulla. Vuxna som de kan lita på.</p><p> </p>

I en kunskapsöversikt från Skolverket (2009), vilken belyser olika faktorer som påverkar resultaten i svensk grundskola, har andelen elever som trivs bra och upplever engagemang och inflytande i skolan ökat, men många elever, särskilt flickor, i grundskolans senare år känner sig stressade och mår dåligt. Genom noggranna kartläggningar och pedagogiska utredningar kan skolan identifiera elevers starka sidor och deras svårigheter. Skolan har enligt både skollagen och gällande läroplan skyldighet att främja elevers harmoniska utveckling och att anpassa verksamheten till elevernas behov är en självklar förutsättning.   Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka flickors relation till skolans krav, hur dessa påverkar flickornas elevidentitet och vilka pedagogiska konsekvenser och implikationer denna inblick kan visa på. Trettio flickor i år åtta har svarat på frågor och med sina egna ord beskrivit en god skolmiljö. Flickorna beskriver i undersökningen hur deras skolgång påverkas positivt eller negativt beroende av skolans bemötande och hur de lyckas leva upp till ställda krav och förväntningar. Eleverna efterfrågar vuxna som tror dem om gott, som tror på deras förmåga, som bryr sig om hur de mår och utvecklas, som får dem att känna sig dugliga och värdefulla. Vuxna som de kan lita på.

Det finns formulerade direktiv som lärarutbildningen på Malmö Lärarhögskola delar ut till sina lärarstudenter där det framgår att relationer är viktiga att etablera för en lärares yrkesutövning. Dessutom bedrivs även forskning på Malmö högskola med relationell pedagogik i fokus. Däremot har jag under mina studier på lärarhögskolan upplevt väldigt få exempel relationell pedagogik i utbildningen. Eftersom jag inom snar framtid ska bli lärare undrar jag hur viktigt det är att skapa personliga relationer i undervisningssyfte. Syftet med denna studie var att undersöka vikten av personliga relationer för en meningsskapande undervisning. Dessutom ställdes frågan om den relationella pedagogik som vissa lärare ändå bedriver är något som är formulerat från ledningshåll eller om det är något enskilda lärare gör utifrån sina egna erfarenheter. I arbetets inledning presenteras argument för att unga människor idag mer än förut har växt upp med en självförverkligande mentalitet som kräver uppmärksamhet från samhällets alla instanser i synnerhet i utbildningssammanhang. Forskning understödjer också dessa argument eftersom undervisningen enligt forskningen gått från en lydnadskultur till att eleverna ska bli mer delaktiga. Följaktligen har detta även resulterat i en förändrad lärarroll, från en rollbetingad auktoritet till en personlig auktoritet. En forskningsöversikt utfördes med relationell pedagogik i fokus och från ett brett perspektiv. Genom en hermeneutisk tolkande metod sammanställdes resultatet. Den övergripande frågan som ställs i arbetet upplevs vara tämligen väl besvarad. En relationell pedagogik kan med största sannolikhet vara en bra metod att skapa meningsfullt lärande i undervisningen. Däremot avslöjar inte detta arbete i någon större utsträckning att det bedrivs en organiserad relationell pedagogik ute i verksamheten. Det är snarare så att enskilda lärare genom att pröva sig fram har förstått att odlade personliga relationer leder till bättre undervisning. Forskningen som presenteras understödjer lärarnas egna erfarenheter eftersom flera studier pekar på sambandet mellan dåliga betyg för den enskilda eleven och elevens bristfälliga relation till läraren.

