Syre transporteras från lungorna, via blodet bundet till erytrocyternas hemoglobin, till kroppens alla celler. En hemoglobinkoncentration i blodet under referensintervallet definieras som anemi och påverkar hela kroppen och försämrar den fysiska prestationsförmågan. Järnbristanemi är en anemi med otillräcklig järntillförsel till benmärgen på grund av tomma järnförråd (absolut järnbrist) eller försvårat järnutnyttjande (funktionell järnbrist). Analysparametern HYPO på analysinstrumentet Advia 2120 (Siemens) mäter andelen hypokroma erytrocyter (erytrocyter med lågt hemoglobininnehåll) och anses vara en av de bästa parametrarna för att påvisa funktionell järnbrist. Analysparametern Hypo-He på analysinstrumentet XN-1000 (Sysmex) är en forskningsparameter för samma ändamål. Syftet med detta arbete var att jämföra markörer för funktionellt järnstatus och utvärdera om analysen HYPO på Advia 2120 kan ersättas med Hypo-He på XN-1000. Fyrtiofyra patientprover, på vilka HYPO var beställt, analyserades, först på XN-1000 och därefter på Advia 2120. En linjär regressionmodell gjordes för att beskriva korrelationen mellan analyserna HYPO och Hypo-He. Imprecisionen för analysen Hypo-He beräknades genom inom-serie- och total-serie-imprecision. Korrelationen mellan analyserna var måttligt stark (r = 0,7185 (absoluta värden) och r = 0,8081 (logaritmerade värden)), dock med många analysresultat inom det lägre området. Variationskoefficienten för Hypo-He beräknades till mellan 0 % - 9,5 %. För att kunna avgöra om Hypo-He kan ersätta HYPO som indikator på funktionell järnbrist krävs kompletterande studier på välkaraktäriserade patientprover med varierande analysvärden inkluderande värden för HYPO på mer än 10 %.

Iron deficiency is common in frequent blood donors. At Ryhov blood center, hemoglobin and ferritin levels are measured in all newly registered blood donors. After June 2017, additional control for S-ferritin levels was added after the 4th and 5th blood donation, in women and men, respectively. The study aimed to evaluate S-ferritin levels in newly registered blood donors in 2018 and compare the number of rejected donors between men and women. Moreover, to compare S-ferritin levels between new registration and follow-up and compare the number of screening controls in 2016 with 2020. The study included all newly registered and rejected blood donors in 2018. Additionally, blood donors who were newly registered during 2018–2019 and underwent the follow-up S-ferritin control between 2018–2021 were included. The number of newly registered in 2018 was 544 blood donors, 17% were rejected due to low S-ferritin levels where all were women. Results showed that S-ferritin levels decreased at follow-up and the difference was greater in men than women. However, women had lower S-ferritin levels at new registration compared to men. The study could not show that follow-up S-ferritin control has an effect in reducing the number of screenings controls.

Syre transporteras i kroppen från lungorna till vävnader bundet till hemoglobin i erytrocyter. Specifikt i hemoglobin är det järnatomen som binder syret. För att det ska bildas erytrocyter är det nödvändigt med järn, folsyra och vitamin B12. Brist på dessa leder till anemi.  Anemi drabbar ca 1/3 av världens befolkning. Det definieras som minskning av friska erytrocyter och leder till att kroppens vävnader inte får tillräckligt med syre. Den vanligaste formen av anemi orsakas av järnbrist. Järnbrist förekommer i två former: absolut eller funktionell. Absolut järnbrist är centralt i detta arbete och innebär låga eller tomma järnförråd som kan leda till järnbristanemi. Denna sker vid bland annat ökat behov, minskat upptag av järn från födan, malabsorption eller kroniska blödningar. Ungefär 1,2 miljarder människor i världen idag har järnbristanemi. De vanligaste symtomen är huvudvärk, blek hud, trötthet och dyspné. Under graviditeten så tredubblas järnbehovet för att kunna försörja moderns ökande blodvolym och erytrocyter, tillväxten av fostret samt placentan och för att kompensera för blodförlusten vid förlossningen. Har man låga eller tomma järnförråd innan graviditeten så riskerar man järnbristanemi. Järnbristanemi hos gravida ökar risken för prematur födsel, låg födelsevikt och missfall. Risken för mödradödlighet har en direkt korrelation med järnbrisanemins svårighetsgrad. Om järnbristanemi lämnas obehandlad så har det nyfödda barnet en ökad risk att själv drabbas av järnbristanemi och det kan även ha en negativ påverkan på barnets kognitiva utveckling. Vid behandling av järnbristanemi ges i första hand oralt järn men vid svårare fall så ges intravenöst järn. Syftet med studien var att jämföra effektivitet och säkerhet av intravenös och oral järn-administration vid järnbristanemi i samband med graviditet och postpartum hos kvinnor. Metoden som används går ut på flera sökningar på Pubmed där sex kliniska studier som passar frågeställningen valdes ut för arbetet. Resultatet från alla dessa artiklar pekar på att intravenös behandling av järnbristanemi är mer effektiv på att öka Hb värden och järndepåer med ökad följsamhet och mindre antal biverkningar. Av det testade preparaten gav järnkarboxymaltos mest lovande resultat. Trots att arbetet hade flera begränsningar som kunde ha förbättrats genom att använda fler homogena kliniska studier så gynnade resultaten från alla sex studier den intravenösa behandlingen över den orala behandlingen. Dock borde alla gravida kvinnor ta oralt järntillskott tidigt i förebyggande syfte, redan under den första trimestern för att undvika utveckling av järnbristanemi. Intravenöst järn bör användas som sista utväg vid svårare typer av anemi, malabsorption samt för att öka följsamheten. / Oxygen is transported in the body from the lungs to tissues while bound to hemoglobin in erythrocytes. Specifically in hemoglobin it is the iron atom that binds the oxygen. Synthesis of erythrocytes place iron, folic acid and vitamin B12. A lack of these compounds leads to anemia. Anemia affects about 1/3 of the world's population. It is defined as lower-than-normal levels of healthy erythrocytes and deprives the body's tissues of oxygen. The most common form of anemia is caused by iron deficiency. Iron deficiency occurs in two forms, absolute or functional iron deficiency. Absolute iron deficiency is central for this study. Absolute iron deficiency implies low or empty iron storages which can cause iron deficiency anemia. This occurs in the event of, among other factors, increased demand for iron, reduced iron content in the food, malabsorption or chronic bleedings. Approximately 1.2 billion people have iron deficiency anemia worldwide. The most common side effects are headache, paleness, fatigue and dyspnea. During pregnancy the need for iron triples to be able to support the mother's increase of blood plasma, erythrocytes, the growth of the fetus and the placenta and to compensate for the blood loss during childbirth. If you have low or empty iron stores before pregnancy, you are at risk for iron deficiency anemia. Iron deficiency anemia in pregnant women increases the risk of prematurity, low birth weight and miscarriage. The risk of maternal mortality has a direct correlation with the severity of iron deficiency anemia. If iron deficiency anemia is left untreated, the newborn has an increased risk of suffering from iron deficiency anemia and also a negative impact on the cognitive development. When treating iron deficiency anemia, oral iron is the primarily treatment but in more severe cases intravenous iron is given. The objective of this study was to compare the efficacy and safety of intravenous and oral iron treatment for iron deficiency anemia in pregnancy and postpartum women. The method used consists of several searches on Pubmed where six clinical studies that fit the aim of this report were chosen. The results from all these articles indicate that intravenous treatment of iron deficiency anemia is more effective at increasing Hb values ​​and iron storages with increased compliance and fewer side effects. The iron preparation that was most promising was ferric carboxymaltose. Although this study had several limitations that could have been improved by using more homogeneous clinical studies, the results from all six studies favored the intravenous treatment over the oral treatment. However, all pregnant women should take oral iron supplements early on as a preventive measure in the first trimester to avoid developing iron deficiency anemia. Intravenous iron should be used as a last resort in more severe types of anemia, malabsorption and to increase compliance.

