Uppsatsen undersöker könsfördelningen bland ideologiska personbaserade gatunamn i Uppsala och Gävle. Den utgår från teorier om att gatunamn vidmakthåller sociopolitiska maktstrukturer och har en normerande effekt på historieskrivningen. För att undersöka om tidens mer jämställda samhälle påverkat namngivningen indelas det totala gatunamnsbeståndet i två perioder med brytåret 2000 där den tidigare perioden jämförs med den senare när jämställdhets- medvetenheten förväntats ökat.Uppsala som under 2000-talet debatterat frågan uppvisar en ökad andel kvinnonamn på 30 procentenheter mot Gävles ökning på 16 procentenheter där man heller inte har några jämställdhetsstadgar vid namngivningen.Namnberedningarnas sammanträdesprotokoll granskas i syfte att undersöka genusanknytande resonemang där fallet Fadimes plats belyser en äldre och uteslutande kulturvårdande politik som format namnbeståndet. En enkät- undersökning där 193 kommuner ingår visar att 67 kommuner jobbar efter stadgar vid namngivningen varav 5 kommuner rapporterar jämställdhetsstadgar. Resultatet tyder på att de inriktningsmål som visat sig effektiva i Uppsala nationellt sett är ovanliga.