Inom socialt arbete möter brukare i olika sammanhang skapande verksamheter i exempelvis dagverksamhet, sysselsättning eller som arbetsträning. Att delta i verksamheten kan vara frivilligt eller tvingande. Denna studie undersöker hur hantverkspedagoger arbetar med skapande verksamhet i socialt arbete, samt vilka strukturer och förhållningssätt som måste finnas i verksamheten för att denna ska ge förutsättningar till förändringsprocesser för deltagaren. Studiens syfte är att fördjupa förståelsen för hur visuellt skapande verksamhet används för att möjliggöra förändring för brukare inom det sociala arbetets fält. Verksamheterna som undersöks i studien använder sig samtliga av visuellt skapande, vilket är olika former av skapande såsom måleri, keramik, textiltryck och sömnad. Studien genomfördes utifrån en kvalitativ ansats med ostrukturerade fokusgruppsintervjuer som val av metod. Metoden utökades efterhand med en telefonintervju. Totalt genomfördes två fokusgrupps-sessioner och en telefonintervju med sammanlagt sex informanter. Den teoretiska ram, ur vilken den skapande verksamheten belyses och analyseras, utgår från symbolisk interaktionism, där definition av situationen samt sympatisk introspektion är två centrala begrepp. Andra centrala begrepp i studien är Axel Honneths definition av erkännande samt Martin Bubers mellanmänskliga möten. Studiens resultat visar att pedagogernas arbete bridrar till förändringsprocesser, genom strukturella såväl som pedagogiska förhållningssätt, vilka båda genomsyras av ett processorienterat förhållningssätt där deltagarens egna processer är centrala. I den avslutande diskussionen diskuteras den skapande verksamhetens förändringspotential inom socialt arbete i förhållande till teoretiska begrepp så som mellanmänskliga möten, definition av situationen och symboliskt våld för att belysa ett vägval mellan två förhållningssätt som socialpedagogen ständigt ställs inför. / In social work clients encounter arts in different contexts as in, for example, daytime activities, employment or job training. The participation in the activities may be voluntary or mandatory. This study examines how specialist crafts tutor work with creative activities in social work and the structures and attitudes necessary to provide conditions for change for the participant. The work places surveyed in this study all used creative methods involving visual arts such as paintings, ceramics, textile and sewing. The study´s purpose is to deepen the understanding of how visual creative activity is used to enable change for users in the field of social work. The activities evaluated in the study all use forms of visual creativity, which include various forms of creativity such as painting, sculpture, textile printing and sewing. The study was conducted based on a qualitative approach and the choice of method was unstructured focus groups with specialist crafts tutors. The method was extended during the research process by a telephone interview. In total, there were two focus group sessions and one telephone interview with a total of six informants. The theoretical framework from which creative activity is highlighted and analyzed is based on symbolic interactionism, where definition of the situation and sympathetic introspection are two key concepts. Other key concepts in the study are Axel Honneth's definition of recognition as well as Martin Buber's interpersonal encounters. The result of the study shows that specialist crafts tutors work contributes to change through structural and pedagogical approaches, which both are permeated by a process-oriented approach where the participant's own processes are central. In the final discussion the potential of creative activities for change within social work is discussed in relation to the theoretical concepts of interpersonal encounters, definition of the situation and symbolic violence to illuminate a choice between two approaches that social pedagogue faces.

Det här projektet presenterar hur inredningsarkitektur skulle kunna ta hand om efterlämnade exteriöra stadsrum och undersöker detta mer specifikt genom att ta sig an Hägerstens torg i Axelsberg – ett senmodernistiskt förortstorg i Stockholm, som historiskt varit mer attraktivt och livligt men idag står och förfaller. Projektet arbetar följaktligen med rumskategorin torg, vilket är viktiga mötesplatser och rumsliga uttryck för de demokratiska värderingar som vårt samhälle bygger på. Genom plats- och rumsanalyser, gestaltande undersökningar och formstudier, ritningar samt visualiseringar, presenterar rapporten tre gestaltningsförslag som med sina kontemplativa inslag önskar få människorna på torget att få syn på sig själva och på varandra. De tre gestaltningsförslagen stärker varandra och fungerar som en integrerad helhet. Nya skulpturala möbler blir ett tillägg som möjliggör social interaktion på platsen. En omgestaltad yta på en redan existerande cirkulär markbeläggning gör platsen mer iögonfallande och uppmärksammar passerande på platsen, sig själva och varandra. Den mur som finns på torget utvecklas med cirkulära reflekterande material som aktiverar rummet genom att reflektera platsen och människorna som befolkar den. Därigenom förbättras torgets och befolkningens rumsliga upplevelser, även den tid som spenderas på platsen kan då förlängas. Designförslagen vill återaktivera torgets centrala roll i samhället, som social och demokratisk plats för mellanmänskliga möten. Projektet belyser således vikten av inredningsarkitektur i planeringen av våra stadsrum, och hävdar att inredningsarkitekter behöver, i högre utsträckning än idag, erövra gestaltandet av våra urbana livsmiljöer för att främja mellanmänskliga möten, den rumsliga upplevelsen och lusten av att vara i ett rum.