Det övergripande syftet med undersökningen har varit att studera etableringen och användningen av morfemet jätte i skrivna elevtexter och tidningstexter idag, med fokus på jätte som förstärkande prefix. Frågeställningen lyder: ”Hur, av vem och i vilken utsträckning används morfemet jätte i elevtexter och tidningstexter?”.För att besvara ovanstående har två korpusundersökningar genomförts, en på tidningstexter och en på elevtexter. Resultatet visar att jätte förekommer i relativt stor utsträckning jämfört med andra förstärkande prefix som till exempel tok- och super-. Vanligast är att jätte används i sammansättningar med adjektiv, både i tidningstexterna och elevtexterna. I tidningstexter förekommer det oftast vid direkt talspråksåtergivning men det har också tagit sig in i mer formella delar såsom ledare. I elevtexterna används jätte oftast vid berättande inslag. När jätte förekommer i sin grundform används det aldrig i betydelsen ”en övernaturlig varelse”.Språkbrukarna i tidningstexterna kan delas in i två grupper, intervjuade och journalister. Spridningen bland användarna är stor då det används av både kvinnor och män i olika åldrar och med olika yrken. I elevtexterna används jätte främst av flickor. Jätte används också inom flera olika ämnesområden men är något vanligare inom sport- och nöjesjournalistiken. Den breda användningen av jätte tyder på en språklig förändring där jätte nu är accepterat i skriftspråket, det används dock fortfarande främst i mer informella sammanhang. / The aim of this study has been to see the conventionalisation and use of the Swedish word jätte (giant) in newspapers and texts written by pupils in the Upper Secondary School, primarily when used as an intensifier in compound words. The question forming the basis of the study is: “How, by whom and to what extent is jätte used in newspapers and texts written by pupils?”To answer the question two corpora have been analysed. The results show that jätte is quite common compared to other Swedish intensifiers as “tok” and “super”. Usually it is used together with adjectives. When used in newspapers it is most commonly used in direct speech, but it is also used in more formal parts of the paper as the editorial. In the texts written by the pupils it is mostly used in sections with narrative elements.The people who use jätte in newspapers can be divided into two groups, journalists and interviewees. The word is widely spread among people and it is used by both women and men of different ages and with different socio-economical backgrounds. Among the pupils it is mostly used by girls. The word is used in different subject areas, although it is more common in sports and entertainment. The wide range of subjects and users indicate that the word is accepted to use in the written language, although it is more common in informal contexts.

Den här uppsatsen undersöker på sociologiskt vis möjligheterna att spåra möten mellan tidigamänniskor och jätteprimaten Gigantopithecus från östra Asien i myter som överlevt fram till idag,detta för att försöka peka på ett gemensamt ursprung till den ofta förekommande figurtypen jätten imyter och folksagor i världen. Teoretikerna som uppbådas till hjälp är Emile Durkheim, MartinCortazzi, Josef Ludvik Fisher samt Forrester Sibelan, vilka visar på dels hur myter fungerar och kanuppstå och hur de fungerar i relation till människor.Till metod har arbetet utgått ifrån diskursteori då denna lämpar sig väl för att förstå relationenmellan den sociala verklighet en text rör sig inom och den text sagda verklighet bidrar till att skapa.Arbetet börjar med att försöka motivera sin hypotes genom att påvisa dels belägg för att primatenoch människan i urtiden mötts och dels genom att visa på att myter och berättelser i muntlig formkan överleva länge nog för att det ska vara rimligt. Den fortsätter med att presentera och beskrivamytbildningar från olika delar av världen; Nordiska, Grekiska, Babyloniska, Indiska Afrikanska,Nord- och Sydamerikanska samt Kinesiska där fokus ligger på att jämföra och sammanföra myterför att försöka peka på samband som andra forskare redan upptäckt eller sådana som pekar mot denöstasiatiska primaten.Det visar sig snabbt att några sådana belägg inte finns att finna under de förhållanden den härundersökningen utgår ifrån när den går in på ämnet. Istället försöker den fokusera på att visa på debevisliga ursprungen från de jätterelaterade myter som i världen förekommer. Till stor del härrör de,enligt forskarna uppsatsen använder som källor, från Mesopotamien och rent sociologiskt så kanuppsatsen peka på ett samband mellan ett behov av politisk kontroll och den roll jättar i mytbildningbrukar få. Platser som Grekland, Inkariket och Kina har oberoende av varandra utvecklat deursprungliga mytbildningarna på ett sätt som underbygger auktoritära figurer både inom och utanförmyterna så att berättelserna passar den grupp som styr området, något som i viss utsträckning gällerför alla mytbildningar som undersöktes. Jättarna får ofta roller såsom förfäder eller fientliga folksom människor och deras gudar obrydda kan avsky eller diskreditera. Genomgående så stämmer dei teoridelen presenterade forskarnas teorier med det sätt som myterna som undersöks visas fungerapå. / This paper tries to explore the sociological possibilities of finding a link between interactionsbetween the giant primate Gigantopithecus and early humans of eastern Asia and surviving mythsfrom around the world that have survived up until today. Theorists that have been drafted to attemptto prove this are Emile Durkheim, Martin Cortazzi, Josef Ludvik Fischer and Forrester Sibelan,who's work revolve around the area of the inner workings of myth and its relation to the peoplesustaining them.As Method the paper operates on the basis of discourse theory as it is well suited to explain theways in which reality and text co-opt in the creation of the other.To begin with the paper puts out hypothesis strengthening research to try to show ways that theprimate in theory could have acted as a forefather to the giant, due to prehistoric humans havinginteracted with Gigantopithecus and the way oral myth is able to survive for very long stretches oftime. It continues by presenting and describing various myths from around the world; Nordic,Greek, Babylonian, Indian, African, North and South American as well as Chinese. The focus lieson showing the many themes the myths share between themselves, with an initial focus on pinningits origins to Gigantopithecus.Early on any such connections prove to be without credible proof, and as it is the paper is illequipped to attempt to claim any connections between the myths and the primate. To stay relevant,the paper tries to present other more substantiated potential origins of the concept of giants andfinds other researchers pointing towards old Mesopotamia. Sociologically however the paper canpoint towards connections between political control and the role of the giants of myths in the storiesof many of the stories it presents. Places such as Greece, the Inca empire and China all, apparentlyindependently of one another created and developed myths wherein giants assist in reinforcing theauthoritarian positions of leader characters both within and outside of the stories. Giants in mythoften played the role of ancient ancestors or non human or non tribe people that gods and peoplebereft of conscience could paint as enemies or buffoons.