Det här är en kvalitativ intervjuundersökning som ämnar att bidra med kunskap om förskollärares uppfattningar om TAKK, och dess användbarhet i kommunikation med barnen. Med uppfattningar avses individuellt perspektiv på det egna teckenarbetet. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra subjektivt utvalda förskollärare med relevanta kunskaper om TAKK. En intervjuguide utformades utifrån undersökningens syfte, forskningsfrågor och teoretisk utgångspunkt. Intervjuguiden fokuserar på följande områden med relevans för undersökningen: arbetsteknik, fördelar, utmaningar och påverkan på barngruppen.  Den insamlade empirin har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys, där empirin kodas och kategoriseras. Resultatanalysen tar avstamp i det teoretiska ramverket med det sociokulturella perspektivet som bärande element. Från det sociokulturella perspektivet blev den proximala utvecklingszonen och mediering centrala begrepp från teorin. Sammanfattningsvis visar resultatet att TAKK frekvent tillämpas vid rutinmässiga övergångar. De förskollärare i undersökningen som arbetar med äldre barngrupper prioriterar TAKK till barn i behov av särskilt stöd medan de förskollärare i undersökningen som arbetar med yngre barn tillämpar TAKK till hela barngruppen. Framförallt anses teckenanvändning skapa möjligheter för ett sekundärt kommunikationsalternativ hos barnen och inga specifika språkutvecklande effekter pekas ut. Utmaningar med TAKK ringas in som låg utbildning för området, höga krav och tidspress av undersökningens informanter. Resultatet visar att TAKK anses vara ett stöd i arbetet, både för barn och vuxna, eftersom det underlättar för personal och barngrupp att förstå varandra.