Sammanfattning Inom forskning talas det om att socialarbetare och biståndshandläggare i storstadskommuner har en hög arbetsbelastning med mycket arbetsuppgifter. Det nämns ingenting om hur arbetsbelastningen är bland socialarbetare och biståndshandläggare i mindre kommuner. Syftet med denna studie var att undersöka hur biståndshandläggare i en svensk glesbygdskommun upplever sin arbetsbelastning samt vilka konsekvenser de upplever att arbetsbelastningen kan ge i klientbemötandet. Detta för att exemplifiera hur biståndshandläggare i glesbygdskommuner kan uppleva sin arbetsbelastning. Studien utgår från fem kvalitativa intervjuer där biståndshandläggarnas egna upplevelser av sin arbetsbelastning är i fokus. Det empiriska materialet kodades och tolkades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Empirimaterialet kopplades sedan samman med de teoretiska utgångspunkterna KASAM och gräsrotsbyråkraters handlingsutrymme samt tidigare forskning. Denna studie visar att biståndshandläggarna i glesbygdskommunen upplevde en hög arbetsbelastning och att de kände sig stressade. De var fem biståndshandläggare och hade cirka 400 ärenden var. Det fanns särskilt två faktorer som biståndshandläggarna upplevde bidrog till arbetsbelastningen: Restiden mellan klienternas hem och kontoret samt vårdplaneringar. För att hantera arbetsbelastningen och stressen försökte biståndshandläggarna prioritera ärenden samt ta fikapauser för att koppla bort arbetet. Ibland kunde arbetsbelastningen påverka klientbemötandet genom att biståndshandläggarna blev mindre sociala när de hade mycket att göra. Vid hög arbetsbelastning fick biståndshandläggarna inte lika bra relation med klienterna.   Nyckelord: Biståndshandläggare, arbetsbelastning, stress, klientbemötande, glesbygdskommun