Sammanfattning Syfte och frågeställningar. Syftet med denna studie var att på äldre personer studera olika fysiologiska parametrar före och efter en period på åtta veckor med styrketräning som utförs tre gånger i veckan. Frågeställningarna var: Hur påverkas statisk och dynamisk maximal styrka i främre lårmuskulaturen av styrketräning? Är det någon skillnad i resultat mellan koncentrisk och excentrisk styrka i lårmuskulaturen före och efter styrketräningsperioden? Är det någon skillnad i förändring mellan benstyrka uppmätt med isokinetisk teknik jämfört med uthållighetsstyrka och ett kort funktionellt benstyrketest? Hur påverkas maximal syreupptagningsförmåga registrerad via submaximalt cykeltest respektive vid pyramidtestet av träningsperioden? Metod. I studien deltog 20 generellt ej påtagligt aktiva män och kvinnor i åldrarna 66-79 år. Av dessa var 11 individer slumpvis indelade i en styrketräningsgrupp och övriga nio utgjorde en inaktiv kontrollgrupp. Ett flertal olika fysiologiska tester, som bl.a. prövade testpersonernas styrka samt kondition, utfördes innan och efter träningsperioden. De deltagare som utgjorde träningsgruppen tränades i relativt tung styrketräning i åtta veckor. Resultat. Undersökningen resulterade i en signifikant ökad koncentrisk-, excentrisk- samt statisk momentan benstyrka för träningsgruppen efter de åtta veckorna med relativt tung styrketräning. Vidare kunde även utläsas för dem en signifikant förbättring av uthållighetsstyrka i benen (hastighet vid 50 uppresningar från stol, med 16,9 %) samt vid ett kort funktionellt test (5 uppresningar från stol, med 12,8 %). De träningsgenererade signifikanta ökningarna för träningsgruppen tyder inte på några stora procentuella skillnader mellan statisk (10,4 %) och dynamisk excentrisk (7,8 %) eller koncentrisk maximal styrka (9,5 %). Vid testerna cykelergometertest (kondition), effekt i 5-minuterspyramidtest (ett modifierat steptest) samt distans vid 6-minuters gångtest framkom inga signifikanta förbättringar för träningsgruppen. Ingen i kontrollgruppen visade en signifikant förbättring i någon av de nämnda testerna. Slutsats. Studien visar att interventioner, med åtta veckors intensiv styrketräning, tre gånger per vecka för äldre kvinnor och män, påtagligt kan förbättra resultaten vid styrkemätningar såväl momentant som uthållighetsmässigt och vid ett kort funktionellt test, medan tester av maximal syreupptagningsförmåga (VO2max) inte förbättras. Emellertid framkom i cykelergometertestet en tendens till förbättring för träningsgruppen.

Introduction: Maximum running acceleration essential components in many sports. The identification of specific training protocols to maximize sprint speed would be useful knowledge for soccer coaches and players. Purpose: The purpose of this study was to determine the effect of a high-speed treadmill with the use of a body-weight support system in a 6-week sport acceleration program on: 40-yard sprint time, maximal isometric knee flexor and extensor strength. Methods: 32 female soccer players (age 16 ± 1.19 yrs) participated in two treatment groups and one control group. Both treatment groups participated in a 12-session sport acceleration program. The first treatment group utilized a body-weight support system while on a high-speed treadmill; the second group used a standard treadmill with no body weight support system. The control group, NT, did not participate in a sports acceleration program and did not alter their exercise routines outside of the study. Results: For each variable an Analysis of Covariance (ANCOVA) was performed. 40-yard sprint times for treatment groups were shown to improve significantly as compared to the control group (p = 0.0007 for high-speed treadmill with body-weight support system, p= < 0.0001 for standard treadmill without body-weight support system). Isometric flexor and extensor strengths did not show significant differences between treatment groups and control group. P-values for the high-speed with body-weight support system were (p = 0.53) for flexors and (p = 0.51) for extensors as compared to the control group. P-values for the standard treadmill with no body-weight support system were (p = 0.19) for extensors and (p = 0.0263) for flexors. It is noted that the extensor muscles were nearly significant for the standard treadmill with no body-weight support system. Discussion: These results can help high school coaches and athletes determine the optimal treadmill training regime. The current study shows that a high-speed treadmill with body-weight support system is just as beneficial as standard treadmill training.