Genom att använda folktro och religion skapade den Japanska regimen under två eror, Meji och Showa, ett instrument för att tygla folket och ge obehindrad makt till toppskiktet i samhället. Man underströk kejsarfamiljens gudomliga arv som släkting till dem mäktigaste kamin i gudavärlden solgudinnan Amaterasu. Som släkting till henne var han att betrakta som gud och fick aldrig ifrågasättas. Det Japanska folket var inte heller vilket folk som helst utan ett härskarfolk som även det hade gudomlig härkomst. När folket sedan genom mängder av propaganda från skolväsendet upp igenom hela samhället indoktrinerats om sin och kejsarens överhöghet var det dags att visa resten av världen sin gudomlighet. Genom att besegra sina fiender i krig blev övertygelsen än större på hemmafronten och Kokka Shinto tycktes mer och mer sitta inne med sanningen. Japan var riktigt nära att slå ut den amerikanska flottan under andra världskriget, men en serie förluster satte stopp för framgångarna och Japan besegrades. Den amerikanska ockupationsmakten identifierade Kokka Shinto som skyldig till aggressionerna på samma sätt som nazismen var för Tyskland. Kokka Shinto hjälpte till att göra Japan till en fascistisk stat precis som syftet var med den. Från början av Mejirestorationen till slutet av Andra Världskriget var Kokka Shinto en framgångssaga för ultranationalisterna men de allierades seger krossades Statsshinto. Det finns dock kvarlämningar av Statsshinto i Japan och när en Japansk premiärminister kan besöka Yasukuni-templet utan att tvingas avgå visar landet att man ännu har en bit att vandra innan man helt har kastat av sig sitt nationalistiska och fascistiska ok. Slutsatsen blir därför att jag inte anser att Kokka Shinto är en religion utan snarare mäktiga mäns sluga utnyttjande av folktro och vidskeplighet i syfte att ta över ett land. Kokka Shinto är en veritabel våldtäkt på en legitim religion men genom att använda samma mytologi och historia köper man sig legitimitet. Man måste som utomstående vara mycket distinkt i att skilja på Shinto och Kokka Shinto ungefär på samma sätt som man skiljer på Socialism från Nationalsocialism. Fram till 1868 var Shinto en mycket tolerant religion och efter 1945 är det så återigen, det finns dock ett nationellt tema i Shinto som onda krafter kan utnyttja.

Miwa Yanagi’s Elevator Girls series, a collection of glossy photographs featuring groups of similarly clad women lingering in expansive, empty arcades, made its international debut in 1996. While the pieces garnered positive reactions, Yanagi found that most Western viewers read her work as predominantly “Oriental”—confirming stereotypes of a highly polished techno-topic Japan that was still negotiating gender equality. In this thesis, I explore alternative ways of reading Yanagi’s Elevator Girls series, which, I argue, call attention to myopic views of commercialism and identity in order to provide an alternative reading of these women as agents of transgression and ideological transcendence. Whereas many viewed Yanagi’s works as a comment on capitalist machinations, where consumerism has produced soulless, vapid feminine identities, I focus on the ways in which these women exercise agency without relying on notions of an individualized, unique ego.

The thesis consists of the novel The Fox and the Mirror and an accompanying exegesis. The novel is an historical fantasy set in a world based on early medieval (12-13th century) Japan. The main characters are a young female shaman, Hatsu, and a young warrior’s assistant, Sada, who is a Buddhist believer. When Hatsu’s village and shrine are destroyed by warriors and her summoning mirror is stolen, she is abandoned by her kami . To experience the kami’s presence again, she must follow the thief and retrieve the mirror before it can be used to resurrect an ancient evil. Sada must capture Hatsu and bring her back to his lord, or his family will suffer. Yet he is entranced by Hatsu and feels guilt at the destruction of her village. He must choose whether to abandon his former life and stay with Hatsu, or betray her. In the novel I have tried to invoke the feel of a place and time where the supernatural is as real as the physical world; I also try to imagine how a religion as alien to Japanese native beliefs as Buddhism became a part of that country’s spiritual culture. In the exegesis I reflect upon how I used various kinds of history, both written and unwritten, to build the world, characters and narratives of The Fox and the Mirror, and thereby explore some ways in which historical fantasy, as a sub-genre of historical fiction, is capable of presenting an ‘authentic’ view of the past, in spite of its non-realistic nature. I identify three main ways historical fantasy writers can provide an authentic view of the past: by using telling details from an historical era; by incorporating documented events and persons into the story; and by portraying the world as people in the past believed it to be. Historical fantasy is different from realistic historical fiction in that it can more easily incorporate elements belonging to shared cultural heritage, such as beliefs regarding the dead and the supernatural. This characteristic involves writers in research using material that involves other ways of knowing the past—in particular the expressions of belief such as religion, popular customs, folk tales, and oral history. With the broadening of our historiological perspectives in the postmodern climate, historical fantasy based on non-documentary forms of history may come to be seen as another way of knowing the past.