Traditionellt sett har prissättningen centrerats kring parametrar som efterfrågan, konkurrenter och kostnader. På senare tid har externa parametrar blivit mer aktuellt att ta med i processen för utvecklandet av prissättningsstrategier. En central del är skapandet av långsiktiga relationer genom samverkan. Att bestämma priset enbart av interna parametrar där externa parametrar utelämnas, som exempelvis andra aktörers perspektiv på priset, är problematiskt. Detta kan begränsa företags möjligheter att utveckla prissättningsstrategier. Syftet med denna studie är att studera hur samverkan kan utveckla företags prissättningsstrategier. Vidare ligger det ett fokus på att förklara hur detta kan tillämpas på jordbruksmarknaden. För att genomföra detta använder studien kvalitativ data som primärt består av semistrukturerade intervjuer från ett fallstudieföretag. Fallstudieföretaget arbetar med att utveckla en premiumprodukt av gödningsmedel. Resultatet från intervjuerna visar exempelvis hur dagens värdekedja i jordbruksindustrin är strukturerad och fallstudieföretagets roll i värdekedjan. Studien konstaterar bland annat att en skumningsprissättning kan vara aktuellt för fallstudieföretaget. Ytterligare en slutsats från studien visar att aktörer i jordbruksindustrin kan utveckla prissättningsstrategier genom kvalitetsbaserad kostnadskalkylering samt kontraktsskrivanden med kunder och leverantörer. Studien visar också att samverkan kan förbättra jordbruksföretags prissättningsstrategi genom att bland annat uppnå ett stabilare pris på gödningsmedel, skapa långsiktiga och lönsamma relationer i värdekedjan samt möjliggöra skapandet av ömsesidig vinning. / Traditionally, pricing has been centered around parameters such as demand, competitors and costs. Recently, external parameters have become more relevant in the development of pricing strategies. A main part is the creation of long-term relationships through collaboration. To determine the price solely on internal parameters without the consideration of external parameters such as other actors' perspective on the price is problematic. This can limit companies' ability to develop successful pricing strategies. The purpose of this study is therefore to investigate how collaboration with other actors in a value chain can be integrated in the development of a pricing strategy. There lies a focus on explaining how it can be applied to companies in the agricultural market. The study uses qualitative data that primarily consists of semi-structured interviews from a case study company. The chosen case study company works on developing a premium fertilizer. The results from the interviews show how the value chain in the agricultural industry is structured and what role the case study company plays in it. The study concludes that skimming pricing may be relevant for the case study company. Another conclusion states that actors in the agricultural industry can develop pricing strategies through quality-based costing and signing contracts with its customers and suppliers. Furthermore, collaboration can improve the pricing strategy of agricultural companies by maintaining a stable price on fertilizers, creating long-term and profitable relationships in the value chain and creating of win-win situations.

Decades  ago,  1  ton  of  steel  required  80  kg  of  refractory  material.  While  the  scenario  has completely changed over the years. Today, 1 ton of steel needs approximately 11 kg of refractory material   depending   on   the   steelworks.   Refractories   are   accustomed   to   high-temperature processes,  for  example,  producing  steel,  glass,  etc.  The amount of  spent  refractories has  also increased  with the increase in demand for its production. For the manufacturing of refractories, there is a tremendous use of virgin raw materials but with the increase in price and reducing raw material   sources,   it  will   be  difficult  to   continue  in  that   way  in  the  future.  While,  the environmental  concerns  in  steel  industries  are  increasing  on  a  rapid  scale  such  as  global environmental pollution, natural  resource conservation, and the most important increase in cost for  landfilling.  Therefore,  achieving  zero  waste  and  proper  usage  of  material  from  spent refractories is necessary for economic and environmental reasons in future. This project work focuses on collecting information regarding the refractory waste management for  aid  towards   more   sustainable  Swedish  steel  industries.  