Tillgängligheten av blod kan vara livsavgörande för många personer, därför är blodgivning en viktig del av vården. För blodgivare kan en regelbunden blodgivning påverka kroppens järndepåer vilket på sikt kan leda till en järnbrist. Syftet med denna studie var att kartlägga blodgivares järndepåer i Region Jönköpings län genom att (i) utvärdera antalet och andelen nyanmälningar som ej uppfyllt godkänd S-ferritinnivå för blodgivning, (ii) jämföra nivåerna av S-ferritin vid nyregistrering och vid upprepad blodgivning, (iii) utvärdera intag av järnprofylax hos blodgivare, (iv) jämföra antalet, andelen samt orsaken till kontrollprovtagningar före och efter S-ferritin infördes som provtagningsrutin. Data insamlades och erhölls från Blodcentralen, Jönköping, Sverige, och analyserades statistiskt. Resultatet visade att fler kvinnor än män ej blev godkända som blodgivare på grund av S-ferritin <22 µg/L. Genom att sänka S-ferritinnivån kan fler kvinnor godkännas för blodgivning. Vidare visade studien att upprepad blodgivning leder till minskade järndepåer. Grupperna som erbjudits järnprofylax hade stabilare S-ferritin över tid vilket antyder att alla blodgivare skulle gynnas av järnprofylax, men vidare studier krävs. Majoriteten av blodgivare med S-ferritin ≤100 µg/L intar erbjudna järntabletter vilket visade att blodgivarna möjliggjorde fortsatt blodgivning. Slutligen visade studien att sedan S-ferritin infördes som provtagningsrutin 2017 har kontrollprovtagningar på grund av lågt B-Hb minskat, vilket visar att risken för att utveckla en järnbrist på grund av upprepad blodgivning har minskat i Region Jönköpings län. / The availability of blood could be crucial for many people; blood donation is, therefore, a vital part of healthcare. Continuous blood donation could affect the blood donors’ iron depots which could lead to an iron deficiency. The aim of the present study was to evaluate and highlight iron depots amongst blood donors in Jönköping County by (i) evaluating the number and proportion of new applicants which did not meet the approved S-ferritin levels for blood donation, (ii) compare the levels of S-ferritin in new registrations and repeated blood donations, (iii) evaluate intake of iron supplements amongst blood donors, (iv) compare the number, proportion and cause for control sampling before and after S-ferritin was introduced as a sampling routine. Data was collected from the Department of Transfusion Medicine, Jönköping, Sweden, and analysed statistically.The result showed that more women than men were not approved for blood donation because of S-ferritin <22 µg/L. By lowering S-ferritin, additional women will be approved for blood donation. Further, the study showed that continuous blood donation leads to decreased iron depots. Groups that were offered iron supplements showed more stable S-ferritin levels over time which implied that all blood donors would benefit from iron supplements, but further studies are required. The majority of the blood donors with S-ferritin ≤100 µg/L were taking their offered iron supplements which showed that the blood donors enabled future blood donations. Lastly, since S-ferritin was introduced as a sampling routine in 2017 the amount of control samplings due to low B-Hb has decreased. This shows that the risk to develop an iron deficiency due to continuous blood donation has decreased in Jönköping County.