Internationellt har kvinnors universitetsdeltagande ökat stadigt alltsedan samhället började bli mer egalitärt från och med 1960-talet. Mäns universitetsdeltagande har dock varit på nedåtgående trend sedan 1990-talet. Forskning har undersökt flera anledningar till kvinnors ökade intresse för högre utbildning, medan mäns minskade intresse är mindre beforskat. Trenden har i forskning kommit att kallas för ”det omvända könsgapet i högre utbildning”. Studien använder fenomenologisk metodologi för att undersöka mäns perspektiv av hur grundskolan som organisation påverkat deras val att inte eftersträva högre utbildning. Datainsamlingsmetoden har varit enskilda semi-strukturerade intervjuer, och urvalsgruppen har varit män mellan åldrarna 25 – 35 som slutfört svensk gymnasieutbildning och valt att inte eftersträva högre utbildning (N = 8). Studiens resultat har analyserats med aktivitetsteori. Resultatet visar att männensmotivation att lära i grundskolan inte innefattade aspekter relaterade till att eftersträva högre utbildning. Bidragande anledningar var att skolan inte visade hur fortsatt formell kunskapsförskaffande skulle gynna dem i sitt framtida arbetsliv. I kontrast visar resultatet att influenser hemifrån konkretiserade arbetslivet på ett sätt männen fann mer intressant och relaterbart. För att stärka mäns vilja att eftersträva högre utbildning rekommenderas skolan som organisation att skapa en tydligare koppling mellan högre utbildning och arbetsliv. Flera förslag för detta ges i rapportens analys och diskussion.