Ämnesplanen för historia i gymnasiet beskriver att elever ska ges förutsättningar till att utveckla förmågan att ”söka, granska, tolka och värdera källor utifrån källkritiska metoder”. De källkritiska kriterierna är en viktig del av denna metod men bör inte utgöra navet i undervisning. I stället bör förmågan ses som sammansatt av två moment: att utifrån en frågeställning först värdera källans användbarhet, och sedan tolka källans innehåll för att svara på frågeställningen. Forskning inom historiskt tänkande med fokus på källhantering har dock visat att elever verkar ha svårt för detta. I stället används de källkritiska kriterierna ofta på ett mekaniskt vis där fokus ligger på att bedöma källornas trovärdighet. Då tidigare forskning inom ämnet främst fokuserat på elevers förståelse så ämnar denna studie undersöka lärares uppfattningar av förmågans syfte i historieundervisningen. Detta för att bidra med förståelse för vilka faktorer som påverkar lärares uppfattningar och därmed deras undervisning och i längden elevers förståelse.  Studien har genomförts genom en enkätstudie med öppna frågor och kvalitativ ansats. Det empiriska materialet består av svar från 36 lärare från skolor runt om i Sverige. Resultatet tyder på att lärare i stort sett har liknande uppfattningar men vissa lärares uppfattningar skiljer sig på kritiska punkter. Till exempel i fråga om källkritikens syfte i historieundervisningen eller som ämnesspecifikt för historia. Vidare visar resultatet att det verkar finnas faktorer så som tidsbrist eller elevers läsförmåga som lärare uppfattar försvårar arbetet med källkritik och historiska källor i historieundervisningen.