Intresset för ämnet uppstod efter en lång yrkesverksamhet i människobehandlande organisationer och den brist på samverkan och förståelse för andra yrkesområdens perspektiv som framkommit i den dagliga verksamheten. En önskan att se hur samverkansarbetet praktiseras, hos dem i vars uppgifter samarbete över institutionsgränserna ingår som en central del. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur case managers organiserar sitt arbete utifrån frågetällningarna: vilka uppgifter har en case manager? Hur beskriver de sin respektive arbetsmodell och vilka för- och nackdelar ser de med sitt arbete?För att svara på frågorna genomfördes kvalitativa intervjuer med sju case managers i tre skilda arbetsmodeller: klinisk case management, personligt ombud och Assertive Community Treatment (ACT). Teoridelen består av en sammankoppling av de tre begreppen: biopsykosocialt perspektiv, samverkan och människobehandlande organisationer. Resultatet visade att en case managers grundläggande uppgift var att se till att de stöd- och behandlingsinsatser klienten har behov av utifrån ett biopsykosocialt perspektiv kommer klienten tillgodo. För att kunna göra detta krävdes bland annat att skapa en förtroendefull relation till klienten och att kunna se klientens behov utifrån ett biopsykosocialt perspektiv. Vidare krävdes en samhällsbaserad, uppsökande arbetsmetodik och tillgodoseende av klientens delaktighet i planeringen av stöd och behandling samt att arbetet kunde organiseras med en hög grad av självständighet utifrån klientens behov. / Case management: work models and tasks