The  project  is  carried  out  in collaboration  with  KTH  Royal  Institute  of  Technology  and  the  Swedish  steel  producers association  Jernkontoret.  This  work  focuses  on  a   survey   of  well-known  Swedish  steel companies Sandvik Materials Technology (SMT) AB and Höganäs AB. The scientific work concentrates on the investigation of MgO-C bricks mixed waste, collected from Mireco AB, up to a grain size of 20 mm. Three samples of varying compositions and different grain sizes were collected  from  the  recycling  site  and  processed  for  carbon  reduction.  On  several  trails,  the maximum  carbon  elimination  was  achieved at a  temperature higher than  800°C with holding time longer than 5h. The fines underwent mechanical pressing of 40 MPa to form pellets of 16 mm and 32 mm in diameter. The main traced elements of MgO, SiO2, CaO, Al2O3  and Fe2O3  can be utilized for applications in the agricultural industry. MgO is present in the maximum quantity (70-80%).  By  possible  extraction  of  MgO  from  the  fines  can  be  employed  in  the  crucible industry,  construction industry  and steel  industry for slag  formation. The MgO  in the form of supplements for magnesium deficient soils or calcium magnesium oxide for neutralizing the pH of  the  soil  by  balancing  the  acidity  can  be  employed.  The  compatibility of the  fines can be helpful  to  resolve  transportation  issues and benefit  convenient addition to processes. Overall, this  work  brings  to  the  fore  a  high  potential  for  using  such  waste  refractory  materials  forapplications besides landfilling with an emphasis on agriculture. / För decennier sedan krävde 1 ton stål 80 kg eldfast material. Medan scenariot har förändrats helt genom åren. Idag behöver 1 ton stål cirka 11 kg eldfast material beroende på stålverk. Eldfasta produkter är vana vid högtemperaturprocesser, till exempel produktion av stål, glas etc. Mängden förbrukade  eldfasta  produkter  har  också  ökat  med  ökad  efterfrågan  på  dess  produktion.  För tillverkning av eldfasta produkter finns det en enorm användning av jungfruliga råvaror men med prisökningen  och  minskade  råvarukällor  blir  det  svårt  att  fortsätta  på  det  sättet  i  framtiden. Medan  miljöproblemen  inom  stålindustrin  ökar  i  snabb  skala,  såsom  global  miljöförorening, bevarande av naturresurser och den viktigaste ökningen av kostnaderna för deponering. Därför är det  nödvändigt  att  i  framtiden  uppnå  noll  slöseri  och  korrekt  användning  av  material  från förbrukade eldfasta anläggningar av ekonomiska och miljömässiga skäl. Detta projektarbete fokuserar på att samla in information om eldfast avfallshantering för stöd till mer  hållbar  svensk  stålindustri.  Projektet  genomförs i samarbete  med KTH Royal  Institute of Technology och den svenska stålproducentföreningen Jernkontoret. Detta arbete fokuserar på en undersökning  av  välkända  svenska  stålföretag  Sandvik  Materials  Technology (SMT) AB  och Höganäs AB. Det vetenskapliga arbetet koncentrerar sig på undersökningen av blandat avfall av MgO-C-tegel,  samlat  från Mireco  AB, upp till en kornstorlek på 20 mm. Tre prover med olika kompositioner  och  olika  kornstorlekar  samlades  från  återvinningsstället  och  bearbetades  för kolreduktion. På flera stigar uppnåddes den maximala kolelimineringen vid en temperatur högre än 800 ° C  med en hålltid  längre än 5 timmar.  Böterna  genomgick mekanisk  pressning av 40 MPa  för att bilda pellets med 16 mm och 32 mm i diameter. De viktigaste spårade elementen i MgO,  SiO2,  CaO,  Al2O3 och Fe2O3  kan användas för applikationer inom jordbruksindustrin. MgO finns i den maximala kvantiteten (70-80%). Genom möjlig utvinning av MgO från böterna kan användas i degelindustrin, byggindustrin och stålindustrin för slaggbildning. MgO i form av tillskott  för  magnesiumbristjord  eller kalciummagnesiumoxid för neutralisering av jordens pH genom balansering  av surheten  kan användas. Böternas kompatibilitet kan vara till hjälp för att lösa transportproblem och gynna praktiska tillägg till processer. Sammantaget ger detta arbete en hög   potential   för   att   använda   sådana   eldfasta   avfallsmaterial   för   applikationer   förutomdeponering med tonvikt på jordbruk