Prostatacancer är en vanlig form av cancer som blivit ett mänskligt såväl som medicinskt problem världen över, orsakerna är ännu inte kartlagda och man letar kontinuerligt efter adekvata biomarkörer. Cutibacterium acnes är en bakterie som ingår i vår normalflora som visat kontroversiella bevis på att kunna ha en inverkan på makrofagers produktion av cytokiner, så som CCL2, som i sin tur kan påverka progression av prostatacancer. Syftet med denna undersökning är att se om makrofager producerar förhöjda nivåer av CCL2 vid närvaro av C. acnes. Undersökningen utfördes genom användandet av immunoassay metoden ELISA för att detektera proteinnivåerna av CCL2 hos makrofager behandlade med typ I och typ II av C. acnes jämfört med obehandlade makrofager. Resultatet visade att det fanns en signifikant skillnad mellan de makrofager som var obehandlade och de som var behandlade med typ I av C. acnes men inte mellan de obehandlade och de som var behandlade med typ II av C. acnes över alla givare. Medelvärdena för de makrofager som var behandlade med någon typ av C. acnes var dock högre än hos de obehandlade för alla givare, trots att ingen signifikant skillnad uppvisades. Det behövs därmed mer forskning innan man kan se om CCL2 kan vara en adekvat biomarkör för prostatacancer men att närvaro av C. acnes typ I i makrofager kommer leda till en överproduktion av CCL2. / Prostate cancer is a common form of cancer worldwide; the reasons behind this disease are still largely unknown, and scientist are looking for informative biomarkers that are indicative of this disease. Cutibacterium acnes, a bacterium commonly found in human tissue, including prostate cancer tissue, has shown controversial evidence on its effects on macrophages and their consecutive production of cytokines such as CCL2, which potentially could contribute to cancer progression. The purpose of this paper is to examine if macrophages in contact with this bacterium will increase the production of CCL2. This was done by using the ELISA immunoassay method to detect the level and CCL2 production in macrophages treated with type I and type II forms of C. acnes and to compare this with untreated macrophages. The results showed that there was a significant difference between the untreated macrophages and those treated with type I of C. acnes but not between those untreated and those treated with type II of C. acnes across all donors. The average of CCL2 production was increased on those macrophages treated with any type of C. acnes compared to the untreated macrophages, even though no significant difference was shown statistically, on all donors. In conclusion the results show that it is evident that more research is needed to determine whether CCL2 are an adequate biomarker for prostate cancer but that infiltration of C. acnes type I in macrophages will contribute to an overproduction of the cytokine CCL2.

Flera av de senaste forskningsstudierna har visat att tumörmikromiljö är mycket viktigare än man hittills trott. Ett av de viktigaste elementen i tumörmikromiljön är immunceller som producerar olika kemokiner samt uttrycker specifika receptorer. Kemokiner kan både aktivera och hämma immunförsvaret. Syftet med denna pilotstudie var att undersöka uttryck av kemokinreceptor CCR5 hos patienter med koloncancer (n=41) och utvärdera prognostisk betydelse genom att undersöka uttrycksskillnader mellan tumör och parad tumörfri vävnad med hjälp av immunhistokemisk detektionsmetod. Syftet var även att identifiera sambandet med kön, ålder, tumörstadier (TNM) och lokalisation av primär tumör. Resultaten visade signifikanta skillnader i uttryck av CCR5 mellan koloncancer och parad tumörfri kolonvävnad (p<0,001). Nivån av CCR5 uttryck var 79% högre i tumörvävnad jämfört med parad tumörfri vävnad. Inga statistiskt signifikanta skillnader eller korrelationer mellan CCR5 uttryck och tumörstadier, kön, ålder eller tumörlokalisation på patienterna hittades. Däremot resultaten tyder på att det föreligger samband mellan patienternas ålder och tumörlokalisation. Sammanfattningsvis bekräftar studieresultaten att CCR5 kan vara involverad i patogenesen av koloncancer. / The latest research has shown that the cancer microenvironment is much more important than previously thought. One of the most important elements in it are immune cells that produce various chemokines and express specific receptors. Chemokines can both activate and inhibit the immune system. The aim of this pilot study was to investigate the expression of chemokine receptor CCR5 in patients with colon cancer (n=41) and evaluate prognostic significance by identifying expressional differences between tumor and paired tumor-free tissue using immunohistochemical method. The aim was also to identify the relationship with the clinical parameters: gender, age, tumor stages (TNM) and location of primary tumor. Results showed significant differences in CCR5 expression between colon cancer and paired tumor-free colon tissue (p<0,001). The level of CCR5 expression was 79% higher in tumor tissue compared to paired tumor-free tissue. No statistically significant differences or correlations between CCR5 expression and tumor stages, gender, age, or tumor location were found. However, the results indicate that there is a relationship between the patients' age and tumor localization. In summary, the results of the study confirm that CCR5 may be involved in the pathogenesis of colon cancer.