I och med covid-19-pandemin som startade 2020 har fler kontakter mellan människor flyttats online för att minska smittspridningen, så även det sociala arbetet. Syftet med denna studie var att ta reda på hur personal som arbetar med behandlingsprogram inom Frivården har upplevt att det har varit att genomföra behandlingsprogram via videosamtal. Frivården började med detta arbetssätt i samband med covid-19-restriktionerna 2020 och då fenomenet är nytt i Sverige finns inte mycket tidigare nationell forskning kring detta. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med behandlingspersonal på fyra frivårdskontor i Sverige och vill skapa en bild av deras upplevelse. Av intervjuerna framgick att personalen upplever problem med det tekniska genomförandet och i samarbetet med klienterna. Man anser dock att det fungerat bättre än förväntat. Problemen kring genomförandet förklarats i detta examensarbete med hjälp av mottaglighetsprincipen och tankar kring kollaborativ empirism. Det har framgått att genomförandet till stor del påverkas av klienternas mottaglighet och att denna i sin tur påverkar möjligheten till kollaborativ empirism i arbetet med behandling. / With the start of the covid-19 pandemic 2020, more contacts between people have been moved online to reduce the spread of infection, as has social work. The purpose of this study was to find out how staff who work with treatment programs within the Swedish probation service have experienced that it has been to implement treatment programs via video calls. The probation service began with this approach in connection with the covid-19 restrictions in 2020 and since the phenomenon is new in Sweden, there is not much previous national research on this. The study is based on qualitative interviews with treatment staff at four probation offices in Sweden and wants to create a picture of their experience. The interviews showed that the staff experience problems with the technical implementation and in the collaboration with the clients. However, it is believed that it worked better than expected. The problems with implementation have been explained in this thesis with the help of the principle of responsivity and thoughts about collaborative empiricism. It has been shown that the implementation is largely affected by the clients' responsivity and that this in turn affects the possibility of collaborative empiricism in the work with treatment.